Påvens Angelus ”Porten är öppen för alla, men den är trång och krävande”

Charlotta Smeds – Vatikanstaten

Som alltid gjorde påven en kort reflektion över dagens evangelieläsning innan han bad den antika Mariabönen tillsammans med de troende. I dagens text ur Lukasevangeliets 13:e kapitel läser vi om Jesus som gick genom städer och byar och undervisade på sin väg mot Jerusalem, där han vet att han ska dö på korset för att rädda oss alla.

Använd tiden väl

Någon frågar honom: ”Herre, är det bara några få som blir räddade?” (v. 23). -Det var en omdiskuterad fråga på den tiden, sa påven. Hur många räddas? Men Jesus vänder upp och ner på frågan, och istället för att tala om kvantitet – om de är få – så talar Jesus om ansvar, och uppmanar oss till att använda tiden väl. ”Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Många skall försöka ta sig in men inte lyckas.” (v. 24).

Paradiset har inte begränsade platser

-Med dessa ord gör Jesus klart för oss att det inte är en fråga om antal, det finns inte ett begränsat antal platser i paradiset, fortsatte påven. Det är en fråga om att ta sig igenom den rätta porten, som finns där för alla, men den är trång. Detta är problemet.

Porten är trång för kärlek är krävande

Påven förklarade att ”Jesus vill inte lura oss genom att säga: "Du kan vara lugn, det är lätt, det finns en vacker motorväg och i slutändan en stor port…” Han säger inte det, han säger att porten är trång. Han säger som det är. I vilken mening är porten trång? Jo för att bli frälst måste man älska Gud och sin nästa, och detta är inte lätt!

Det är en "trång port" eftersom den är krävande. Kärleken är alltid krävande, den kräver engagemang, att man anstränger sig, med en bestämd och uthållig vilja, att leva enligt evangeliet. Paulus kallar det "trons goda kamp" (1 Tim 6,12). Det är en krävande kamp hela dagen, varje dag, att älska Gud och sin nästa.

Gud räknar inte våra meriter

För att förklara bättre tar Jesus hjälp av en liknelse i vilken huset symboliserar det eviga livet, och återigen bilden av en port: ”När väl husets herre har stigit upp och låst porten och ni blir stående utanför och bultar och säger: Herre, öppna för oss! så kommer han att svara: Jag vet inte vilka ni är."(v. 25).

Dessa människor kommer då att försöka bli igenkända och påminna husets herre: Vi har ätit och druckit tillsammans med dig, och du har undervisat på våra gator.” (v. 27) Men Herren kommer att upprepa att han inte känner till dem och han kallar dem "orättens hantlangare”.

Här är problemet! Herren känner oss inte för våra titlar och meriter. Vi kan säga: "Herre, jag tillhörde den föreningen, jag var vän till en monsignore, en kardinal, en präst ...". Men nej, titlar spelar ingen roll, de räknas inte. Herren kommer bara att känna igen oss, på att vi har levt ett ödmjukt och gott liv, ett liv under vilket tron översattes till handling.

Leva så att det gagnar andra

För oss kristna betyder det att vi kallas till att upprätta en verklig gemenskap med Jesus, genom att be, gå till kyrkan, delta i sakramenten och låta hans ord ge oss näring. Detta håller vår tro vid liv, ger vårt hopp näring, och återupplivar kärleken. Först då kan och måste vi, med Guds nåd, leva våra liv till gagn för våra bröder och systrar, och kämpa mot alla former av ondska och orättvisa, avslutade påven. 

Må jungfru Maria hjälpa oss i detta. Hon gick igenom den trånga porten, som är Jesus, och hon välkomnade honom av hela sitt hjärta och följde honom varje dag i sitt liv, även när hon inte förstod, även när ett svärd genomborrade hennes själ. Av denna anledning åberopar vi henne som "Maria Himmelens Port". Guds hjärta, ett krävande hjärta, är öppet för oss alla.