Påven: Vi kan säga allt till Herren och be Honom om allt

Katarina Agorelius – Vatikanstaten

Påven Franciskus fortsatte denna onsdag 13 maj sin katekes om den kristna bönen, som han inledde förra veckan, och utgick från Psaltaren 63:2 – 5: ”Gud, min Gud, dig söker jag, min själ törstar efter dig, min kropp längtar efter dig, som ett kargt och uttorkat land. Då skådar jag dig i helgedomen, jag ser din makt och din härlighet. Din nåd är mer värd än livet. Min tunga skall prisa dig. Jag vill lova dig så länge jag lever och åkalla dig med lyfta händer.”

Här följer en sammanfattning av påvens undervisning:

Kära bröder och systrar!

Under vår pågående katekes om bönen talar vi nu om dess grundläggande karaktär. Bönen involverar vårt hela vara och är en längtan efter ”något” bortom oss. Kristen bön springer i synnerhet ur insikten att “den andre” som vi söker har uppenbarats i Jesu ömma ansikte, som lär oss att kalla Gud för “Fader” och personligen vill ha ett vänskapsförhållande med oss. I Sitt avskedstal vid den sista måltiden kallar inte Jesus längre sina lärjungar tjänare, utan vänner. När vi förtroligt samtalar med Gud i bönen får vi inte vara rädda, för att Han är en vän och betrodd bundsförvant. Hur vår situation än ser ut eller hur ”fattigt” vi än tänker om oss själva, är Gud alltid trogen och villig att omfamna oss i barmhärtighet. Vi ser denna ovillkorliga kärlek på Golgata, för att Herren slutar aldrig att älska, inte ens vid slutet. Låt oss försöka be genom att gå in i detta mysterium med Guds oändliga förbund med oss. Detta är den glödande kärnan i varje kristen bön: att anförtro oss själva till vår himmelska Faders älskande och barmhärtiga famn.