Sök

Vatican News

Påven på Trettondagen ”Man måste knäböja för att lära känna Gud”

På Trettondagen då kyrkan firar Herrens Uppenbarelse, talade påven under sin predikan om vikten av tillbedjan. Tillbedjan i bemärkelsen att avguda, dyrka, ära, vörda och hylla Gud. ”De vise männen var inte bara visa för att de kunde tyda stjärnorna, utan för att de tillbad Gud.

Charlotta Smeds - Vatikanstaten

Avsikten med tre vise männens resa i sökandet efter Jesusbarnet säger själva är att tillbe honom. I dagens läsning ur Matteusevangeliet (Mt 2,1-12) används ordet hylla: ”Var finns judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och kommer för att hylla honom.” (v.2) Men för att påvens predikan ska få sin rätta innebörd är det bättre att använda ordet tillbe. De vise männen kom för att tillbe judarnas nyfödde konung.

Målet är tillbedjan

Tillbedjan är målet för deras resa, sa påven. Om vi ​​förlorar förståelsen för tillbedjan förlorar vi meningen med det kristna livet – det kristna livet riktar sig mot Herren, inte mot oss. Och det evangeliet varnar oss för, är de som inte kan tillbe Herren.

Påven Franciskus nämner Herodes ”som bara avgudade sig själv”, och som vill bli av med barnet: ”Vad lär oss detta? Jo att när människorna inte dyrkar Gud, dyrkar de sig själva, sitt ego.”

Tjäna sina egenintressen

Påven varnade för kristna som prisar sin egen skicklighet och glömmer att vörda och tillbe Gud. ”Det är en allvarlig risk: att tjäna våra egenintressen, snarare än att tjäna Gud.”

Det finns även andra i evangeliet, som förutom Herodes, som inte kan tillbe Gud. Påven nämner de överprästerna och de skriftlärda. De känner till profetiorna, de vet exakt var i Bethlehem i Judeen som Messias ska födas, men de går inte dit. (jfr v. 5).

Gå ner på knä

Även härifrån kan vi dra en lektion, sa påven. I det kristna livet räcker det inte med att veta: utan att vörda, hylla och tillbe Gud känner du honom inte. Det är ingen nytta med teologi om du inte böjer knäna; om du inte gör som de vise männen, som inte bara var visa för att de kunde följa stjärnorna, utan för att de tillbad Gud.

Tro – en levande person att älska

När man tillber Gud inser man att man inte kan reducera tron till en uppsättning vackra läror, utan är den är ett förhållande med en levande person att älska. Det är genom att stå ansikte mot ansikte med Jesus som vi lär känna honom. Genom tillbedjan upptäcker vi att det kristna livet är en kärlekshistoria med Gud, där man sätter den man älskar först.

Tillbe för att befrias från slaveri

I början av året upptäcker vi att tillbedjan är ett krav för tron. Om vi ​​kan knäfalla inför Jesus kommer vi att övervinna frestelsen att leva självupptaget. Att tillbe är en exodus, ett uttåg från det största slaveriet, att vara slav under sig själv. Att tillbe är att sätta Herren i centrum så att vi inte längre är centrerade på oss själva. Det är att ge saker dess rätta ordning, och lämna första platsen till Gud.

Tillbedjan leder till att placera Guds plan före min tid, mina rättigheter, mina utrymmen. Det är att acceptera skriftens lärdom: ”Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du dyrka.” (Matt 4,10). Och inse att när du ber räcker det med att säga: ”Min Herre och min Gud!” (Joh 20,28)

Tillbedjan är avgiftning

Tillbedjan en avgiftning från de många meningslösa sakerna i vårt liv, från missbruket som bedövar hjärtat och förgiftar sinnet. I tillbedjan lär vi oss att avvisa det som inte ska tillbedjas: pengarnas gud, konsumtionsguden, nöjesguden, framgångsguden, vårt eget ego upprättad till gud. Tillbedjan lär oss att göra oss små i Herrens närvaro, och att upptäcka att livets storhet inte består i att ha, utan i att älska, sa påven och uppmanade till att rannsaka om vi ger tillbedjan tillräckligt mycket tid i våra liv.

07 januari 2020, 13:43