Påven till sitt stifts präster vid krismamässan: Vi är smorda för att smörja
Katarina Agorelius - Vatikanstaten
Krismamässans liturgi firar även instiftandet av prästämbetet och är därför särskilt viktig för den katolska prästen, som under mässan förnyar sina prästlöften. Under mässan välsignas oljan som används liturgiskt i den katolska kyrkans sakrament, vid katekumenernas upptagning i Kyrkan, under konfirmationen och de sjukas smörjelse.
Detta är ett av tillfällena då påven under kyrkoåret först och främst talar som Roms biskop direkt till stiftets präster och i sin predikan bad påven Kyrkans folk att hålla blicken fäst på Jesus, den Smorde som den Helige Anden sände för att smörja Guds folk.
Lärjungaskapets, beundrandets och urskiljningens nåd
Påven citerade påven Joh 10:27 ”Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig” och sa att Herren aldrig har förlorat denna direktkontakt med folket. Även korset drar alla till Honom (jfr Joh 12:32): "Veronikor, cyrener och soldater". I evangeliet ser man att folkmassan samverkar med Herren, som en hjord med sin herde. Folket vill följa Jesus och vördar Honom och urskiljningen inleds, sa påven och reflekterade över lärjungaskapets nåd, beundrandets nåd och urskiljningens nåd.
Lärjungaskapets nåd: Folket följer med kärleksfullt och villkorslöst och detta är motsatsen till attityden att försäkra sig själva mat och bekvämlighet utan intresse för andra. Påven sa att han ser det senare som klerikalismens början, men att Herrens svar på denna frestelse är ”Ge dem något att äta, ni själva” (jfr Mark 6:37).
Beundrandets nåd: Folksamlingen beundrar Jesus fyllda av glädje för hans mirakel men även själva hans person (jfr Luk 11:14). Påven talade om hur folket hälsade på honom på gatan och tyckte om att välsignas av honom och han själv beundrade folkets tro.
Urskiljningens nåd: detta är den tredje nåden som folket får, sa påven. Folket fick reda på vart Jesus hade gått och följde efter (Luk 5:26) och de var överväldigade över hans undervisning (Matt 7:28-29 jfr Luk 5:26).
Kristus väcker denna urskiljningens karisma i folket, sa påven. Folket såg auktoriteten i Jesus medan fariséerna och de skriftlärda diskuterade med honom.
Fattiga, krigsfångar, blinda och förtryckta
Påven talade om hur Lukas nämner fyra grupper som först och främst tar emot Herrens smörjelse; fattiga, krigsfångar, blinda och förtryckta och att nåden och karisman som man ger en person eller en grupp verkar för allas bästa, som alla den Helige Andens verk.
Fattiga, krigsfångar, blinda och förtryckta: Påven sa till de samlade att de inte ska glömma bort att den evangeliska modellen är just detta folk och där Herrens smörjelse upplyfts och får liv. Det är dem som kompletterar och förverkligar den Heliga Andens smörjelse i oss som har blivit smorda för att smörja. De är bilden av Kyrkan och vår själ.
Påven sa: Vi präster är den fattige och vi vill ha den fattiga änkans hjärta när vi ger allmosor och rör tiggarens hand och möter hans blick. Vi präster är Bartimeus som varje dag går upp och ber: ’Herre, gör så att jag kan se igen’ (Luk 18:41). Vi präster är i något skede av vår synd den skadade mannen som misshandlades till döds av tjuvar. Och vi präster vill vara de första att vara i den medlidande barmhärtige samarierns händer, för att sedan med våra händer ha medlidande med andra.
Han berättade att han tycker om att använda mycket olja vid smörjelsen för att förnya den. Han påminde om att prästerna smörjs på nytt i tron och i de troendes kärlek och att de med oljan på händerna rör såren, synderna och folkets smärta, deras tro, hopp, trohet och generositet och förstår att välsignelsen renar från elakhet, övergrepp och grymhet.
Påven bad slutligen för att prästerna ska ställa Jesus mitt bland folket. ”Så kan folksamlingarna som enas i Kristus bli ett enda Guds folk, som får sin fullhet i hans rike”.
