Sök

Vatican News
Påven under Angelus Påven under Angelus  (Vatican Media)

Påvens Angelus: Man glömmer aldrig mötet med Jesus

Under söndagens Angelus talade påven Franciskus om hur den största glädjen i människans liv är att svara på Guds kärleksfulla kallelse och förverkliga hans plan. Påven uppmanade till att förnya minnet av mötet Jesus och hans kallelse.

Översättning: Charlotta Smeds – Vatikanstaten

Påven Franciskus Angelusbön direktsändes från biblioteket i det Apostoliska Palatset på söndagen klockan 12. Hans tankar denna söndag fokuserade på dagens evangelium ur Johannes första kapitel om mötet mellan Jesus och de första lärjungarna. Påven påminde om hur Gud kallar var och en av oss till ett särskilt liv enligt hans plan.

Hela påven Angelus

Kära bröder och systrar, god morgon!

Evangeliet denna andra söndag i ordinarie tid (jfr Joh 1,35-42) återger mötet mellan Jesus och hans första lärjungar. Scenen äger rum nära floden Jordan, dagen efter att Jesus döptes. Det är Johannes Döparen själv som presenterar Messias för två av dem med följande ord: "Där är Guds lamm!" (v. 36). De två litar på döparens vittnesbörd, och går direkt fram till Jesus. När han ser dem frågar han vad de vill. Och de frågar honom: "Rabbi, var bor du?" (v. 38).

Inbjudan till ett möte

Jesus svarar inte: "Jag bor i Kapernaum eller i Nasaret", utan Han säger: "Följ med och se" (v. 39). Det är inte ett visitkort utan en inbjudan till ett möte. De två följer honom och den eftermiddagen förblir de hos honom. Det är inte svårt att föreställa sig hur de sitter och ställer frågor, men framför allt lyssnar på honom och känner att deras hjärtan värms upp allteftersom Mästaren talar. De upplever skönheten i hans ord som svarar på deras största hopp.

Man glömmer aldrig mötet

Och plötsligt upptäcker de att medan det mörknar omkring dem, brister ljuset ut i deras hjärtan, det ljus som bara Gud kan ge. En sak är värd att uppmärksamma: sextio år senare, eller kanske mer, skriver en av dem i evangeliet - "det var ungefär klockan fyra på eftermiddagen" – han skrev timmen. Och det här får oss att tänka på hur varje äkta möte med Jesus förblir ett levande minne, man glömmer aldrig bort det. Man glömmer många möten, men mötet med den sanna Jesus kvarstår alltid. Många år senare kom dessa två även ihåg vilken tid det var. De hade inte kunnat glömma detta fulla och glädjerika möte, som hade förändrat deras liv. När de sedan lämnar mötet och återvänder till sina bröder, svämmar denna glädje och detta ljus över i deras hjärtan som en forsande flod. En av de två, Andreas, säger till sin bror Simon - som Jesus kommer att kalla Petrus när han möter honom: "Vi har funnit Messias" (v. 41). De lämnade mötet säkra på att Jesus var Messias.

Guds olika kallelser

Låt oss stanna ett ögonblick vid upplevelsen av att möta Kristus, som kallar oss att vara med honom. Varje Guds kallelse är på hans kärleks initiativ. Det är alltid han som tar initiativet. Han kallar dig. Gud kallar till liv, kallar till tro och kallar till ett särskilt tillstånd i livet: "Jag vill ha dig här". Guds första kallelse är kallelsen till livet, med vilket han formar oss som personer; det är en individuell kallelse, för Gud serietillverkar inte. Sedan kallar Gud oss ​​till tro och till att vara en del av hans familj, som Guds barn. Slutligen kallar Gud oss ​​till ett visst livstillstånd: för att vi ska ge oss själva i äktenskapet, i prästämbetet eller i det gudsvigda livet. De är olika sätt att förverkliga Guds plan på, den plan han har för var och en av oss, som alltid är en kärleksplan. Men Gud kallar alltid. Och den största glädjen för varje troende är att svara på denna kallelse, att offra sig och tjäna Gud och sina bröder och systrar.

Svara på kärleken med kärlek

Bröder och systrar, inför Herrens kallelse, som kan nå oss på tusen sätt, även genom människor eller glada och sorgliga händelser, kan vår attityd vara avvisande. Nej ... "Jag är rädd" ... En vägrar när kallelsen verkar stå i kontrast med våra ambitioner; och rädslan, för vi ser den som alltför krävande och obekväm: "Åh jag klarar det inte, bäst att skippa, det är bättre med ett lugnare liv ... där Gud är där och jag är här". Men Guds kallelse är kärlek: vi måste försöka se kärleken som ligger bakom varje kallelse – på den kan man endast svara med kärlek.

Detta är språket: man svarar bara med kärlek på en kallelse som kommer från kärlek. I början finns det ett möte, mötet med Jesus, som talar till oss om Fadern, och får oss känna hans kärlek. Då uppstår önskan spontant att vilja kommunicera det till de människor vi älskar: "Jag har mött kärleken", "Jag ha träffat Messias", "Jag har mött Jesus", "Jag har funnit meningen med mitt liv". I ett ord: "Jag har hittat Gud".

Förnya minnet av mötet

Må Jungfru Maria hjälpa oss att göra våra liv till en lovsång till Gud, som svar på hans kallelse och i ett ödmjukt och glatt uppfyllande av hans vilja.

Men låt oss komma ihåg detta: för var och en av oss, finns det ett ögonblick i livet då Gud gjorde sig starkt närvarande med en kallelse. Låt oss komma ihåg det. Låt oss återvända till det ögonblicket, så att vi ständigt förnyar minnet av mötet med Jesus.

17 januari 2021, 14:10