Sök

Vatican News
Påven under Angelus Påven under Angelus  (ANSA)

Påvens Angelus ”Lev livets pilgrimsfärd med blicken riktad mot helgonen i himlen”

Påven Franciskus bad Angelusbönen med de samlade troende vid tolvslaget på Alla Helgons dag. Han påminde om att helighet är en kallelse som gäller alla kristna, i varje livssituation, under den jordiska pilgrimsfärden på väg mot himlen.

Charlotta Smeds – Vatikanstaten

Hela påven Franciskus reflektion:

Kära bröder och systrar; Dagens högtid – Alla Helgons dag - påminner oss om att vi alla är kallade till helighet. Alla helgon i alla tider, som vi firar tillsammans idag, är inte symboler, avlägsna ouppnåeliga personer. Tvärtom, de är människor som har levt med fötterna på jorden; de har upplevt existensens mödosamma arbete var dag, med dess framgångar och misslyckanden. I Herren hittade de styrkan att alltid resa sig upp igen och fortsätta resan. Vi förstår därför att helighet är ett mål som inte bara kan uppnås med egen styrka. Helighet är frukten av Guds nåd och av vårt fria svar på den. Därför är helighet en gåva och en kallelse.

Helighet – en gåva från Herren

Som Guds nåd, det vill säga hans gåva, är helighet inte något vi kan köpa eller byta till oss, utan välkomna, och så  delta i det gudomliga livet genom den Helige Ande, som lever i oss från vår dopdag. Det är en fråga om att bli mer och mer medvetna om att vi är inympade i Kristus – medvetna om hur grenen är förenad med vinrankan, och att vi därför kan och måste leva med honom och i honom som Guds barn, redan nu, under den jordiska pilgrimsfärden.

Helighet – svar på en kallelse

Men förutom att vara en gåva, är helighet även en gemensam kallelse för alla oss kristna, Kristi lärjungar. Helighet är vägen till den fullhet som varje kristen kallas att följa i tro, på väg mot det slutliga målet: den slutgiltiga gemenskapen med Gud i det eviga livet. Helighet blir så ett svar på Guds gåva, eftersom den visar sig genom att man tar ansvar. I detta perspektiv är det viktigt att dagligen engagera sig för att leva heligt i våra livssituationer, skyldigheter och omständigheter, och försöka leva allt med kärlek och omsorg.

Vi går mot den Heliga staden

De heliga som vi firar liturgiskt idag, är bröder och systrar som under sina liv erkände att de behöver detta gudomliga ljus och anförtror sig tillitsfullt till det. Och nu lovsjunger de inför Guds tron ​​(se Upp 7,15), hans ära för evigt. De utgör den "Heliga staden", som vi ser mot med hopp, vårt slutgiltiga mål, medan vi är pilgrimer i denna "jordiska stad". Vi går mot den "Heliga staden", där dessa heliga bröder och systrar väntar på oss.

Vardaglig helighet

Det är sant, vi är trötta, resan är hård, men hoppet ger oss styrkan att fortsätta. När vi ser på deras liv uppmuntras vi att imitera dem. Bland dem finns det så många vittnen om en vardaglig helighet, ”i huset bredvid”, hos dem som är våra grannar och som återspeglar Guds närvaro" (Gaudete et exsultate, 7).

Helgonen ger oss mod och hopp

Bröder och systrar, minnet av de heliga leder oss att lyfta blicken till himlen: inte för att glömma jordens verklighet, utan för att bemöta den med mer mod, och med mer hopp. Må Jungfru Maria, vår heligaste Moder, vägleda oss med sin moderliga förbön, som ett tecken på tröst och säkert hopp.

01 november 2019, 15:46