Sök

Vatican News

Mässa i Bagdad. Påven: Ta himlen till jorden

Påven Franciskus avslutade sin andra dag på apostoliska resa i Irak med att förrätta mässan i kaldéisk rit i Sankt Josef-katedralen i Bagdad. I sin predikan utgick han från Saligprisningarna genom tre ledord: vishet, vittnesbörd och löften.

Katarina Agorelius - Vatikanstaten

Som avslutning på en händelserik dag, 6 mars, i den interreligiösa dialogens tecken, förrättade påven Franciskus mässan i Bagdads kaldeiska katedral tillägnad helige Josef.

Mässan tillägnad helige Tomas hölls i kaldeisk rit och inleddes med den liturgiska hymnen trishagion, trefalt helig, som sjöngs på kaldeisk nyarameiska och följdes av läsningarna; om de mäktigas ansvar i Salomons vishet 6:1-11 - ”Lyssna därför, konungar, och kom till insikt!”; om vägen framför andra: kärleken i 1 Korinthierbrevet 12:31-13:8 – ”[Om jag] saknar kärlek, är jag ingenting”; och Saligprisningarna i Matteusevangeliet 5:1-10 – ”Saliga de som är fattiga i anden”.

De troende väntar på påven inför mässan i Sankt Josef-katedralen i Bagdad

Vishet, vittnesbörd och löften

“Guds Ord talar till oss idag om vishet, vittnesbörd och löften” – så inledde påven sin predikan.

“Visheten i dessa områden har odlats sedan urminnes tider”, sa påven men varnade för ojämlikhet mellan dem som genom större medel kan skaffa sig kunskap och få fler möjligheter och dem som har mindre och åsidosätts. ”Detta är en oacceptabel ojämlikhet”, underströk påven och hänvisade till Salomons vishet, som han sa förvånar oss genom att vända på perspektivet genom orden « För den ringe finns förlåtelse och nåd, men de mäktiga möter makt när de rannsakas» (Vish 6:6).

“Gud saligförklarar dem som går sin inre fattigdoms väg till slutet”

”För världen kastas de som har mindre bort och de som har mer är privilegierade. Så är det inte för Gud: den som har mer makt granskas noggrant medan de sista är Guds privilegierade.”  

Påven sa att Jesus, som är “visheten i egen hög person”, kompletterar detta i Saligprisningarna: “Vändningen är total: de fattiga, de som gråter, de förföljda kallas välsignade”.

Ta himlen till jorden

Men vad tjänar vi då på att leva som Jesus lär, frågade sig påven och förklarade:

“Jesus’ förslag är klokt eftersom kärleken, som är kärnan i Saligprisningarna även om den verkar svag i världens ögon, faktiskt vinner. På korset visade han sig starkare än synden, i graven besegrade han döden. Det är samma kärlek som gjorde martyrer segrande i prövningen - och hur många har de inte varit under det senaste århundradet, mer än i de tidigare! Kärleken är vår styrka, styrkan hos så många bröder och systrar som också här har drabbats av fördomar och övergrepp, misshandel och förföljelser för Jesu namn. Men medan världens kraft, ära och fåfänga försvinner, förblir kärleken; som aposteln Paulus har sagt till oss: «Kärleken upphör aldrig» (1 Kor 13,8). Att leva enligt Saligprisningarna är alltså att göra det som passerar evigt. Det är att ta himlen till jorden.”

Hur praktiserar man detta då, frågade sig påven retoriskt och gav svaret: genom dagligt vittnesbörd, genom att leva milt, barmhärtigt och med rent hjärta, liksom Jesus.

Guds tålamod

Det är samma kärlek som Paulus beskriver i dagens andra läsning, sa påven och reflekterade över ordet tålmodig; «kärleken är tålmodig» (vers 4). ”Vi väntade oss inte detta adjektiv”, som är ”ett ord som i bibeln talar om Guds tålamod”, sa påven.

”Genom historien har människan fortsatt att förråda förbundet med Honom, att falla i de vanliga synderna och Herren har, i stället för att bli trött och lämna, varje gång förblivit trogen, förlåtit och börjat om. Tålamodet att börja om varje gång, är kärlekens främsta kvalitet” - ”«Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den» (vers 7)”.

Påven förklarade att Gud förverkligar sina löften, om vi följer detta exempel och kom så in på dagens tredje ord: löften.

Prövningar

”Vi ser just att varje saligprisning följs av ett löfte: den som efterlever efter dem blir tröstad, mätt och får se Gud… (jfr Matt 5:3-12). Guds löften försäkrar en glädje utan dess like och som inte sviker. Men hur uppnås de? Genom våra svagheter. Gud saligförklarar dem som går sin inre fattigdoms väg till slutet. Detta är vägen, det finns ingen annan.”

Påven tog exempel på hur Gud uppfyller sina löften till Abraham, Moses, Jungfru Maria och Petrus, även i de svåraste situationerna, och betonade att ”Gud vill utföra underverk just genom våra svagheter”.

“Han älskar att göra detta och i kväll har han åtta gånger [i läsningarna] sagt ţūb’ā [saliga], för att få oss att förstå att vi verkligen är med Honom. Visst, vi är prövade, vi faller ofta, men vi får inte glömma att vi är, med Jesus, saliga. Det som världen tar ifrån oss är ingenting i jämförelse med den ömma och tålmodiga kärleken med vilken Herren uppfyller sina löften.”

Guds löften om fred

Påven avslutade sin predikan med att tacka Herren för de församlade som, här i detta land där visheten har uppstått, idag vittnar om det som ofta förbises i nyhetssändningarna men som är värdefullt i Guds ögon; genom att efterleva saligprisningarna och hjälpa Gud att förverkliga sina löften om fred.

06 mars 2021, 17:40