Cerca

Vatican News
Påven Franciskus möte med patriarken Daniel Påven Franciskus möte med patriarken Daniel   (Vatican Media)

Påven till ortodoxa Rumänien ”Gemensamt ansvar över martyrernas arv”

Den andra etappen på påven Franciskus första dag på resan i Rumänien var att besöka den rumänska ortodoxa kyrkans permanenta synod, på patriarkatet i Bukarest. Det var här som påven Johannes Paulus II år 1999 mötte patriarken Teoctist. I dagens möte underströk påven vikten av att vara förenade i Kirstus.

Charlotta Smeds – Vatikanstaten

Patriarken Daniel tog emot påven Franciskus och de båda inledde med ett privat möte medan de gudsvigda i delegationen som reser med påven samtalade med synodsmedlemmarna. Man hade särskilt uttryckt önskan om att endast de gudsvigda i påvens delegation skulle delta.

Mötet med synoden

Den permanenta synoden består för närvarande av den rumänsk ortodoxa patriarken Daniel, och ytterligare 9 metropoliter. Synoden grundades 1872 och är uppdelad i fyra kommissioner: den pastorala, monastiska och sociala; den teologiska liturgiska och läromässiga; den kanoniska och juridiska: och slutligen kommissionen för interortodoxa, ekumeniska och interreligiösa affärer.

Efter påvens samtal med patriarken Daniel höll de båda var sitt tal, och påven Franciskus inledde med att säga att han hade kommer som en pilgrim för att ”möta Kristi ansikte i deras ansikten”.

Blodets broderskap

Påven underströk hur deras trosband har sina rötter i apostlarna, som vittnade om den Uppståndne, i banden mellan bröderna Petrus och Andreas, som enligt traditionen förde tron till dessa länder:

”Blodsbröder (se Mark 1,16) var de också, även genom att båda dog för Herren. De påminner oss om att det finns ett blodets broderskap, och att denna tysta livgivande ström aldrig har slutat att bevattna och upprätthålla vår resa genom århundradena.”

Förenade i lidande

Med fokus på det lidande som många martyrer och trosvittnen i kyrkan och olika kristna samfund i Rumänien har upplevt, ”under långfredagens förföljelse”, talade påven om hur deras exempel måste vara en anledning till enhet.

”Vad de har lidit, vissa har offrat sitt liv, är för oss ett alltför dyrbart arv för att glömma bort eller underskatta. Det är ett gemensamt arv som kräver att vi inte tar avstånd från våra bröder och systrar som vi delar arvet med. Vi bör vara förenade i Kristi lidande, förenade i Kristi uppståndelse, för att även vi så ”skall leva i ett nytt liv" (Rom 6,4).

Tid att vandra tillsammans

Påven talade om hur mötet mellan patriarken Teoctist och påven Johannes Paulus II för 20 år sedan har bidragit till återupplivade relationer mellan ortodoxa och katoliker i Rumänien, men även till dialog mellan katoliker och ortodoxa i allmänhet:

”Hur kan vi glömma det spontana ropet "Förenade, förenade!",som uppstod här i Bukarest de dagarna? Ett hopp som föddes i Guds folk, en profetia som invigde en ny tid: tiden för att vandra tillsammans i återupptäckten av broderskapet som redan förenar oss.

Minnet stöder vandringen

Minnet som ska stödja vandringen är inte minnet av sår och fördomar, som lett till en ond cirkel av sterila attityder, utan minnet av rötterna.

”Rötterna i de första århundradena när folken och kulturerna upplystes av evangeliet, martyrernas århundraden, minnet av trosvittnen och helgon, som visar sig varje dag i enkla människor som delar samma himmel”, sa påven. ”Vi måste återupptäcka och återuppliva gemenskapen, som blir till en lyckta för våra steg på vår gemensamma vandring.

Hatkulturen måste bekämpas

Påven understryker hur behovet av gemenskap mellan kristna ökar i och med världens ”snabba kulturella och sociala förändringar, gynnade av teknisk utveckling, ekonomiskt välbefinnande och globaliseringen som har bidragit till att värdegrunden utrotats, etiken försvagats och det gemensamma livet har smittats av rädsla, slutenhet och hat.”

”Vi måste hjälpas åt att inte ge upphov till en "hatkultur" och till individualismen, som kanske inte är lika ideologisk som den ateistiska förföljelsen, men inte mindre stark och materialistisk.

Inte "tala om Gud" utan "ge Gud"

Påven Franciskus underströk även behovet av gemensam konkret välgörenhet, att tjäna tillsammans; att "ge Gud" innan man "säger Gud"; att inte vara passivt goda utan vara redo att aktivt samarbeta.

”Må den Helige Ande förnya oss, han som förnekar likformighet och älskar att forma enhet i en vacker och harmoniska mångfald. Må hans eld förbruka våra misstankar; må hans vind svepa bort motviljan som hindrar oss från att vittna om det nya livet han erbjuder oss tillsammans. Må Han, skapare av broders band, ge oss nåden att vandra tillsammans. Må Han, skapare av nyheter, ge oss modet att prova vägar för mission och gemenskap. Må Han, martyrernas kraft, hjälper oss att inte göra deras offer infertilt”, avslutade påven.

31 maj 2019, 15:53