PÅVEN

Påven på Palmsöndagen ”I mörkrets timme svarar vi med tystnad, tillit, ödmjukhet och lydnad”

På söndagen klockan 10 inledde påven Franciskus den Stilla veckan i Rom med att fira Palmsöndagens heliga mässa med procession på Petersplatsen. Dagens liturgi inleds med processionen med palmkvistar, i åminnelse av hur Jesus red in i Jerusalem inför sin korsfästelse. Påven ledde processionen från obelisken till altaret framför Peterskyrkan, för att där fira Stilla Veckans första mässa. Fokus under påvens predikan var Jesus, som tillitsfullt gjorde Faderns vilja. ”I den stund då Gud tar strid måste vi låta honom göra det. Vår säkra plats är under Guds heliga Moder Marias mantel.”

Charlotta Smeds - Vatikanstaten

Efter dagens långa evangelieläsningen som i tre röster återger Jesu lidande och död, sa påven i sin predikan att uppmanade de troende till att be om att trofast följa vår Frälsare under hans väg och att bevara hans passion, som modell på hur man segrar mot det onda.

Jesus lär oss hur man ska bemöta de svåra stunderna och de värsta frestelserna, och bevara friden som inte är tecken på likgiltighet, utan tillit till Fadern och hans vilja som präglas av frälsning, liv och barmhärtighet. Jesus hela mission präglas av att följa Herrens plan, att göra hans vilja – att lyda Fadern. Ända från början, under de fyrtio dagarna i öknen till slutet, under hans lidande och död, avvisar Jesus frestelsen med att tillitsfullt lyda Fadern.

Med ödmjukhet besegras triumfalism

Även denna dag, visar Jesus oss detta när han rider in i Jerusalem, sa påven vidare. Världens furste, djävulen, spelade triumfalismens kort, och Herren svarade genom att troget gå sin väg, ödmjukhetens väg.

Triumfalismen försöker ta genvägar till målet, och nå det på falska kompromisser, förklarade påven. Den livnär sig på att jämföra sig med andra, och dömer ut dem som sämre, med defekter och misslyckanden. Den mest farliga triumfalismen är den världsliga andan, den mest perfekta frestelsen som hotar kyrkan. Jesus vinner över triumfalismen med sitt lidande och död.

Med korset kan man inte förhandla

Men att vara ödmjuk betyder inte att man ska förneka att Jesus verkligen är Messias, kungen, fortsatte påven. Men samtidigt är Kristi hjärta annorlunda, Han vet och Fadern vet att Guds väsen är en tjänares väsen, förnedrad i lydnad fram till döden, och döden på ett kors. (Fil 2: 6-8). Han vet att för att uppnå den sanna triumfen, måste han göra plats för Gud; och för att skapa plats för Gud finns bara ett sätt: att uttömma sig själv. Att vara tyst, be och vara ödmjuk. Med korset kan man inte förhandla, antingen omfamnar man det eller så vägrar man. Med sin förödmjukelse ville Jesus visa oss trons väg, och gå före.

Maria besegrade triumfalismen

Påven påminde om hur Guds Moder Maria, hade varit den första att följa honom, den första lärjungen på trons väg.

”Det krävs en särskild uppoffring i hjärtat att följa trons väg, när livet kantas av smärtsamma händelser. Under trons natt. Men för att nå uppståndelsen gryning måste man gå igenom denna trons natt. På Golgata stod Jungfru Maria inför den totala förnekelsen om löftet om att hennes son ”ska bli stor och kallas den Högstes son, att Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron, och han skall härska över Jakobs hus för evigt, och hans välde skall aldrig ta slut.” (Luk 1: 32-33). På Golgata dör hennes son på ett kors som en brottsling. Triumfalismen besegrades i Moderns hjärta; både hon och Jesus förblev tysta.”

Ödmjukhetens och lydnadens väg

Maria har gått före otaliga heliga som följt Jesus på ödmjukhetens och lydnadens väg, fortsatte påven och nämnde unga helgon, och eftersom kyrkan på Palmsöndagen firar Världsungdomsdagen på stiftsnivå, gick påven ord till de unga och han uppmanade dem att inte vara rädda för visa deras entusiasm över Jesus, och våga ropa ut att Han lever: ”Var inte rädda att följa honom på korsets väg. Och när han ber dig att avstå från ditt ego och era säkerheter, och överlåta er helt till Fadern som är i himlen, gläd er då och jubla, för ni är på väg till Guds rike.”

Besvara mörkrets timme med tystnad

Påven avslutade sin predikan med att tala om Jesu tystnad under passionen: ”Så vann han över frestelsen att svara, att vara medial. I mörkrets timme måste man vara tyst, även om vi ger intryck av att vara svagare och förödmjukade, för då kommer djävulen våga komma ut i ljuset. Man måste motstå den onde med tystnad, stå kvar md samma attityd som Jesus. ”

Kriget mellan Gud och världens furste

”Han vet att kriget är mellan Gud och världens furste”, sa påven. ”Han vet att det inte hjälper att ta till svär utan att förbli trogna och fasta i tron. Det är Guds timme. I den stund då Gud tar strid måste vi låta honom göra det. Vår säkra plats är under Guds heliga Moder Marias mantel. Medan vi väntar på att Herren kommer och lugnar stormen (se Mk 4,37-41), ger vi anledning till det hopp som finns i oss” (1 Pet 3:15), med vår bön och tysta vittnesbörd.”

”Detta kommer att hjälpa oss att leva i den heliga spänningen mellan minnet av löftena, korsets smärta i verkligheten, och med hoppet om uppståndelsen.”