Sök

Vatican News
Sankt Hieronymus Sankt Hieronymus 

Påvens brev till 1 600-årsminnet av sankt Hieronymus

För att fira minnet av kyrkoläraren sankt Hieronymus dödsdag 30 september år 420 i Betlehem, publicerade påven Franciskus ett apostoliskt brev med titeln Scripturae Sacrae Affectus där han inbjuder alla och särskilt dagens unga att se helgonet som förebild.

Katarina Agorelius - Vatikanstaten

Sankt Hieronymos förblir aktuell för dagens kristna. Detta understryker påven Franciskus i sitt apostoliska brev Scripturae Sacrae Affectus som publicerades 30 september, på minnesdagen för sankt Hieronymus dödsdag 1 600 år sedan, 30 september år 420.  Påven skriver i sitt apostoliska brev om det viktiga arvet som helgonet har lämnat till kyrkan genom sin kärlek till bibeln, sitt liv och sina verk.

“Outtröttlig forskare, översättare, exeget och djup kännare av och passionerad spridare av den heliga skriften”. “Raffinerad tolkare av de bibliska texterna” och “ivrig och ibland häftig försvarare av kristna sanningen”, asket och kompromisslös eremit samt expert som andlig vägledare – detta, skriver påven Franciskus, var sankt Hieronymus.

Hieronymus  liv

I sitt apostoliska brev skriver påven om Hieronymus liv och börjar med hans gedigna kristna utbildning, studieengagemang, resor, vänskaper och erfarenheter. Bland dessa öknen, och hans liv som eremit för en närhet till och möte med Gud, där han genom kontemplation, inre prövningar och andlig kamp kommer till insikt om ömtåligheten och sina och andras begränsningar och tårarnas betydelse. Det är också i öknen som han känner Guds barmhärtighets konkreta närhet. Hieronymus var ungdomsvän med Rufinus av Aquileja, kände Gregorios av Nazianzos, Didymos den blinde och Epiphanius av Salamis och träffade Ambrosius av Milano och hade tät brevväxling med Augustinus och han gav sitt liv för att genom översättningar och kommentarer göra skriften tillgänglig för andra. “Det är en välsignad oro som vägleder honom och gör honom outtröttlig och passionerad i sina studier”, skriver påven Franciskus och citerar helgonet: ”Emellanåt blev jag förtvivlad och flera gånger gav jag upp, men jag tog upp det igen av envishet i beslutet att lära mig.”

Bandet till Rom

Påven berättar också om helgonets återkomst till Rom efter sina ungdomsstudier i staden, då han 382 blir påven Damasus nära medarbetare och översätter evangeliet. Trots den tidens stora uppdelning mellan kristna betonar Hieronymus att han endast följde Kristus och ingen annan och att han var enad med Petri stol, klippan som kyrkan bygger på. Då påven Damasus gick bort lämnar Hieronymus Rom och utför resor och nya studier för att slutligen grunda två kloster i Betlehem, ett manligt och ett kvinnligt, för att ta emot pilgrimer. Påven Franciskus skriver att helgonet här visar sin stora generositet att ta emot dem som hade färdats långt till frälsningshistoriens platser. Hieronymus dog 420.

Studierna

Påven Franciskus understryker i sitt apostoliska brev att helgonets studier, som utfördes i samarbete med andra och för gemenskapen är en förebild för synodalitet för oss i vår tider. ”Grunden för en sådan gemenskap är skriften – skriver påven – som vi inte kan läsa ensamma, för att ’bibeln är skriven av Guds folk och för Guds folk under den Helige andens inspiration. Endast i denna gemenskap med Guds folk kan vi på riktigt gå in med ett ’oss’ i sanningens kärna som Gud själv vill säga oss’”. Påven nämner även Hieronymus epistolära aktivitet och korrespondens där han behandlar meningsstrider om läran och skriver att han alltid försvarar den rätta tron och visar sig vara helhjärtat social med styrka och ärlighet men även med mjukhet.

Två nycklar för att förstå sankt Hieronymus

“För att helt och hållet förstå sankt Hieronymus personlighet – skriver påven – är det nödvändigt att binda samman två karakäristiska dimensioner i hans liv som troende: å ena sidan en absolut och sträng helgelse till Gud och å den andra ihärdigt forskarengagemang som helt och hållet ägnas åt full förståelse av Herrens mysterium. Påven förklarar att dessa karaktärsdrag gör helgonet till en förebild särskilt för munkar som lever i askes och bön och för forskare som måste minnas att kunskapen endast är religiöst giltig om den bygger på kärlek uteslutande till Gud bortom varje mänsklig och varje världslig ambition.

Kärleken till den heliga skriften

“Sankt Hieronymus andliga gestalts särdrag – kommenterar påven – förblir utan tvekan hans passionerade kärlek för Guds ord”. Påven skriver att Hieronymus i sina översättningar avspeglar ödmjukheten Gud uppenbarar sig i och det primitiva i hebreiskan jämfört med ciceronianskt latin” och lär oss att “man inte endast ska studera evangelierna och att det inte endast är den apostolsika traditionen i apostlagärningarna och i breven som måste kommenteras, utan att hela Gamla testamentet är oumbärligt för att tränga in i sanningen och Kristi rikedom”.

Lydnaden

Påven inbjuder till att även se helgonets lydnad först och främst till Gud men även till kyrkan och att det handlar om en aktiv lydnad. ”Vi kan betrakta Hieronymus som en trogen och hårt arbetande Ordets tjänare, som helt och hållet helgar sitt liv åt att i sina trosbröder gynna en mer adekvat förståelse för den heliga ’uppdraget’ som de har anförtrotts”, skriver påven.

Hieronymus, en vägvisare för dagens forskare

Påven Franciskus lägger till att Hieronymus är vår vägvisare, både för att han leder varje läsare till Jesu mysterium och för att han ansvarsfullt och systematiskt medlar mellan exegetiken och kulturen för en korrekt läsning av de heliga skrifterna. Påven preciserar att helgonet harmoniskt och klokt använder sig av språket, noggranna analyser, utvärdering av manuskript, en exakt arkeologisk forskning, förutom sin kunskap om interpretationens historia och metodik, för en riktig förståelse av skriften. Därför ser påven Hieronymus arbete som viktigare än någonsin för kyrkan idag och betonar hur "oumbärligt det är att bibeltolkningen stöds av specifik kompetens”. Han nämner kompetenscentra för biblisk forskning som Påvliga bibliska institutet och patristiska institutet Augustinianum i Rom och ”l’École Biblique” och Studium Biblicum Franciscanum i Jerusalem och uppmanar varje teologisk fakultet att “sträva efter att undervisningen av den heliga skriften planeras för att försäkra studenterna en kompetent tolkningskapacitet både vid exeges av texter och i syntes av biblisk teologi”. För att ”skriftens rikedom är tyvärr okänd eller förminskad för många på grund av att de inte har fått den grundläggande kunskapen”. Enligt påven ska även en bredare utbildning för alla kristna främjas, så att var och en som öppnar bibeln kan få ut all kunskap, allt hopp och liv som den innehåller. Han påminner om Guds Ords söndag som han har instiftat för att uppmuntra till bibelläsning och förtrogenhet med Guds Ord.

Vulgata

Hieronymus utan tvivel mest kända arbete är översättningen av Gamla testamentet till latin från hebreiska, den så kallade Vulgata. Påven förklarar att romarrikets kristna endast kunde läsa bibeln i sin helhet på grekiska. På uppmuntran av påven Damasus inledde helgonet revisionen av evanglierna och psaltaren och i Betlehem översatte han alla Gamla testamentets böcker direkt från hebreiskan. “Resultatet är ett sant monument som har markerat västerlandets kulturhistoria och format det teologiska språket” och man kan bekräfta att “medeltidens Europa lärde sig läsa, be och resonera på bibelbladen som översattes av Hieronymus”.

Traditionen som inkulturation

Med Vulgata, skriver påven vidare, “lyckades Hieronymus ‘inkulturera’ biblen på det latinska språket och den latinska kulturen och hans verksamhet har blivit en permanent paradigm för kyrkans missionära handlingar”. Den lär oss, skriver påven, att värdena och det positiva i varje kultur berikar hela kyrkan. Påven anser att “biblen behöver översättas konstant i lingvistiska och mentala kategorier i varje kultur och varje generation, även i vår tids globala sekulariserade kultur” och att översättningen därför “inte endast gäller språket utan i själva verket motsvarar ett bredare etiskt beslut, som är kopplat till hela livssynen". Påven Franciskus varnar för att vi utan översättningar stänger dörrarna för historien och möjligheten till en möteskultur. Utan översättning är man inte gästfri och fientlighetens stärks. Översättaren däremot är brobyggare.

1 600-årsminnet av hans död

Vid detta 1 600-årsminne av Sankt Hieronymus bortgång, skriver påven att vi inbjuds att betrakta den extraordinära missionära vitaliteten som uttrycks i översättningen av Guds ord till fler än tretusen språk. Påven ber om att värdera allt det arbete som har gjorts för att bidra till kommunikation och möte.

Påven till unga

Avslutningsvis skriver påven att ett av dagens problem, som inte endast gäller religionen, är ”analfabetismen och bristen på hermeneutiska färdigheter, som gör oss till trovärdiga tolkar och översättare av vår egen kulturella tradition”. Han skriver att han särskilt vill utmana de unga att börja med att utforska sitt arv. “Kristendomen gör er till arvingar av ett oöverträffat kulturarv som ni måste ta i besittning. Brinn för den här historian, som är er. Våga rikta blicken mot den rastlösa unga Hieronymus som, liksom personen i Jesus liknelse sålde allt han hade för att köpa ’en dyrbar pärla’.” ”Hieronymus är ’Kristi bibliotek’ – noterar påven – ett ständigt bibliotek som 1 600 år senare fortsätter att lära oss vad Kristi kärlek betyder, en kärlek som är oskiljaktig från mötet med Hans Ord.” Därför är detta firande “en kallelse att älska det som Hieronymus älskade och återupptäcka hans skrifter och låt oss röras av effekten av en andlighet, som kan beskrivas i sin mest vitala kärna som en rastlös och passionerad längtan efter en större kunskap om Uppenbarelsens Gud”. Påven citerar Hieronymus ord och rekommenderar: “Läs ofta de heliga skrifterna, eller snarare, lägg aldrig undan dem”.

 

 

02 oktober 2020, 09:12