Cerca

Vatican News
Påven Franciskus vid allmänna audiensen 20 mars 2019  Påven Franciskus vid allmänna audiensen 20 mars 2019   (Vatican Media)

Hela påvens katekes - Fader vår 10 "Ske din vilja"

Om vi ber är det för att vi tror att Gud kan och vill förvandla verkligheten och besegra det onda med det goda. Inför en sådan Gud är det meningsfullt att lyda. Det sade påven Franciskus på den allmänna audiensen i Vatikanen den 20 mars, då han fortsatte reflektera över bönen ”Fader vår”. Katekesen presenteras av Olle Brandt.

Vi fortsätter våra katekeser om “Fader vår” med den tredje bönen: “Ske din vilja”. Man måste läsa den tillsammans med de två första bönerna – “helgat varde ditt namn” och “tillkomme ditt rike” – så att de tillsammans utgör en triptyk: “helgat varde ditt namn”, “tillkomme ditt rike”, “ske din vilja”. Idag skall vi tala om den tredje. 

Lyssna på katekesen

Innan människan börjar ägna omsorg åt världen är det Gud som outtröttligt tar hand om människan och världen. Hela evangeliet reflekterar detta omvända perspektiv. Syndaren Sackaios klättrar upp i ett träd för han vill se Jesus, men han vet inte att Gud långt tidigare börjat söka honom. När Jesus kommer, säger han: ” Skynda dig ner, Sackaios, i dag skall jag gästa ditt hem”. Och till sist säger han: ”Människosonen har kommit för att söka efter det som var förlorat och rädda det” (Luk 19:5,10). Detta är Guds vilja, den som vi ber skall ske. Vilken är Guds vilja som blivit människa i Jesus? Att söka och rädda det som gått förlorat. I vår bön ber vi att Gud skall finna det han söker, att hans universella frälsningsplan skall uppfyllas, i var och en av oss och sedan i hela världen. Har ni tänkt på vad det betyder att Gud söker mig? Var och en av oss kan säga: ”Söker Gud mig?” – ”Ja, han söker dig”. ”Han söker mig”: han söker var och en personligen. Men Gud är stor! Det finns så mycken kärlek bakom allt detta.

Gud är inte tvetydig, han gömmer sig inte bakom gåtor, han har inte planerat världens framtid på ett obegripligt sätt. Nej, han är klar och tydlig. Om vi inte förstår det, riskerar vi att inte förstå innebörden i den tredje bönen i ”Fader vår”. Bibeln är full av meningar som berättar om Guds positiva vilja gentemot världen. Katolska kyrkans katekes rymmer en samlig citat som vittnar om denna Guds trofasta och tålmodiga vilja (jfr nr. 2821-2827). Och Paulus skriver i sitt första brev till Timoteos: Gud ”vill att alla människor skall räddas och komma till insikt om sanningen” (2:4). Detta är utan tvekan Guds vilja: att människan skall räddas, att människorna, att var och en av oss skall räddas. Gud och hans kärlek knackar på hos vårt hjärta. Varför? För att dra oss till sig; för att dra oss till sig och bära oss framåt på vägen till räddning. Gud är nära var och en av oss med sin kärlek, för att oss i handen och leda oss till räddningen. Det är mycken kärlek bakom detta!
Så när vi ber “Ske din vilja”, är det inte meningen att vi skall böja vårt huvud som om vi var slavar. Nej! Gud vill att vi skall vara fria; det är hans kärlek som befriar oss. ”Fader vår” är en bön för Guds barn, inte för hans slavar; för barn som känner faderns hjärta och är säkra på hans kärleksplan. Ve oss om vi uttalar dessa ord och rycker på axlarna i uppgivenhet för ett öde som vi avskyr och inte förmår ändra. Tvärtom är det en bön av glödande förtröstan på Gud som vill vårt bästa, liv och räddning. En modig och kampvillig bön, för här i världen finns det mycket som inte är enligt Guds plan. Det vet vi alla. Med profeten Jesajas ord kan vi säga: ”Fader, här är krig, förtryck och utsugning; men vi vet att du vill vårt bästa, och därför ber vi dig: ske din vilja! Herre, vänd världens planer upp och ned, smid om svärden till plogbillar och spjuten till vingårdsknivar; må folken inte längre lyfta svärd mot varandra och aldrig mer övas för krig!” (jfr 2:4). Gud vill ha fred.
“Fader vår” är en bön som tänder i oss Jesu egen kärlek till Faderns vilja, en eldslåga som driver oss att förvandla världen med kärlek. Den kristne tror inte på ett oundvikligt öde. Det finns inget slumpartat i de kristnas tro. Där finns tvärtom en räddning som väntar på att få visa sig i varje mans och kvinnas liv och på att få uppfyllas i evigheten. Om vi ber är det för att vi tror att Gud kan och vill förvandla verkligheten och besegra det onda med det goda. Inför en sådan Gud är det meningsfullt att lyda och att överlämna sig till honom också i den svåraste prövningens stund.
Så var det för Jesus i Getsemane, när han fick erfara ångest och bad: “Fader, om du vill det, så ta bort denna bägare från mig. Men låt din vilja ske, inte min” (Luk 22:42). Jesus krossas av världens onda, men överlämnar sig i förtröstan åt Guds viljas kärleksocean. Också martyrerna sökte inte döden i sina prövningar, de sökte uppståndelsen efter döden. Av kärlek kan Gud leda oss längs svåra vägar, han kan låta oss erfara smärtsamma sår och törnen, men han skall aldrig överge oss. Han skall alltid vara med oss, bredvid oss, i oss. För en troende är detta inte ett hopp utan en visshet. Gud är med mig. Samma visshet finner vi i liknelsen i Lukasevangeliet om att man måste be ständigt. Jesus säger: “ Skulle då inte Gud låta sina utvalda få sin rätt, när de ropar till honom dag och natt? Skulle han låta dem vänta? Jag säger er: han skall snart nog låta dem få sin rätt”(18:7-8). Sådan är Herren, så älskar han oss.

 

06 april 2019, 11:14