Påven till Thailands prästerskap och ordensfolk: Inkulturera evangeliet alltmer

Katarina Agorelius - Vatikanstaten

Påven Franciskus mötte på fredagsmorgonen Thailands prästerskap, ordensfolk, seminarister och katekeslärare. Mötet hölls i församlingen tillägnad aposteln Petrus i huvudstaden. Efter en välkomsthälsning från biskopen, som är ansvarig för ordensfolket, och sång gav en nunna sitt vittnesbörd. Därefter gick ordet till påven som inledde med att uttrycka sin tacksamhet för alla missionärer som har lämnat sina spår i detta land.

Tacksamhet ett kraftfull vapen

Påven tackade för alla de gudsvigdas dagliga engagemang som de utför i tystnad och la till att det är så viktigt att kunna vara tacksam, för att tacksamhet alltid är ett ”kraftfullt vapen”.

Evangeliets lyskraft

Påven talade om den apostoliska fruktbarheten som hans lyssnare har kallats till och hur den kan odlas. Herren har kallat dem för att dela med sig av trons glädje och skönhet, sa påven och citerade Benedictus XVI:s ord: “Kyrkan växer inte av proselytism utan genom attraktion”. Han la sedan till sina egna ord i sin apostoliska uppmaning Evangeli Gaudium, 167: “Att förkunna Kristus ska tyda på att man tror på och följer honom, men inte bara som något som är rätt och sant utan också som något som är vackert och kan fylla livet med ny lyskraft och djup glädje, till och med i svåra situationer”.

Påven betonade vikten av att inte vara rädda för att följa med i tiden och inkulturera evangeliet alltmer. ”Man måste söka nya former för att överföra Ordet, som kan skaka om och väcka önskan att lära känna Herren: Vem är denne man? Vilka är dessa personer som följer ett krucifix?”

Jungfru Marias blick

Jungfru Marias blick som låter kristna söka en gemensam väg och följa Herren, är en blick som är autentiskt vacker, sa påven och att denna bryter all åskådning, ödestro och färdiga scheman, precis som som evangeliet lär oss. Det är just denna blick som inbjuder oss att evangelisera, sa påven.

Missionsiver

Påven talade sedan om hur de gudsvigda i Thailand utför en konkret barmhärtighet genom att hjälpa de allra minsta och värnlösa och påminde om att denna missionsiver kräver ständig bön: ”Omgivna av tusentals uppgifter, söker vi alltid utrymme för att i bönen minnas att Herren redan har frälst världen och att vi är inbjudna till Honom för att göra denna frälsning konkret”.

Avslutningsvis bad påven sina lyssnare att inte falla för frestelsen att tänka att de är få, utan att snarare se sig som små verktyg i Herrens skapande händer. ”Han kommer att skriva in era liv i de vackraste bladen om dessa länders frälsningshistoria”.