Påven till Bartolomeus om varför han skänkte Petrus reliker

Charlotta Smeds – Vatikanstaten

Påven som inleder brevet ”Käre bror”, vill med det förklara gåvan i juni i år, då han skänkte ett relikskrin med nio benfragment som tillhör aposteln Petrus och som man har funnit i utgrävningarna under Peterskyrkan. Det var den 29 juni, på Petrus och Paulus högtid, som påven valde att skänka skrinet med relikerna till den grekisk ortodoxa delegationen från det ekumeniska patriarkatet av Konstantinopel, under ledning av Telmessos, ärkebiskop Job. Varje år deltar en ortodox delegation vid högtiden i Rom, och en katolsk delegation reser till patriarkatet av Konstantinopel för att delta vid den helige Andreas högtid den 30:e november.

Hela påvens brev

”Den romerska kyrkans oavbrutna tradition vittnar om att aposteln Petrus, efter hans martyrdöd i Neros cirkus, begravdes i den angränsande nekropolen vid Vatikankullen. Hans grav blev snart ett pilgrimsmål för troende från alla delar av den kristna världen. Senare lät kejsare Konstantin bygga Vatikanens basilika tillägnad Sankt Petrus, byggd på platsen för apostlarnas grav.

Aposteln Petri reliker

I juni 1939, omedelbart efter påvevalet, beslutade min föregångare, Pius XII, att starta utgrävningar under basilikan. Arbetet ledde till en början till att man upptäckte den exakta platsen för apostelns begravning och senare, 1952, till upptäckten – rakt under basilikans huvudaltare – av en begravningsnisch bredvid en röd vägg från år 150 e. Kr. täckt med värdefull graffiti, inklusive den av avgörande betydelse som på grekiska är, Πέτρος ενι. Denna nisch innehöll ben som anses tillhöra aposteln Petrus. Av dessa reliker, som nu finns bevarade i nekropolen under Peterskyrkan, ville den heliga påven Paulus VI bevara nio fragment i den påvliga lägenhetens privata kapell, i det apostoliska palatset.

Dessa nio fragment placerades i ett relikskrin av brons med inskriptionen Ex ossibus quae i Archibasilicae Vaticanae hypogeo inventa Beati Petri apostoli esse putantur: "Ben som funnits i jorden under Vatikanens basilika, anses vara ben av Sankt Petrus Aposteln". Det är just detta relikskrin med de nio fragmenten av apostelns ben som jag ville skänka till hans helighet och till den älskade kyrkan i Konstantinopel som du leder med så mycket hängivenhet.

Gåvan för 50 år sedan

När jag reflekterade över vår ömsesidiga beslutsamhet i vandringen mot full enhet, och när jag tackade Gud för de framsteg som hittills gjorts, kom jag att tänka på då våra föregångare möttes i Jerusalem för över 50 år sedan, och på den värdefulla gåva som patriarken Athenagoras då gav till påven Paulus VI. Det var en ikon som representerade de två bröderna Petrus och Andreas som omfamnar varandra, förenade i tro och kärlek till deras gemensamma Herre.

Denna ikon finns idag på det Påvliga rådet för främjandet av kristen enhet, där påven Paulus VI valde att hänga den. Den har för oss blivit ett profetiskt tecken på återställandet av den synliga enheten mellan våra kyrkor som vi strävar efter, och som vi ber och arbetar hårt för. I friden som bönen ger, såg jag vilken viktig betydelse de här fragmenten av aposteln Petri reliker skulle ha om de placeras bredvid relikerna av aposteln Andreas, som vördas som kyrkan i Konstantinopels himmelske beskyddare.

Herren uppmanar oss till enhet

Jag tror att den Helige Anden gav mig tanken. På många olika sätt uppmanar Han de kristna att återupptäcka den fulla enheten som vår Herre Jesus Kristus bad om strax före sitt lidande (jfr Joh 17,21).

Denna gest vill vara en bekräftelse på vandringen som våra kyrkor har gjort för att närma sig varandra: en ibland utmanande och svår väg att gå, men ändå följd av uppenbara tecken på Guds nåd. För att fortsätta på denna vandring krävs framför allt en andlig omvändelse och en förnyad trohet till Herren, som från vår sida vill se ett större engagemang och nya och modiga steg. Svårigheter och meningsskiljaktigheter - nu och i framtiden - får inte distrahera oss från vår plikt och vårt ansvar som kristna, och i synnerhet som kyrkans herdar, inför Gud och historien.

Enade vittnen mot en framtid utan Gud

Återföreningen av de två apostlabrödernas reliker kan även vara en ständig påminnelse och en uppmuntran under denna vandring, om att våra skillnader inte längre är ett hinder för vårt gemensamma vittnesbörd och för vårt evangeliserande uppdrag då vi tjänar den mänskliga familjen, som idag frestas att bygga en rent världslig framtid, en framtid utan Gud.”

Påven avslutar med omfamning

”Ers helighet, älskade bror”, skriver påven avslutningsvis. ”det är en stor tröst för mig att dela dessa tankar med dig. I hopp om att få träffa dig igen så snart som möjligt ber jag dig be för mig och välsigna mig, medan jag ger hans helighet en broderlig omfamning av frid."