Sök

Vatican News

Mod i sårbarheten – påvens bön över ett folktomt torg

För ett år sedan, 27 mars 2020, bad påven Franciskus ensam på den folktomma Petersplatsen för ett slut på pandemin. Arkivist och bibliotekarie kardinal José Tolentino de Mendonça går i en artikel i l’Osservatore Romano på djupet in på betydelsen av denna ikoniska bön: “I en tid av distans hade påven den stora visheten att omfamna tomheten i stället för att avvisa den”.

Katarina Agorelius - Vatikanstaten


“Du ber oss att inte vara rädda. Men vår tro är svag och vi är rädda. Herre, lämna oss inte i stormens makt”, bad påven Franciskus 27 mars 2020 vid sin extraordinära bön med anledning av pandemin. Covid-19-pandemin hade brutit ut två veckor tidigare och staden Rom var totalt nedstängd. Påven var ensam på Petersplatsen men stunden direktsändes världen över. Den eviga staden brusade inte av trafik och folkliv och regnmolnen dolde solen - påvens ord ackompanjerades av ambulanssirener. Efter en profetisk reflektion bad påven tyst både vid det mirakulösa krucifixet från Roms kyrka San Marcello al Corso och Mariaikonen Salus Populi Romani och ledde sedan den eukaristiska tillbedjan samt välsignade staden Rom och hela världen. 

Påvens extraordinära bön med anledning av pandemin i bild

I en artikel i l’Osservatore Romano går kardinal José Tolentino de Mendonça, arkivarie och bibliotekarie, på djupet in på betydelsen av denna bön och betonar att påven ”i en tid av distans” hade ”den stora visheten att omfamna tomheten i stället för att avvisa den”. Han betonar påvens mod och skriver att bilderna från denna stund är ikoniska.

Bo i sårbarheten

Kardinal Tolentino förklarar att påven representerade alla i denna stund: ”Påven vågade bo i sårbarheten. Han talade inte bara om världens sårbarhet, som om han var undantagen från den”.

I stället för att avvisa den skrämmande tomheten, hade påven den stora visheten att omfamna den, skriver kardinalen: ”Därför var den valda evangelietexten Mark 4:35-41 om stormen som tystades mycket viktig. För att om man å ena sidan accepterade tomheten och omfamnade den som en existentiell och teologisk plats, gav Guds ord å den andra sidan nyckeln för att ge den mening.” Som påven sa vid detta tillfälle, sitter hela mänskligheten i samman båt och alla är lika sårbara och förvirrade, skriver kardinal Tolentino och att påvens encyklika om hela mänsklighetens syskonskap Fratelli tutti är en naturlig följd av denna tomhet.

Storm

Kardinal Tolentino betonar sedan vikten av påvens mod att tala om pandemin som en storm och inte, som flera statschefer uttryckte det, som ett krig. Att se den som en storm, skriver han, engagerar alla globalt och visar att ”prövningens tid utgör en tid för nya och profetiska val som förenar oss" i motsats till en logik som skapar konflikt och uppdelning.  

I Guds händer

Meningen ”Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?” (v. 38) gör ont och får hjärtat att storma, sa påven i sin reflektion och kardinal Tolentino betonar påvens mod att be till Gud då Gud är tyst: ”Bilden av påven som ber och överlämnar den eukaristiska välsignelsen, i ett sammanhang som universellt upplevs som en förödelse, visar hur Guds osynlighet tränger igenom historiens murar och Hans tystnad ger oss möjligheten att, genom att följa Jesu väg, leva i situationer av övergivenhet i tillit och överlämnande i Hans händer”.

Kardinal Tolentino avslutar: “Påven bad: Från denna kolonnad som omfamnar Rom och världen, sänker Guds välsignelse sig över er som en tröstande omfamning – och så var det”.

27 mars 2021, 09:04