Påven Franciskus: ”Gud kommer ställa de som krigar till svars"

Charlotta Smeds - Vatikanstaten

Det internationella fredsmötet Ingen räddar sig själv! hade organiserats av kommuniteten Sant’Egidio på tisdagen, och från Roms hjärta, på Piazza del Campidoglio, steg påven Franciskus vädjan om fred tillsammans med de religiösa ledarna som hade samlats för att be om fredens gåva. Innan mötet på torget hade påven lett ett ekumeniskt bönemöte i den närliggande kyrkan Ara Coeli.

34 år efter Assisi

Precis som för 34 år sedan, i fotspåren från av fredsmötet i Assisi 1986, då Johannes Paulus II samlade religiösa ledare i bön, deltog förutom påven, den ekumeniska patriarken av Konstantinopel Bartholomeus I, Frankrikes överrabbin Rav Haïm Korsia, generalsekreteraren för kommittén för mänskligt broderskap muslimen Mohamed Abdelsalam Abdellatif, den buddistiska Shoten Minegishi och Sikh-representanten Kamaljit Singh Dhillon i mötet.

Den siste att tala på scenen som hade placerats på Piazza del Campidoglio, var påven Franciskus som uppmanar till broderskap för att läka en värld skakad och sårad av pandemin och av över 380 pågående konflikter.

”Vi har samlats tillsammans ikväll, personer med olika religiösa traditioner, för att förmedla ett budskap om fred…. Med Guds hjälp är det möjligt att bygga en värld av fred, och därmed räddas tillsammans, som bröder och systrar.”

Religionerna i fredens tjänst

De senaste åren, betonade Francis, har präglats av smärtsamma händelser som konflikter, terrorism eller radikalisering, ibland i religionens namn. Men vi måste även se de fruktbara stegen i dialogen religioner emellan. Det är ett hoppfullt tecken som, i andan av Assisi, inbjuder oss att arbeta tillsammans som bröder. Påven Franciskus påminde om dokumentet om brödraskap för fred och gemensam samexistens, undertecknat 2019 av påven och storimamen av al-Azhar, Ahmed al-Tayyeb. ”Religionerna står i fredens tjänst”, underströk påven:

”De troende har förstått att de olika religionerna inte motiverar likgiltighet eller fiendskap. Med utgångspunkt från religiös tro kan man verkligen bli fredens hantverkare och inte vara ondskans och krigens inaktiva åskådare. Religionerna står i fredens och broderskapets tjänst. Av detta skäl manar detta möte religiösa ledare och alla troende att ivrigt be för freden, aldrig att aldrig ge efter för krig, att agera med trons milda kraft, ​​för att sätta stopp för konflikter.”

Vi behöver fred

Förutom pandemin finns det andra plågor som drabbar världen. Vi är i behov av fred, sa påven. En fred som förenar folk och länder som är splittrade av smärta och lidande:

”Det finns ett behov av fred! Mer fred! «Vi kan inte vara likgiltiga. Idag har världen en brinnande törst efter fred. I många länder lider vi av krig, ofta glömda, som alltid orsakar lidande och fattigdom» (Tal på världsbönedagen för fred, Assisi, 20 september 2016). Världen, politiken och den allmänna opinionen riskerar att vänja sig vid krigets ondska, som en naturlig följeslagare i folks historia. «Låt oss nöja oss med teoretiska diskussioner, låt oss komma i kontakt med såren, låt oss röra vid köttet hos dem som lider av skadan. [...] Låt oss uppmärksamma flyktingar, de som har utsatts för atomstrålning eller kemiska attacker, uppmärksamma kvinnorna som har förlorat sina barn, och barnen som har stympats eller berövats på sin barndom» (Fratelli tutti, 261). Idag förvärras krigets smärtor av Coronavirus-pandemin och oförmågan i många länder att få ge den nödvändiga vården. Under tiden fortsätter konflikterna med ytterligare smärta och död. Att stoppa krigen är alla politiska ledares skyldighet inför Gud. Fred är prioriteringen i varje politik. Gud kommer att ställa dem som inte har sökt freden till svars, de som har främjat spänningarna och konflikterna, i dagar, månader och år, till priset för folkens lidande!”

Nog med krig

Påven påminde om att Jesus före sitt lidande och sin död, sa ”det är nog” när lärjungarna visade honom sina svärd:

Detta ”det är nog!" ekar genom århundradena och når oss idag: nog med svärd, med vapen, våld och krig". Hur ska vi kunna ta oss ur de låsta och krångliga konflikterna? Hur löser man de trassliga knutarna i alla de väpnade striderna? frågade sig påven.:

”Pandemins lärdom är att vi inte kan förneka att vi sitter samma båt, där den enes problem är allas problem. Ingen kan rädda sig själv, vi kan bara räddas tillsammans"(Fratelli tutti, 32). Broderskapet som föds i insikten om att vi är en mänsklighet, måste tränga in i människornas liv, samhällen, i ledarna, institutionerna och nå den internationella scenen. Detta kommer att öka medvetenheten om att vi bara kan räddas tillsammans genom att mötas, förhandla, ge upp strider, förenas, moderera politikens och propagandans språk, utveckla konkreta vägar för fred.”

Fred i världen

Det interreligiösa bönemötet inleddes med att troende från olika religioner bad för freden på olika platser i Rom. De kristna bad i basilikan Aracoeli tillsammans med påven Franciskus, den ekumeniska grekisk ortodoxa patriarken Bartolomeus I och med företrädare för de olika ortodoxa och protestantiska kyrkorna.

Efter påven Franciskus tal höll man en tyst minut till minne av offren för pandemin och alla krig, sedan lästes fredsappellen och ljusen i en ljusstake tändes av alla närvarande religiösa ledare. "Ingen kan känna att det här gäller inte mig. Vi är alla medansvariga. Vi behöver alla förlåta och bli förlåtna. Orättvisorna i världen och i historien botas inte med hat och hämnd utan med dialog och förlåtelse", löd ett stycke i årets fredsappell.