Sök

Vatican News
Påven under den direktsända audiensen Påven under den direktsända audiensen   (AFP or licensors)

Hela påvens katekes om pandemin: Att bota världen - 1. Inledning

Påven Franciskus första katekes om hur man med hjälp av evangeliet och den katolska socialläran kan besvara Covid-19 pandemins utmaningar och hela de sociala sår som är en följd av den. Hela påvens katekes översatt av Olle Brandt.

Översättning Olle Brandt - Vatikanstaten 

Pandemin fortsätter att åsamka oss djupa sår och att avslöja vår sårbarhet. Många har dött och ännu fler har insjuknat i alla världsdelar. Många människor och familjer genomlever en tid av osäkerhet, på grund av sociala och ekonomiska problem, som särskilt drabbar de fattigaste.

Därför måste vi hålla blicken fäst vid Jesus (jfr Heb 12:2) och med denna tro omfamna hoppet om det Guds rike som Jesus själv erbjuder oss (jfr Mark 1:5; Matt 4:17; KKK CCC, 2816). Ett rike av bot och frälsning som redan är mitt ibland oss (jfr Luk 10:11). Ett rike av rättvisa och fred som visar sig genom kärleksgärningar, som i sin tur låter hoppet växa och tron bli starkare (jfr 1 Kor 13:13). I den kristna traditionen är tro, hopp och kärlek mycket mer än bara känslor eller inställningar. De är dygder som ingjuts i oss av den Heliga Andens nåd (jfr KKK 1812-1813): gåvor som botar oss och låter oss bota, gåvor som öppnar oss för nya horisonter, också när vi seglar i vår tids svåra vatten.

Ett nytt möte med trons, hoppets och kärlekens evangelium inbjuder oss att finna en kreativ och förnyad anda. På så sätt skall vi förmå förvandla rötterna på våra fysiska, andliga och sociala sjukdomar. Så skall vi kunna bota på djupet de orättvisa strukturer och destruktiva vanor som skiljer oss från varandra och hotar den mänskliga familjen och vår planet.

Jesu gärning visar oss många exempel på när han botar. När han helar dem som drabbats av feber (jfr Mark 1:29-34), av spetälska (jfr Mark 1:40-45), lama (jfr Mark 2:1-12); när han låter blinda se igen (jfr Mark 8:22-26; Joh 9:1-17), stumma tala och döva höra (jfr Mark 7:31-37), då botar han i själva verket inte bara en fysisk sjukdom, utan hela människan. På så sätt återinför han den människan, botad, i gemenskapen; han befriar henne från hennes isolering, för han har botat henne.

Vi kan tänka på den vackra berättelsen om hur Jesus botar en lam man i Kafarnaum (jfr Mark 2:1-12). Medan Jesus predikar vid ingången till huset, bär fyra män sin lame vän till Jesus. De kan inte komma in, för där är för mycket folk, och därför gör de ett hål i taket och firar ner bädden framför honom som predikar. “När Jesus såg deras tro sade han till den lame: ”Mitt barn, dina synder är förlåtna” (vers 5). Och sedan, som ett synligt tecken, tillägger han: “stig upp, ta din bädd och gå hem” (vers 11).

Det är ett underbart exempel på botande! Vad Kristus gör är ett direkt svar på dessa människors tro, på det hopp de ställer till honom, på den kärlek de visar varandra. Och Jesus botar, men han botar inte bara förlamningen, han botar allt, han förlåter synder, han förnyar den lame mannens och hans vänners liv. Han låter dem födas igen, kan man säga. Han botar kroppen och själen tillsammans, och det är frukten av ett personligt och socialt möte. Vi kan föreställa oss hur denna vänskap och tron hos alla dem i huset växte tack vare vad Jesus gjorde. Mötet med Jesus botar!

Och då frågar vi oss: hur kan vi hjälpa vår värld att botas idag? Som lärjungar till Herren Jesus, som är läkare för själen och kroppen, är vi kallade att fortsätta hans ” hans helande och frälsande gärning” (KKK 1421) fysiskt, socialt och andligen.

Kyrkan förvaltar Kristi helande nåd genom sakramenten och bedriver sjukvård i världens mest avlägsna hörn, men är inte expert på hur man förebygger eller botar pandemin. Och hon ger inte heller några exakta sociala eller politiska anvisningar (jfr den helige Paulus VI, det apostoliska brevet Octogesima adveniens, 14 maj 1971, 4). Det är de politiska och sociala ledarnas uppgift. Men längs historiens gång, och i evangeliets ljus, har kyrkan utvecklat några sociala principer som är grundläggande (jfr Kompendium av kyrkans sociallära, 160-208), principer som kan hjälpa oss att gå framåt, för att förbereda den framtid vi behöver. Jag nämner de viktigaste, som hänger ihop med varandra: principen om människans värdighet, principen om det gemensamma goda, principen om att prioritera de fattiga, principen att resurserna är till för alla, principerna solidaritet och subsidiaritet, principen att ta hand om vårt gemensamma hem. Dessa principer hjälper de styrande, de ansvariga i samhället att bära framåt tillväxten och i det här fallet med pandemin också helandet av det personliga och sociala nätverket. Alla dessa principer uttrycker på olika sätt trons, hoppets och kärlekens dygder.

Under de kommande veckorna inbjuder jag er att tillsammans ta itu med de viktiga frågor som pandemin har fäst uppmärksamheten på, särskilt de sociala sjukdomarna. Och det skall vi göra i ljuset av evangeliet, av de teologala dygderna och principerna för kyrkans sociallära. Vi skall utforska tillsammans hur vår sociala katolska tradition kan hjälpa den mänskliga familjen att bota denna värld som lider av svåra sjukdomar. Det är min önskan att reflektera och arbeta tillsammans, som lärjungar till Jesus som helar, för att bygga en bättre värld, full av hopp för kommande generationer (jfr den apostoliska maningen Evangelii gaudium, 24 november 2013, 183).

07 augusti 2020, 09:26