Påven bad vid Heliga Monicas grav i Helige Augustinus kyrka i Rom

Charlotta Smeds – Vatikanstaten

På torsdagseftermiddagen lämnade påven Franciskus Vatikanen i sin lilla bil för att åka till den helige Augustinus kyrka på andra sidan Tibern, nära Piazza Navona.

I basilikan vigd till den helige biskopen och kyrkofadern Augustins, finns nämligen hans mor, Heliga Monica begravd, som kyrkan firade igår, den 27 augusti. Påven bad i sidokapellet tillägnat Heliga Monica. Det var ett kort privat besök men utanför kyrkan hade en lite skara människor samlats för att få en glimt av påven när han kom ut för att åka tillbaka till Vatikanen.

Idag den 28 augusti firar kyrkan den Helige Augustinus, Den katolska kyrkan har placerat minnesdagarna för de två helgonen, mor och son, efter varandra.

Heliga Monica

Den katolska liturgiska nämnden, som har ett utförligt kalendarium över helgondagarna under året, skriver så här om Sankta Monica (ca 332-387 e.Kr.):

Hennes son levde ett helt okristet liv, var med i en sekt och hade en sambo. Den heliga Monica grät förtvivlat, men tröstades av sin biskop: ”En son av så många tårar kan inte gå förlorad.” Gud grep in och omvände sonen fullständigt. Tårarnas son – Augustinus, som firas imorgon – blev det första årtusendets viktigaste teolog i Västerlandet. En kort tid hann mor och son dela trons lycka med varandra. När hon dog var det han som grät – över förlusten, men kanske också över all den tid han hade struntat i hennes tårar. Hennes sista ord var: ”Den här kroppen kan ni lägga var som helst, men kom ihåg mig vid Herrens altare var ni än är.”

Kyrkans bön denna dag:

Gud, de sörjandes tröstare, du tog emot den heliga Monicas tårar som en förbön för hennes son, Augustinus. Ge oss, på bådas förbön, nåden att sörja över våra synder och finna din rika barmhärtighet.

Helige Augustinus

Den 28 augusti firar kyrkan den helige Augustinus, som föddes 354 e.Kr i Tagaste i nuvarande Souk Ahras i Algeriet (i dåtidens Numidien) och dog den 28 augusti 430 i Hippo Regius (nuvarande Annaba i Algeriet). Han var filosof, teolog, biskop och kyrkofader och av stor betydelse för Kyrkan. Sär skriver Katolska liturgiska nämnden:

Först är han Sökaren, en ung karriärist som smakar på allt annat än Gud. Sen inser han tomheten i världens flärd, fjäskande och nöjen och blir Hittaren. Den helige biskopen Augustinus väg till tron beskrivs i hans spännande självbiografi ”Bekännelser”. Den skrevs vid 400-talets början men känns evigt modern. Gud blev ALLT för honom: ”Du har skapat oss till dig, och oroligt är vårt hjärta, tills det finner ro i dig” heter det i början av hans bok, som är en enda lång bön till Gud. Titeln betyder både ”bekännelser” av synd och misstag och ”lovsånger” till Gud för hans obegripliga och oförtjänta nåd. Ingen västerländsk kyrkofader har betytt mer än Augustinus, och han läses och studeras intensivt än i dag.

Kyrkans bön denna dag:
Herre, förnya din kyrka med den anda som fyllde den helige biskopen Augustinus och drev honom att törsta efter dig, som är vishetens enda källa och upphov till vårt hjärtas längtan.

Och i mässan i bönen efter kommunionen ber kyrkan på den helige Augustinus minnesdag:

Sanctíficet nos, quæsumus, Dómine, mensa Christi participativo, ut, eius membra effécti, simus quid accépimus. Per Christum.
Helga oss, Herre, genom detta enda bröd, så att vi tillsammans dag för dag blir vad vi här har tagit emot, Kristi egen kropp,"