Sök

Vatican News
Påven Franciskus, allmänna audiensen 28 april 2021 Påven Franciskus, allmänna audiensen 28 april 2021  (Vatican Media)

Hela påvens katekes - Bönen 31. Meditation

Den kristna meditationen, ledd av Anden, leder oss till dialog med Jesus - vid allmänna audiensen 28 april talade påven Franciskus, i sin trettioförsta katekes om bönen, om meditationen. Här följer katekesen i helhet i översättning av Olle Brandt.

210428 Bönen 31. Meditation

Idag talar vi om meditation som en form av bön. Att meditera är för en kristen att söka en syntes: att ställa sig inför uppenbarelsens stora bok för att försöka göra den till vår och för att ta den till oss helt och hållet. Och när en kristen har tagit emot Guds ord stänger han inte in det i sig själv, för det ordet måste möta ”en annan bok”, som Katekesen kallar ”livets bok” (jfr Katolska kyrkans katekes nr 2706). Det är vad vi försöker göra varje gång som vi mediterar över Ordet.

På sista tiden har kristen meditation fått stor uppmärksamhet. Inte bara kristna talar om meditation: den förekommer i så gott som alla världens religioner. Men det är en vitt spredd aktivitet också hos människor som inte är religiösa. Vi behöver alla meditera, reflektera, finna oss själva, det är normalt för alla människor. Särskilt den glupska västvärlden söker man meditation för den utgör en vall mot vardagens stress och det tomrum som sprids överallt. Därför kan man få se unga och vuxna som sitter i tystnad och koncentration och slutna ögon... Men vi kan fråga oss: vad gör dessa människor? De mediterar. Det är något som man skall se positivt på: vi är inte skapta för att springa hela tiden, vi har ett inre liv som man inte får trampa på. Att meditera är ett behov hos alla. Man kan säga att meditera är som att stanna upp och andas in livet.

Men vi märker att när detta ord tas in i ett kristet sammanhang får det en speciell innebörd som inte får utplånas. Att meditera är en nödvändig mänsklig dimension, men att meditera i ett kristet sammanhang är mer än så: det är en dimension som inte får utplånas. Den stora port där en döpt människas bön går in – det påminner vi om än en gång – är Jesus Kristus. För den kristne går meditationen in genom Jesu Kristi port. Också meditationen följer samma väg. Och en kristen människa som ber söker inte efter sin egen genomskinlighet eller jagets djupaste kärna. Det är inget fel med det, men den kristne söker något annat. Den kristna människans bön är först och främst ett möte med Den Andre, med stort A: det transcendenta mötet med Gud. Om Erfarenheten av bön kan ge oss inre frid eller självbehärskning eller klarsyn om den väg man skall gå, så är det så att säga sidoeffekter av den kristna bönens nåd som är mötet med Jesus, att meditera är att gå för att möta Jesus, ledd av en mening eller ett ord i bibeln.

Ordet “meditation” har betytt olika saker i historien. Också inom kristendomen syftar det på olika andliga erfarenheter. Ändå kan man finna några gemensamma linjer, och här hjälper oss återigen Katekesen, som säger så här: ”Meditationsmetoderna är lika många som de andliga mästarna. […] Men en metod är bara vägvisning. Det viktiga är att med den helige Ande gå framåt på den enda bönens väg, som är Jesus Kristus” (nfr 2707). Och här utpekas en ledsagare, en som leder oss: den Heliga Anden. Kristen meditation är inte möjlig utan den Heliga Anden. Det är den som leder oss till mötet med Jesus. Jesus sade: ”Jag skall sända er den Heliga Anden. Den skall undervisa er och förklara för er”. Också i meditationen är den Heliga Anden ledsagaren för att nå fram till mötet med Jesus Kristus.

Det finns alltså många metoder för kristen meditation. Somliga är enkla, andra mer invecklade. Somliga betonar personens intellektuella dimension, andra den känslomässiga. Det är metoder. Alla är viktiga och alla förtjänar att utövas, för de kan göra det lättare för troserfarenheten att bli något som omfattar hela människan, så som det inte bara är känslan som ber. I forntiden sade man att bönens organ är hjärtat, och så förklarade de att det är hela människan, som utifrån sin mittpunkt, hjärtat, träder in i en relation till Gud, inte bara några av människans förmågor. Därför skall man alltid minnas att metoden är en väg, inget mål. Vilken bönemetod som helst, som vill vara kristen, är en del av den Kristi efterföljd (på latin sequela Christi), som är kärnan i vår tro. Meditationsmetoderna är vägar för att nå fram till mötet med Jesus, men om du stannar upp på vägen och bara betraktar vägen, då skall du aldrig finna Jesus. Då gör du vägen till en gud, men vägen är ett redskap som leder dig till Jesus. Katekesen förklarar: ”Den betraktande bönen använder sig av tänkande, fantasi, känsla och längtan. Denna insats är nödvändig för att trons sanningar skall fördjupas, stimulera hjärtat till omvändelse och stärka viljan att följa Kristus efter. Den kristna bönen bemödar sig framför allt om att betrakta ’Kristi mysterier’” (nr 2708).

Detta är alltså den kristna bönens nåd. Kristus är aldrig långt borta, han står alltid i relation till till oss. Det finns ingen sida av hans gudomliga och mänskliga person som inte kan bli en plats för frälsning och lycka för oss. Varje stund av Jesu jordeliv kan genom bönens nåd bli samtida med oss tack vare den Heliga Anden, ledsagaren. Men ni vet att man inte kan be utan den Heliga Andens ledning. Det är han som leder oss! Och tack vare den Heliga Anden är också vi närvarande vid floden Jordan, när Jesus stiger ned i floden för att ta emot dopet. Också vi är inbjudna till bröllopet i Kana, när Jesus skänker det godaste vinet för brudparets lycka, för det är den Heliga Anden som förenar oss med dessa mysterier i Kristi liv, för i betraktande bön till Jesus får vi erfara att bönen förenar oss alltmer med honom. Också vi får förundras inför de tusentals gånger som Mästaren helar. Låt oss ta evangelierna, låt oss meditera över dessa mysterier i evangelierna, och Anden skall leda oss så att vi blir närvarande där. Och i bönen – när vi ber – är vi alla som den helade spetälske, den blinde Bartimaios som återfår synen, Lasaros som kommer ut från graven… Också vi har helats i bönen. som den blinde Bartimaios eller den andre, den spetälske… Också vi har återstått, så som Lasaros återuppväcktes, för mediterande bön som leds av den Heliga Anden låter oss på nytt uppleva dessa mysterier i Kristi liv och möta Kristus och säga, tillsammans med den blinde: ”Herre, förbarma dig över mig! Förbarma dig över mig” – “Och vad vill du?” – ”Jag vill se, jag vill träda in i den dialogen”. Och den kristna meditationen, ledd av Anden, leder oss till denna dialog med Jesus. Det finns ingen sida i evangelierna där det inte finns plats för oss. För oss kristna är meditation ett sätt att möta Jesus. Och att finna oss själva, enbart på detta sätt. Detta är inte navelskådning, nej: att gå till Jesus och från Jesus möta oss själva, helade, uppståndna, starka genom Jesu nåd. Och att möta Jesus som är allas frälsare, också min. Och detta tack vare den Heliga Andens ledning.

30 april 2021, 10:43