Påven på Palmsöndagen ”Livet är inte till någon nytta om vi inte tjänar”

Charlotta Smeds – Vatikanstaten

För första gången i historien firade påven Franciskus Palmsöndagens mässa ensam i Peterskyrkan, på grund av begränsningarna som gäller för sammankomster, som följd av Covid-19 virusets smittspridning. Miljontals personer följde dock påvens mässa via internet, radio och TV.

Under sin predikan talade påven om hur Jesu kärlek ledde honom till att både bli förrådd och övergiven, för att läka vår otrohet, och vår ensamhet: Inför en Gud som tjänar oss ända till att ge sitt liv för oss, ber vi om nåden att leva för att tjäna”, sa påven. ”Låt oss inte bara tänka på det vi saknar, utan på det goda vi kan göra. Livet är en gåva som man tar emot genom att ge sig själv.”

Nedan följer hela påvens predikan:

Jesus "avstod från allt och antog en tjänares gestalt" (Fil 2,7). Låt aposteln Paulus ord leda oss in firandet av de heliga dagarna, under vilka Guds ord, som en refräng, presenterar Jesus som en tjänare: på Skärtorsdagen är han tjänaren som tvättar lärjungarnas fötter; Långfredag ​​presenterar honom som den lidanden och segrande tjänaren (jfr Jes 52,13); och redan imorgon läser vi Jesajas profetia om honom: "Detta är min tjänare som jag ger kraft, min utvalde som jag har kär." (Jes 42,1). Gud räddade oss genom att tjäna oss. I allmänhet tror vi att det är vi som tjänar Gud, men nej, det är han som fritt tjänade oss, då han älskade oss först. Det är svårt att älska utan att vara älskad. Och det är ännu svårare att tjäna om vi inte tillåter Gud tjäna oss.

Guds kärlek lämnar oss mållösa

Men hur har Herren tjänat oss? Genom att ge sitt liv för oss. Vi är dyrbara för honom och kostade honom dyrt. Den helig Angela av Foligno vittnade om att Jesus sa dessa ord till henne: "Jag älskade dig inte på skoj.” Hans kärlek ledde honom till att offra sig själv, att ta all vår ondska på sig själv. Det lämnar oss mållösa: Gud räddade oss genom att låta vår ondska rasa mot honom. Utan att reagera på annat sätt än med en tjänares ödmjukhet, tålamod och lydnad, endast med hjälp av kärlekens kraft. Och Fadern gav stöd till Jesu tjänst: han tillintetgjorde inte ondskan som härjade mot honom, utan stödde honom i hans lidande, så att vår ondska kunde övervinnas endast med det goda, så att den helt kunde genomsyras av kärlek. Fullkomligt.

Herren har tjänat oss fram till att ha prövat de mest smärtsamma situationerna för dem som älskar: att bli förråd och övergiven.

Jesus blev förrådd

Han blev förrådd. Jesus blev förrådd av lärjungen som sålde honom och av lärjungen som förnekade honom. Han förråddes av de människor som först tog emot honom med ”Hosianna” för att sedan ropa: ”Korsfäst honom!" (Mat 27,22). Han förråddes av den religiösa institutionen som dömde honom orättvist och av den politiska institutionen som tvättade sina händer. Tänk på de små eller stora sveken som vi har lidit av under livet. Det är fruktansvärt när ens förtroende blir sviket. Besvikelsen känns i hjärtats djup, så starkt att livet inte längre verkar ha en mening. Det händer eftersom vi föds för att vara älskade och att älska, och det mest smärtsamma är att förrådas av dem som lovade att vara lojala och nära oss. Vi kan inte ens föreställa oss hur smärtsamt det var att uppleva svek och förräderi, för Gud som är kärlek.

Han läker vår otrohet

Låt oss granska vårt inre. Om vi ​​är uppriktiga mot oss själva, ser vi vår otrohet. Hur mycket falskhet, hyckleri och tvetydighet vi bär på! Hur många goda avsikter som vi har svikit! Hur många brutna löften! Hur många beslut som vi låter gå upp i rök! Herren känner vårt hjärta bättre än vi, han vet hur svaga och ostadiga vi är, hur ofta vi faller, hur svårt det är för oss att resa oss, och hur svårt det är att läka vissa sår. Och vad gjorde han för att möta oss, och för att tjäna oss? Det han sa genom profeten: "Jag skall bota dem från deras otrohet, jag skall älska dem av hjärtat" (Hos 14, 5). Han botade oss genom att ta vår otrohet på sig, och så avlägsna vårt svek. Därför behöver vi inte bli avskräckta av rädslan att inte klara det. Istället kan vi lyfta blicken till den Korsfäste, ta emot hans omfamning och säga: "Se, där är min otrohet, du tog den, Jesus. Du öppnar dina armar för mig, du tjänar mig med din kärlek, fortsätt att stödja mig ... Det är därför jag kan fortsätta framåt!".

Jesus upplevde den djupaste övergivenhet

Han blev övergiven. I dagens evangelium, säger Jesus en mening på korset, en enda: "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?" (Mat 27,46). Det är starka ord. Jesus hade lidit av att hans närmaste hade övergett honom, när de flydde. Men Fadern var kvar. Nu i ensamhetens avgrund kallar han honom för första gången med det generiska namnet "Gud". Och Han ropar högt sitt mest smärtsamma "Varför?": "Varför har även du övergett mig?". De är orden i en psaltarpsalm (jfr Ps 22,2): de berättar för oss att även Jesus bad i extrem uppgivenhet. Faktum är att han prövade det: han upplevde den djupaste övergivenhet, vilket evangelierna vittnar om genom att citera hans ord på det ursprungliga språket: Elì, Elì, lemà sabactàni?

Jesus lider för att tjäna oss

Varför allt detta? Återigen för oss att tjäna oss. För att vi ska minnas att vi inte är ensamma, när vi inte tror att vi har någon lösning, när vi befinner oss i en återvändsgränd, utan ljus och utan utväg, när det verkar som till och med Gud inte svarar. Jesus upplevde fullkomlig övergivenhet, den situationen som var mest främmande för honom, för att vara solidarisk med oss ​​i allt. Han gjorde det för mig, för dig, för att säga till dig: "Var inte rädd, du är inte ensam. Jag har prövat hela din ensamhet och övergivenhet, för att alltid vara vid din sida. Han tjänade oss, följde oss ner i avgrunden till vårt mest fruktansvärda lidande, i att vara förrådda och övergivna. I dag, i pandemins tragedi, inför alla de säkerheter som rasar, inför förrådda förväntningar, i känslan i våra hjärtan av att vara övergivna, säger Jesus till var och en: ”Mod: öppna ditt hjärta för min kärlek. Du kommer att känna Guds tröst som upprätthåller dig”.

Korset visar måttet på Guds kärlek

Kära bröder och systrar, vad kan vi göra inför en Gud som tjänade oss ända till att bli sviken och övergiven? Vi kan inte förråda det vi skapades för, inte överge det som är viktigt. Vi är i världen för att älska honom och andra. Resten passerar, bara det kvarstår. Dramat som vi upplever, driver oss att ta det som är allvarligt på allvar, och inte gå vilse i bagateller. Det manar oss att återupptäcka att livet inte är till någon nytta om vi inte tjänar, eftersom livets måttstock är kärleken. Låt oss i våra hem, under dessa heliga dagar, se på den Korsfäste, som visar hur mycket Gud älskar oss. Inför en Gud som tjänar oss ända till att ge sitt liv för oss, ber vi om nåden att leva för att tjäna. Låt oss försöka kontakta de som lider, de som är ensamma och i nöd. Låt oss inte bara tänka på det vi saknar, utan på det goda vi kan göra.

Hjältarna är de som offrar sig själva

Här är min tjänare som jag stödjer. Fadern, som stöttade Jesus i hans lidande, uppmuntrar även oss att tjäna. Naturligtvis kan det kosta att älska, be, förlåta och ta hand om andra i familjen och i samhället. Det kan kännas som en Via Crucis. Men att tjäna är den vinnande vägen, som har räddat oss, och som räddar våra liv. Jag säger det särskilt till unga människor, på denna dag som under de senaste 35 åren har tillägnats dem. Kära vänner, se på de riktiga hjältarna som blir tydliga i dessa dagar: det är inte de som är berömda, de som har pengar och framgång, utan det är de som offrar sig själva för att tjäna andra. Ni är kallade att sätta ert liv på spel. Var inte rädda för att leva det för Gud och för andra, ni kommer att tjäna på det! Eftersom livet är en gåva som man tar emot genom att ge sig själv. Och den största glädjen är att säga ja till kärleken, utan om och utan men. Som Jesus gör för oss.