Påvens Regina Coeli: ”Lär er skilja på den Gode Herdens och den ondes röst”
Charlotta Smeds – Vatikanstaten
"Fåren hör hans röst, och han ropar på sina får med deras namn" (Joh 10, 3), läser vi i söndagens evangelium och påven inledde sina tankar med att notera att ”Herren kallar oss vid namn, han kallar oss för att han älskar oss”. Men evangeliet säger att det finns andra röster som man inte ska följa: främlingar, tjuvar och rånares röster som vill skada fåren:
”Dessa olika röster genljuder inom oss: Guds röst, som talar vänligt till samvetet, och frestarens röst, som förför oss. Hur ska vi kunna skilja den Gode Herdens röst från tjuvens röst? Hur ska vi urskilja vad som är Guds inspiration och vilka som är den ondes förslag? Man kan lära sig skilja på dessa två röster, för de talar två olika språk, och därför knackar de på hjärtat på olika sätt. De talar olika språk, och precis som vi kan skilja ett språk från ett annat, kan vi även skilja Guds röst från den ondes. Guds röst tvingar oss aldrig: Gud inbjuder, han befaller inte. Den ondes röst å andra sidan förför, överfaller och tvingar sig på. Den väcker bländande illusioner och lockande känslor, som sen snabbt försvinner igen. Till en början får den oss att tro att vi är allsmäktiga, men sen lämnar den oss med en inre tomhet och anklagelsen: "Du är inte värd någonting". Guds röst, å andra sidan, leder oss rätt, med stort tålamod och uppmuntrar och tröstar oss ständigt. Den ger oss hopp. Guds röst är en röst med en horisont, medan den ondes rösten trycker oss mot väggen, den leder oss in i ett hörn."
Gud talar om nuet
Påven Franciskus fortsatte att tala om en annan skillnad man bör vara medveten om, när man urskiljer Herrens röst från den ondes:
”Fiendens röst distraherar vår uppmärksamhet från nuet och vill att vi ska fokusera på rädslan för framtiden eller sorgen över det förflutna. Fienden vill inte veta av nuet. Han låter gammal bitterhet blomma till liv, och påminner om hur andra har gjort fel och skadat oss, ... alla våra smärtsamma minnen. Guds röst talar å andra sidan om just nuet: "Nu kan du göra gott, nu kan du älska med kreativitet, nu kan du lämna grämelserna som håller hjärtat fånge". Han stärker oss, leder oss fram och talar om nuet: nu.
Frestaren gör oss självupptagna
Dessa röster väcker olika frågor i oss, förklarade påven vidare:
”Frågorna som kommer från Gud kommer att vara: "Vad gör mig gott?". Frestaren väcker istället frågan, "Vad vill jag ha?" Vad vill jag: Frestarens röst kretsar alltid kring jag’et och dess behov och drifter, och insisterar på allt genast. Det är som när barn tjatar: allt genast. Guds röst, å andra sidan, lovar aldrig billig glädje; den ber oss att gå bortom vårt jag för att söka det sanna goda, friden. Glöm inte att det som är ont aldrig ger oss frid; först gör det oss oerhört upphetsade och sedan lämnar det bitterhet efter sig. Det är den ondes stil.
Falskhet eller uppriktighet
Det sista påven Franciskus påminde om är att vara uppmärksam på vilken ”miljö” den inre rösten inbjuder oss att vara i:
Fienden föredrar mörker, falskhet och skvaller. Herren älskar dagsljus, sanning och uppriktighet. Fienden kommer att säga till oss: "Slut dig i dig själv, ingen förstår dig, ingen lyssnar på dig, lita inte på någon!" Den goda rösten inbjuder oss däremot att öppna oss själva, att vara tydliga och lita på Gud och på andra.
Ut ur själviskhetens fålla
Avslutningsvis konstaterade påven att just nu finns det många anledningar till oro som leder till att vi sluter oss, och att det därför är extra viktigt att vara medveten om rösterna som når vårt hjärta:
”Vi måste fråga oss var de kommer ifrån. Låt oss be om nåden att känna igen och följa den Gode Herdens röst. Han släpper ut oss ur själviskhetens fålla, och leder oss till den sanna frihetens betesmarker. Må det Goda Rådets Moder, orientera och följa vår urskiljning.
