Påvens Urbi et Orbi på påskdagen
översättning Charlotta Smeds - Vatikanstaten
Kära bröder och systrar, Glad Påsk!
Idag ekar kyrkans budskap över hela världen: "Jesus Kristus är uppstånden" - "Han är verkligen uppstånden!"
Denna goda nyheten tänds som en ny låga i natten: natten i en värld som redan står inför stora utmaningar och nu pandemin, som sätter vår stora mänskliga familj på prov. Den här natten ekade kyrkans röst: "Kristus, mitt hopp, är uppstånden".
Detta är en annan typ av "smitta". Den överförs från hjärta till hjärta – för alla mänskliga hjärtan längtar efter detta goda budskap. Det finns ett smittsamt hopp: "Kristus, mitt hopp, är uppstånden!" Det är inte en magisk formel, som eliminerar alla problem. Nej, Jesu uppståndelse är något annat, nämligen kärlekens seger över ondskans rot, en seger som inte "hoppar över" lidandet och döden utan passerar genom dem och öppnar sin väg genom avgrunden, som omvandlar ondskan till gott. Det är något som Gud ensam har kraften att göra.
Den Uppståndne är densamma som den Korsfäste, inte en annan. På sin förhärliga kropp bär han outplånliga sår: sår som har blivit till öppningar för hopp. Vi vänder vi blicken till honom, så att han kan läka den drabbade mänsklighetens sår.
Den här dagen går mina tankar framför allt till dem som är direkt drabbade av coronaviruset: till de sjuka, till de avlidna och till familjer som sörjer sina nära och kära, som de kanske inte ens fick ta avsked av. Må livets Herre ta emot de avlidna i sitt rike, och trösta och ge hopp till dem som fortfarande prövas, särskilt de äldre och ensamma. Må han trösta och hjälpa de i särskilt utsatta situationer, som de som arbetar i vården och de som lever i kaserner och fängelser. För många är detta en ensam påsk. För många är det här en påsk präglad av sorg och svårigheter som orsakas av pandemin - allt från fysiskt lidande till ekonomiska problem.
Denna pest har inte bara berövat oss på närhet, utan även möjligheten att personligen ta emot sakramenten, särskilt Eukaristin och biktens sakrament. I många länder har det inte varit möjligt att ta emot dessa, men Herren har inte lämnat oss ensamma! I bönen försäkras vi att han lägger sin hand på oss (jfr. Psalm 139,5) och säger med eftertryck: "Jag är uppståndelsen och jag är alltid med dig"
Må Jesus, vår påsk, ge styrka och hopp till läkarna och sjuksköterskorna. Överallt bär de vittnesbörd om omsorg och kärlek, trots utmattning och inte sällan på bekostnad av sin egen hälsa. Till dem går våra kärleksfulla tankar och vår tacksamhet, liksom till de som arbetar hårt för att förse samhället med viktiga tjänster; och till myndigheternas och militärstyrkorna, som i många länder har bidragit till att minska folks svårigheter och lidande.
Under dessa veckor har miljoner människors liv plötsligt förändrats. För många ger tiden tillbringad i hemma dem möjlighet att reflektera och ha en mindre hektisk vardag, att vara med sina nära och kära och njuta av deras sällskap. Men för många är detta en tid av oro för en osäker framtid, för arbetet som man kan riskera att förlora och för andra konsekvenser av den nuvarande krisen. Jag uppmanar de med politiskt ansvar att aktivt engagera sig för medborgarna, genom att tillhandahålla vad som behövs, i medel och redskap, för att alla ska kunna leva ett värdigt liv och främja att man återupptar de vanliga dagliga aktiviteterna, när omständigheterna tillåter det.
Detta är inte en tid för likgiltighet, eftersom hela världen lider, och vi måste stå enade mot pandemin. Må den uppståndne Jesus ge hopp till alla fattiga, till de i samhällets utkant, till flyktingarna och till hemlösa. Må inte dessa människor, våra svagaste bröder och systrar, som är i städer och i utkanten av världen, lämnas övergivna. Vi får inte låta dem sakna det nödvändiga, då det är svårare att få tillgång nu när många aktiviteter är stängda. De bör inte heller sakna mediciner och framför allt inte hälsovård vid behov. I dessa omständigheter bör internationella sanktioner lättas, som hindrar de drabbade länderna som är oförmögna att ge adekvat stöd till sina medborgare. Man måste göra det möjligt för alla stater, särskilt de fattigaste, att tillgodose ett för stunden ökat behov, genom att minska eller till och med benåda skulden som belastar deras budget.
Detta är inte tiden för själviskhet, för vi delar alla den aktuella utmaningen, som inte gör någon skillnad på människor. Bland de många kontinenter som drabbats av coronaviruset vill jag sända en särskild tanke till Europa. Efter andra världskriget kunde denna kontinent återuppstå på grund av att en konkret anda av solidaritet som gjorde det möjligt att övervinna rivaliteten i det förflutna. Under de nuvarande omständigheterna är det viktigare än någonsin att rivaliteten inte ökar, utan tvärtom, att alla betraktar sig som medlemmar i samma familj och stödjer varandra. I dag står EU inför en stor utmaning. Inte bara EU utan världens hela framtid kommer att bero på den. Man får inte missa möjlighet att återigen visa solidaritet, även genom att välja nya vägar. Det enda alternativet är ett själviskt intresse och en frestelse att återvända till det förflutna, vilket kan sätta vår fredliga samexistens och de kommande generationernas utveckling på prov.
Detta är inte en tid för splittring. Må Kristus, vår frid, ge sitt ljus till de i konflikt, så att de vågar ansluta sig till vädjan om en global och omedelbar vapenvila över hela världen. Detta är inte tiden att fortsätta producera vapen och driva vapenhandel, och spendera enorma summor, som snarare bör användas till att vårda människor och rädda liv. Detta är ett tillfälle att avsluta det långa, blodiga kriget i det kära Syrien, konflikten i Yemen och spänningarna i Irak och Libanon. Detta måste vara en tid då israelerna och palestinierna återupptar dialogen och finner en stabil och varaktig lösning som gör att båda kan leva i fred. Må folkets lidande i den östra delen av Ukraina upphöra. Liksom terrorattackerna mot många oskyldiga människor i olika länder i Afrika.
Detta är inte en tid för glömska. Den nuvarande krisen får inte leda till att vi glömmer de många andra nödsituationerna som orsakar många människor lidande. Må livets Herre visa sin närhet till folket i Asien och Afrika som nu upplever allvarliga humanitära kriser, till exempel den i Cabo Delgado-regionen i norra Moçambique. Må Han värma hjärtana hos de många som har flytt eller fördrivits av krig, torka och hungersnöd. Må Han ge skydd till de många migranterna och flyktingarna, inklusive de många barnen som lever i outhärdliga förhållanden, särskilt i Libyen och på gränsen mellan Grekland och Turkiet. Måste han göra det möjligt att hitta konkreta och omedelbara lösningar i Venezuela - lösningar som syftar till att tillåta ett internationellt bistånd till befolkningen, som lider av allvarliga brister på det politiska, socioekonomiska och hälsovård planet.
Kära bröder och systrar,
Likgiltighet, själviskhet, splittring och glömska är verkligen inte ord som vi vill höra just nu. Låt oss förvisa dessa ord för alltid! De verkar ta över när rädslan och döden råder i oss, det vill säga när vi inte låter Herren Jesus segra i våra hjärtan och liv. Må Han, som redan har besegrat döden och öppnat vägen till evig frälsning för oss, fördriva vår fattiga mänsklighets mörker och leda oss in i hans härlighets dag, där ljuset inte känner till skymningen.
Med dessa tankar önskar jag er alla en glad påsk!
