Påvens Angelus: Helgonen går motströms i ödmjukhet och tillit

Chalotta Smeds – Vatikanstaten

Saligprisningarna, närmare bestämt två av dem stod i fokus under påens Angelusreflektion på Alla Helgons dag på söndagen. Läs hela påvens Angelus nedan:

Kära bröder och systrar, god morgon! Idag, på Alla helgons dag, uppmanar kyrkan oss att reflektera det stora hoppet, som baserar sig på Kristi uppståndelse. De heliga och de saliga är de mest trovärdiga vittnena om det kristna hoppet, för de levde helt i detta hopp, i glädje och sorg. De levde saligprisningarna, som Jesus förkunnade och som vi hör i dagens liturgi (jfr Matt 5,1-12). De evangeliska saligprisningarna är vägen till helighet. Jag kommer nu att reflektera även två av dem, nämligen den andra och den tredje saligprisningen.   

Fulla av tillit till Herren

Den andra är ”Saliga de som sörjer, de skall bli tröstade" (v. 4). Dessa ord verkar motstridiga, för sorg visar inte på glädje och lycka. Sorg och lidande beror på död, sjukdom, moralisk motgång, synd och misstag. Detta är vårt dagliga liv, det är bräckligt, svagt och kännetecknas av svårigheter och ibland även av otacksamhet och missförstånd. Jesus kallar de som sörjer över denna verklighet för saliga – de som trotsallt litar på Herren och söker skydd i hans skugga. De är inte likgiltiga och låter inte sina hjärtan härdas under lidandet, utan hoppas tålmodigt på Guds tröst. Och redan i detta liv får de uppleva den trösten.

Vi behöver mer ödmjukhet

I den tredje saligprisningen förkunnar Jesus: " Saliga de ödmjuka, de skall ärva landet." (v. 5). Bröder och systrar, ödmjukhet! Ödmjukhet är typisk för Jesus, som säger följande om sig själv: "Lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ" (Matt 11,29). Ödmjuk är den som lyckas kontrollera sig själva, som lämnar utrymme för andra, lyssnar på dem och respekterar dem oavsett deras sätt att leva, behov och önskningar. De ödmjuka strävar inte efter att förtrycka eller förödmjuka andra, de vill inte stå på toppen och dominera allt, inte heller påtvinga sina egna idéer och intressen på bekostnad av andra. De ödmjuka, ser inte mycket ut i världens ögon, men är värdefulla i Guds ögon. Han ger dem det utlovade landet, det vill säga det eviga livet, i arv.

Även denna salighet börjar här nere och uppfylls i himlen, i Kristus. Ödmjukhet! Det finns så mycket aggression omkring oss, på global nivå, och även i vardagen. Det första som kommer ur oss är aggression, försvar. För att gå vidare på helighetens väg måste vi vara ödmjuka. Vi måste lyssna och respektera, inte attackera: ödmjukhet!

En personlig vandring mot helighet

Kära bröder och systrar, att välja renhet, ödmjukhet och barmhärtighet; att välja att lita på Herren i stunder av andlig fattigdom och sorg; att förespråka rättvisa och fred: allt detta innebär att gå motströms, mot världens mentalitet, mot en kultur som kännetecknas av en önskan att äga, söka meningslöst nöje och vara arroganta mot de svagaste. De heliga och de saliga gick denna evangeliska väg. Dagens helgdag, när vi firar alla helgon, påminner oss om den personliga och universella kallelsen till helighet, och den ger oss förebilder på denna vandring, som var och en av oss går på ett unikt sätt, och som andra inte kan upprepa. Tänk bara på de outtömliga variationerna i gåvor och livshistorier som finns bland de heliga. De är inte lika, var och en har sin personlighet och de levde sitt heliga liv baserat på sin personlighet. Var och en av oss kan gå den vägen. Ödmjukhet, snälla ödmjukhet, då är vi på helighetens väg

Växa i längtan

Den enorma familjen till av Kristi trogna lärjungar har en moder: Jungfru Maria. Vi hedrar henne med titeln Helgonens Drottning. Men framför allt är hon modern som lär alla att ta emot hennes Son och följa honom. Må hon hjälpa oss att växa i vår längtan efter helighet genom att gå saligprisningarnas väg.