Påven till Gudsvigda: Vi ber om nåden att som Symeon se ljuset

Katarina Agorelius - Vatikanstaten

På Kyndelmässoaftonen kl 17 firade påven Franciskus den sedvanliga mässan med Gudsvigda inför deras världsdag, med ljusprocession i Peterskyrkan till minnet av Herrens frambärande i templet.

’Mina ögon har skådat frälsningen’ (Luk 2:30) - detta är den gamle Symeons ord, sa påven i sin predikan, en enkel, ”rättfärdig och from man” (v 25) då han med Helige Andens hjälp såg att detta lilla Jesusbarn var Frälsaren.

Gudsvigt liv - en nåd

”Även ni, kära Gudsvigda bröder och systrar, är enkla män och kvinnor som har sett skatten som är mer värd än alla världens ägodelar” sa påven.

Han förklarade att det Gudsvigda livet är just denna vision att se det som verkligen betyder något i livet och att ta emot Herren med öppna armar som Symeon gjorde. Den Gudsvigda ser varje dag att allt är en gåva och nåd, sa påven och att de inte förtjänar detta religiösa liv, utan att de ha fått denna kärlek till skänks.

”’Mina ögon har skådat frälsningen’ är orden som vi upprepar vi varje kväll i completorium [aftonbönen i tidegärden]” sa påven och att detta att kunna se nåden är utgångspunkten för ett liv i Herren. Frestaren, den Onde, insisterar på “vårt elände och våra tomma händer” och vi blir förvirrade och riskerar att tappa bort oss, sa påven till de samlade Gudsvigda och underströk:

”Den som först och främst kan se Guds nåd, upptäcker motgiftet till misstro och ett världsligt synsätt”.

Fattigt och kyskt liv

Påven betonade att dem som har denna närhet till den Helige Anden och denna kärlek till Gud som Symeon hade, ser rikedomen i ett fattigt och kyskt liv.

Påven sa att den som håller blicken stadigt på Jesus inte väntar på att andra handlar, utan gör det själv, som Symeon som själv letade upp Frälsaren. Vi bör be om nåden att kunna se Jesus i våra bröder och systrar där vi bor och i de fattiga, sa påven och uppmuntrade de Gudsvigda att vara medlidande och uppmuntrande och inte fördöma.

Ljuset

Symeon sökte ljuset och såg hedningarnas ljus (jfr v 32). Det var en gammal mans ögon som såg det, men som var fyllda av hopp, sa påven och att detta att kunna hoppas är hemligheten för att inte fjärma sig från Gud.

Han avslutade "Vi tackar Gud för det Gudsvigda livets gåva och ber om en ny blick som kan se nåden, som kan söka upp medmänniskan och som kan hoppas. På det sättet kommer även våra ögon se frälsningen.”