Sök

Vatican News
Påven under Angelus Påven under Angelus  (Vatican Media)

Påvens Angelus: ”Ett liv präglat av goda gärningar, förbereder oss för mötet med Herren”

Döden och det eviga livet stod som centrala teman under påvens reflektion då han bad Angelusbönen tillsammans med de troende på söndagen. ”Om vi sparar olja till trons fackla, genom goda gärningar, är vi beredda på det slutgiltiga mötet med Herren”

Charlotta Smeds – Vatikanstaten

Med november månad går det liturgiska året mot sitt slut och månadens inledande högtider, Alla Helgons dag och de avlidna själarnas dag, markerar hur liturgin hela månaden fokuserar på trons syn på döden och det eviga livet, som vi väntar på och förbereder oss för genom att praktisera det som krävs för att en dag dö väl. I sin Angelus på söndagen gjorde påven det med hjälp av dagens evangelium.

Liknelsen om de tio brudtärnorna

I söndagens evangelium (Mt 25,1-13) berättar Jesus om liknelsen om de tio brudtärnorna som hade inbjudits till en bröllopsfest, och påven noterade att bröllopsfesten är en symbol för himmelriket, när han beskrev liknelsen:

”På Jesu tid var det vanligt att bröllop firades på natten; därför fick gästerna i procession med tända facklor. Några av brudtärnorna var oförståndiga: de tog facklorna med sig men inte oljan. De kloka tog även med sig oljekrukor tillsammans med facklorna. Brudgummen är sen och de slumrar alla till. När en röst varnar dem att brudgummen är i antågande, inser de oförståndiga att de inte har någon olja till sina facklor. Då ber de oförståndiga de kloka om olja, men de svarar att de inte kan ge dem den, eftersom oljan inte skulle räcka till alla. Medan de oförståndiga går för att köpa olja, kommer brudgummen. De kloka brudtärnorna kommer in på banketten med honom och sen stängs porten. De andra kommer för sent och avvisas.”

Mötet med Jesus

”Det är uppenbart att Jesus, med denna liknelse, vill uppmana till att vara beredda på mötet med honom, förklarade påven. ”Inte bara det slutgiltiga mötet, utan även vardagens små och stora möten, medan vi har det mötet i åtanken, som inte bara är i behov av trons fackla, utan även av kärlekens olja och de goda gärningarna”:

”Aposteln Paulus säger att tron som verkligen förenar oss med Jesus, ”får sitt uttryck i kärlek" (Gal 5,6). Detta är de kloka brudtärnornas attityd. Att vara klok och försiktig innebär att man inte väntar till sista stund för att besvara Guds nåd, utan att man göra det med iver och direkt genom att börja genast. ”Jag ska omvända mig längre fram” – ”Omvänd dig nu. Förändra ditt liv idag.” – ”Ja, ja, imorgon” - Säger man inte så nästa dag också? Morgondagen kommer aldrig. Börja idag. Om vi ​​vill vara redo för vårt slutgiltiga möte med Herren, måste vi samarbeta med honom från och med nu, och utföra de goda gärningarna som är inspirerade av hans kärlek.”

Samla olja till din fackla

Påven noterade att vi alla vet att det händer att ”vi glömmer bort målet med vårt liv, det vill säga det slutgiltiga mötet med Gud, och att vi därför förlorar meningen med att vänta, genom att se på nuet som absolut”:

”När man ser på nuet som absolut, och bara fokuserar på det, förlorar man meningen med att vänta, som är så vacker. Att vänta på Herren är nödvändigt och hjälper oss att ta avstånd från stundens motsägelser. När man förlorar meningen med att vänta, förlorar man varje perspektiv på livet efter detta, och man lever och handlar som om man aldrig behövde dö. Då oroar vi oss bara för att äga, ha framgång, att slå oss ner... Och äga mer och mer. Om vi ​​låter oss vägledas av det som verkar mest attraktivt – av det vi gillar - av strävan efter våra egenintressen, blir vårt liv sterilt och vi sparar ingen olja till vår fackla, som slocknar innan mötet med Herren. Vi måste leva idag, men med blicken på morgondagen, mot mötet. Då fylls dagen med hopp. Om vi ​​å andra sidan är vaksamma och gör goda gärningar genom att besvara Guds nåd, kan vi lugnt vänta på brudgummens ankomst. Då kan Herren även komma när vi sover. Då oroar vi oss inte för att dö i sömnen, för vi har samlat olja med de goda gärningarna som vi har gjort varje dag, som vi har sparat, i vår väntan på mötet med Herren, på att han ska komma så fort som möjligt och ta mig med sig.”

Maria och den brinnande facklan

Påven avslutade sin reflektion med att be Jungfru Maria om hjälp:

”Låt oss åberopa allraheligaste Marias förbön, att hon må hjälpa oss att leva, som hon gjorde, med en verksam tro: det är den brinnande facklan, med vilken vi kan korsa natten bortom döden och nå livets stora fest.”

08 november 2020, 12:48