Sök

Vatican News
Skapelsen Skapelsen   (©somkak - stock.adobe.com)

Påvens budskap på Världsböndagen för vård av skapelsen. ”Skapelsen jämrar sig”

Den 1 september 2020 infaller Världsböndagen för vård av skapelsen, och i samband med det påvens årliga budskap till världen med fokus på omsorg för vårt gemensamma hem. Årets budskap bygger på temat ”Ett jubelår för jorden”, och uppmanar till att minnas, vända om, vila, reparera och glädjas.

Översättning Charlotta Smeds – Vatikanstaten

”Ni skall helga det femtionde året och utropa frihet åt alla invånare i landet. Det skall vara ett friår för er” (3 Mos 25,10)

Kära bröder och systrar,

Varje år, särskilt sedan publiceringen av encyklikan Laudato si' (LS, 24 maj 2015), markerar den första dagen i september för den kristna familjen Världsböndagen för vård av skapelsen. Denna dag inleder Skapelsens tid, som pågår fram till den 4 oktober då kyrkan firar den helige Franciskus av Assisis. Under denna period förnyar kristna över hela världen sin tro på Gud Skaparen och förenas på ett särskilt sätt i bön och handling för att skydda det gemensamma hemmet.

Det gläder mig att temat som den ekumeniska familjen valt för firandet av skapelsestiden 2020 är "Ett Jubileum för jorden", just det år då 50-årsdagen av Jordens dag inträffar. 

I den heliga skriften är ett jubileum en helig tid för att minnas, vända om, vila, reparera och glädja sig.

1. En tid att minnas

Vi är inbjudna att framför allt minnas att skapelsens yttersta öde är att träda in i Guds "eviga sabbat". Det är en resa som äger rum i tiden, som omfamnar rytmen i veckans sju dagar, cykeln på sju år och det stora jubelåret som infaller vid slutet av sju sabbatsår.

Ett jubelår är även en tid nåd för att fira skapelsens ursprungliga kallelse att vara och blomstra som en gemenskap av kärlek. Vi existerar endast genom relationer: med Gud Skaparen, med våra bröder och systrar som medlemmar i en gemensam familj och med alla varelser som lever i vårt gemensamma hem. "Allting har samband, och vi människor är förenade som bröder och systrar på en underbar pilgrimsfärd, sammanvävda av den kärlek som Gud för alla sina skapelser, vilken också förenar oss i djup ömhet med broder sol, syster måne, broder flod och moder jord." (LS, 92).

Ett jubelår är därför en tid att minnas, och förvalta vår interrelationella existens. Vi måste ständigt påminnas om att "allt är sammanlänkat och att verklig omsorg om våra egna liv och relationer till naturen är oskiljaktigt från broderskap, att vara rättvis och att visa trohet mot andra," (LS, 70).

2. En tid att vända om

Ett jubelår är en tid att vända om och rannsaka sig. Vi har brutit banden som förenade oss med Skaparen, med andra människor och med resten av skapelsen. Vi måste läka dessa skadade relationer, som är nödvändiga för att upprätthålla oss själva och livets hela struktur.

Ett jubelår är en tid för att återvända till Gud, vår kärleksfulla Skapare. Man kan inte leva i harmoni med skapelsen utan att vara i fred med Skaparen, källan och ursprunget till allt. Så som påven Benedictus XVI observerade, "börjar den brutala konsumtionen av skapelsen där det inte finns någon Gud, där materian bara är vårt material, där vi själva är den sista instansen, där helheten helt enkelt är vår egendom" (Möte med prästerskapet i stiftet Bolzano-Bressanone, 6 augusti 2008).

Ett jubelår inbjuder oss att återigen tänka på de andra, särskilt de fattiga och de mest utsatta. Vi är på nytt kallade att välkomna Guds ursprungliga och kärleksfulla skapelseplan som ett gemensamt arv, en bankett att dela med alla bröder och systrar i en anda av gemytlighet; inte i en oordnad tävling utan en hjärtlig gemenskap, där man stöder och skyddar varandra. Ett jubelår är en tid att ge frihet till de förtryckta och alla dem som är kedjade  med det moderna slaveriets olika bojor, inklusive människohandel och barnarbete.

Vi måste också återvända till att lyssna på jorden, som Skriften kallar adamah, den plats från vilken människan, Adam, togs. Idag uppmanar skapelsens röst oss, oroligt, att återvända till den rätta platsen i den naturliga ordningen, att komma ihåg att vi är en del, inte mästare, av det sammanflätade livets nät. Den biologiska mångfaldens sönderfall, den svindlande ökningen av klimatkatastrofer, den ojämlika effekten av den pågående pandemin på de fattigaste och mest utsatta, är larmklockor på konsumtionens obegränsade girighet.

Vi kan, särskilt under denna Skapelsens tid, lyssna på skapelsens hjärtslag. Den föddes för att visa och förmedla Guds härlighet, för att hjälpa oss att hitta Herren över allt i hans skönhet och återvända till honom (jfr. San Bonaventura, I II Sent., I, 2,2, q.1, Brevil., II, 5.11). Jorden ur vilken vi drogs är därför en plats för bön och meditation: "låt oss väcka den estetiska och kontemplativa känslan som Gud har gett oss, till liv" (Apostolisk uppmaning Querida Amazonia, 56). Förmågan att förundras och begrunda är något som vi kan lära oss särskilt av våra bröder och systrar i urbefolkningarna, som lever i harmoni med jorden och dess många former av liv.

3. En tid att vila

I sin vishet avsatte Gud sabbaten så att jorden och dess invånare skulle kunna vila och stärkas. Men i dag driver våra livsstilar planeten bortom dess gränser. Den kontinuerliga efterfrågan på tillväxt och den oupphörliga produktionscykeln och konsumtionen mattar ut miljön. Skogen löses upp, jorden urholkas, åkrarna försvinner, öknarna tar över, haven blir sura och stormarna intensifieras: skapelsen jämrar sig!

Under jubelåret uppmanades Guds folk att vila från sitt vanliga arbete, för att låta jorden förnyas och världen omorganisera sig tack att den ordinarie konsumtionen sjönk. Idag måste vi finna rättvisa och hållbara livsstilar, som ger jorden den vila den förtjänar och tillräcklig försörjning för alla, utan att förstöra de ekosystem som upprätthåller oss.

Den nuvarande pandemin har på något sätt lett oss till att återupptäcka enklare och mer hållbara livsstilar. Krisen har gett oss möjlighet att utveckla nya sätt att leva på. Vi har kunnat se hur jorden kan återhämta sig om vi låter den vila: luften har blivit renare, vattnet mer transparent och djurarter har återvänt till många ställen från vilka de hade försvunnit. Pandemin har fört oss till ett vägskäl. Vi måste dra nytta av detta avgörande ögonblick för att sätta stopp för överflödiga och destruktiva avsikter och aktiviteter, och för att odla goda värderingar, band och projekt. Vi måste se över vår användning av energi, vår konsumtion, transport och mat. Vi måste sortera bort de icke-väsentliga och skadliga aspekterna i våra ekonomier och skapa fruktbara sätt att handla, producera och transportera varor på.

4. En tid att reparera

Ett jubelår är en tid att reparera skapelsens ursprungliga harmoni och läka de skadade mänskliga relationerna.

Jubelåret uppmanar oss till att återupprätta rättvisa sociala relationer, att återställa frihet och egendom och förlåta varandras skulder. Vi bör därför inte glömma den långa exploateringen av den södra delen av planeten, som har orsakat en enorm ekologisk skuld, främst på grund av plundringen av resurser och en överdriven användning av miljön för avfallshantering. Det är dags att återställa rättvisa. I detta avseende förnyar jag min appell att upphäva de svagaste ländernas skuld, mot bakgrund av de allvarliga effekterna av de hälso-, sociala och ekonomiska kriser som de står inför efter Covid-19. Det är också viktigt att försäkra att återhämtningen, på global, regional och nationell nivå, är effektiv, med en politik, lagstiftningar och investeringar inriktade på det gemensamma bästa och med garantin att de globala miljö- och sociala målen uppnås.

Det är även nödvändigt att reparera jorden. Det är extremt viktigt att återställa en balans i klimatet, eftersom vi befinner oss i en nödsituation. Tiden håller på att rinna ut, vilket våra barn och unga påminner oss om. Allt i vår makt måste göras för att begränsa tillväxten av den globala medeltemperaturen under tröskeln på 1,5 grader Celsius, vilket fastställdes i Parisavtalet om klimatet: att gå bortom denna gräns kommer att visa sig katastrofalt, särskilt för de fattigaste samhällena runt om i världen. Vid detta kritiska ögonblick är det nödvändigt att främja solidaritet inom och emellan generationer. Som förberedelse inför det stora klimattoppmötet i Glasgow, Storbritannien (COP 26), uppmanar jag varje land att anta mer ambitiösa nationella mål för att minska utsläppen.

Att återställa den biologiska mångfalden är lika viktigt, då vi aldrig tidigare har skådat ett större försvinnande av arter och en större nedbrytning av ekosystemet. Det är nödvändigt att stödja FN:s uppmaning att skydda 30% av jorden som en skyddad livsmiljö fram till 2030, för att stoppa den alarmerande förlusten av biologisk mångfald. Jag uppmanar det internationella samfundet till att samarbeta för att säkerställa att toppmötet om biologisk mångfald (COP 15) i Kunming, Kina, ska vara en vändpunkt för återupprättandet av jorden som ett hem där livet är rikligt, enligt Skaparens vilja.

Vi är skyldiga att reparera rättvist, och se till att de som har bott i ett land i generationer helt kan återfå landet i sitt bruk. Urbefolkningar måste skyddas från företag, särskilt multinationella företag, som genom skadlig utvinning av fossila bränslen, mineraler, virke och agro industriella produkter "arbetar på ett sätt i mindre utvecklade länder som de aldrig skulle göra hemma i de länder där de bygger sitt kapital”. (LS, 51). Företagens oegentliga beteende representerar en "ny typ av kolonialism" (Sankt Johannes Paulus II, Tal till den Påvliga akademien för sociala vetenskaper, 27 april 2001, citerad i Querida Amazonia, 14), som skamligt utnyttjar fattigare samhällen och länder, i ett desperat sökande efter billig utveckling. Det är nödvändigt att konsolidera nationella och internationella lagar, så att de reglerar utvinningsföretagens verksamhet och garanterar tillgång till ett rättsväsende för dem som skadas.

5. En tid att glädjas

I den bibliska traditionen representerar jubelåret en glädjerik händelse, som invigs med en trumpetfanfar som rungar över hela jorden. Vi vet att jordens och de fattigas rop har höjts de senaste åren. Samtidigt är vi vittnen till hur den Helige Ande inspirerar personer och kommuniteter överallt att samlas för att återuppbygga vårt gemensamma hem och försvara de mest utsatta. Vi bevittnar hur en stor mobilisering av människor sakta växer – personer som underifrån och från periferierna generöst arbetar för att skydda jorden och de fattiga. Det är glädjande att se så många unga människor och grupper, särskilt i urbefolkningarna, i spetsen av att besvara den ekologiska krisen. De efterlyser ett jubelår för jorden, och en ny början, i insikten om att "saker kan förändras" (LS, 13).

Det är också glädjande att notera att det speciella jubelåret för Laudato si’ inspirerar många initiativ på lokal och global nivå för vården av vårt gemensamma hem och de fattiga. Detta år bör leda till långsiktiga handlingsplaner för att familjer, församlingar, stift, ordnar, skolor, universitet, sjukhus, företag, gårdar och andra, ska leva ekologiskt i praktiken.

Vi gläder oss också över att troende kommuniteter enas för att skapa en mer rättvis, fredlig och hållbar värld. Det är en anledning till särskild glädje att skapelsens tid har blivit ett verkligt ekumeniskt initiativ. Låt oss fortsätta att växa i insikten om att vi alla lever i ett gemensamt hem som medlemmar i samma familj!

Låt oss glädjas över Skaparen, som i sin kärlek till oss, stöder våra ödmjuka ansträngningar för jorden. Det är också Guds hus, där hans ord "blev människa och bodde bland oss" (Joh 1,14), den plats som den Helige Andens utgjutelse ständigt förnyar.

”Sänd din ande, Herre, och förnya jorden” (jfr Ps 104,30).

 

Rom, San Giovanni in Lateranen, 1 september 2020

01 september 2020, 15:22