Påven överlämnade palliet till den nya latinska patriarken av Jerusalem
Katarina Agorelius - Vatikanstaten
Strax innan onsdagens allmänna audiens kl 8.30 28 oktober i Sankta Marta-kapellet överlämnade påven Franciskus palliet till den nyutnämnda latinska patriarken av Jerusalem Pierbattista Pizzaballa O.F.M..
Påven Franciskus utnämnde 24 oktober msgr Pierbattista Pizzaballa O.F.M till latinsk patriark av Jerusalem. Fram till utnämnelsen var han apostolisk adminstrator vid samma patriarkat.
Ceremonien i Sankta Marta-kapellet var enkel men mycket symbolisk. Påven bad Fader vår tillsammans med den nye patriarken och med bönen Ave Maria anförtrodde han denna mission åt Guds Moder.
Närvarande var fader Flavio Pace, undersekreterare för Kongregationen för de orientaliska kyrkorna och några representanter från patriarkatet och mindrebröderna, som Pizzaballa tillhör.
Patriarken skriver till sitt stift
Efter utnämnelsen 24 oktober sände patriark Pizzaballa ett meddelande till sitt stift där han skriver:
«Palliet, som i mer högtidliga stunder urskiljer mitt nya ministerium bland er, påminner oss om att vi i dopet har valt att ta på oss Kristi ok och korsets tyngd och ära, som är kärleken som ges till döden och bortom den».
«För fyra år sedan, vid slutet av mitt mandat som kustod i Heliga Landet, nominerade påven mig till apostolisk administrator för latinska patriarken av Jerusalem». «Jag tolkade då utnämnelsen, som fortfarande inte upphör att förvåna och skaka mig, mot bakgrund av verbet "att återvända". Som lärjungarna i Emmaus kände även jag mig inbjuden att återvända till Jerusalem för att återuppta vandringen, återfinna kommuniteten och intensifiera arbetet. Och när jag trodde att mitt mandat i Jerusalem var slut kom en ny inbjudan från påven Franciskus som ville att jag ska vara patriark och han ber mig denna gång att ”stanna” kvar. ”Stanna” är verbet för moget tålamod, uppmärksam väntan och daglig och seriös, och inte sentimental och provisorisk, trohet. Det är framför allt Herrens inbjudan till apostlarna innan himmelsfärden. Till dem, som fortfarande var desorienterade och perplexa, frestade att gå sina egna vägar eller att lösa allt omedelbart, nästan för att snabba på Guds tid, säger Jesus: “ni skall stanna här i staden tills ni har blivit rustade med kraft från höjden” (Luk 24:49). Så även jag stannar alltså för att vandra bland och med er i tro och hopp».
«Vi drabbas av gamla och nya problem. Kortlivad politik oförmögen till vision och mod, ett alltmer fragmenterat och uppdelat socialt liv, en ekonomi som gör oss allt fattigare och till sist denna pandemi som påtvingar oss långsam rytm och som är en motsats till det liv vi var vana vid». «Jag tänker även på våra skolor som alltmer står inför svårigheter och våra så många gånger sköra kyrkliga gemenskaper och, kort sagt, de många problemen inom och utanför oss, som vi redan känner till. Allt detta lär oss hur som helt på ett smärtsamt sätt, men effektivt hoppas jag, att människans praxis och rytm måste vara en annan om hon ska rädda sig själv och världen».
