Påven: Dialog och mottagande mellan folken i Medelhavsområdet

Katarina Agorelius - Vatikanstaten

Påven avslutade morgonens konferensprogram med en reflektion och inledde den med att påminna om att “Medelhavet sedan alltid är en plats för transit, utbyte och ibland även konflikter” och är nu en plats som “ger upphov till en serie ofta dramatiska frågor”.

Dialog och kerygma

För att bemöta dessa – betonade påven – krävs ”en teologi om mottagande” för ”att utveckla en autentisk och ärlig dialog (…) för fredsskapandet i ett inkluderande och broderligt samhälle och för vården av skapelsen”.

Påven fokuserade på två element: dialog och kerygma, alltså förkunnandet av Kristus död och uppstånden, som kriterier för att förnya studierna för en kyrka som ställer sig i centrum för evangelisationen. Dialogen är främst “en metod för urskiljning” och efter helige Franciskus av Assisis exempel vittna om Guds kärlek för alla människor. Det krävs ”en livsstil och förkunnande” genom dialog med personer utifrån deras kulturer och alltså inte en där man vill erövra eller proselytisera” betonade påven.

Abrahams söner och döttrar

Medelhavet – sa påven – är ”en bro” mellan Europa, Afrika och Asien och ett område där man ska skapa ett ”stort fredstält” där Abrahams olika söner och döttrar kan leva tillsammans.

Medkänsla

Påven vädjade till teologerna: ”I denna vandring ut ur sig själv och till möte med andra, är det viktigt att teologerna är medkännande män och kvinnor”. ”Utan gemenskap och medkänsla, som ständigt närs av bönen, förlorar teologin inte bara sin själ utan intelligensen och förmågan att på ett kristet sätt tolka verkligheten”.

Det handlar sedan om en teologi som är solidarisk med alla historiens 'skeppsbrutna' sa påven: ”Nu när kristendomen i väst har lärt av historiens många misstag och kritiska frågor från det förflutna, kan den återvända till sina källor för att försöka vittna den Glada nyheten för folken i öst och väst, i nord och syd. Teologi (...) kan hjälpa kyrkan och civilsamhället att återuppta vägen tillsammans med många skeppsbrutna och uppmuntra Medelhavets folk att avvisa alla frestelser att återskapa och stänga sin identitet ".

Teologin efter Veritatis gaudium – sa påven avslutningsvis – sätter sig därför i dialog med kulturer och religioner "för uppbyggnaden av en fredlig samexistens mellan människor och folk".