Sök

Påven möter deltagarna i mötet om kardinal Bea Påven möter deltagarna i mötet om kardinal Bea  

Påven: ”Rabbiner och kyrkoherdar tillsammans för fred och dialog"

På torsdagen tog påven Franciskus emot en judisk katolsk delegation som hade samlats i Rom för ett möte organiserat av ”Cardinal Bea Centre for Judaic Studies”, för att fira 50-årsminnet av kardinal Agostino Beas bortgång. Deltog gjorde även medlemmar vid det Påvliga rådet för Kristen enhet, med kardinal Koch, det Påvliga Bibelinstitutet och Center for the Study of Christianity vid det judiska universitetet i Jerusalem.

Charlotta Smeds – Vatikanstaten

Påven inledde sitt tal med att understryka kardinal Beas arbete under det Andra Vatikankonciliet: ” Relationerna med judendomen, kristen enhet och samvets- och religionsfrihet är några av de huvudteman som kardinal Bea arbetade med och som är lika viktiga idag”, sa påven.

Kardinal Bea - känslig och modig

Kardinal Bea var en tysk jesuit som främst är ihågkommen för hans ivrig engagemang för dialogen mellan katoliker och judar. Han var bland annat rektor vid det påvliga bibelinstitutet, och påven Pius XII:s biktfader. Johannes XXIII upphöjde honom till kardinal 1959, och mellan 1960-68 var han prefekt för det Påvliga rådet för kristen enhet. Han deltog även i Andra Vatikankonciliet 1962–1965.

”Vi minns inte bara kardinal Bea för vad han gjorde, men även för hur han gjorde det”, fortsatte påven och beskrev kardinalens sätt att arbeta i den viktiga dialogen: ”Nahum Goldmann, ordförande för World Jewish Congress, beskrev Bea med tre uttryck: "känslig, full av mänsklig godhet och modig". Det är tre viktiga karaktärer hos de som arbetar för försoning mellan människor.”

Dialog trots motstånd och förtal

”Kardinal Bea var övertygad om att kärlek och respekt är de första ingredienserna i en dialog. ”Respekt lär oss att förmedla sanningen på rätt sätt”, sa Bea. Det finns ingen sanning bortom kärleken, och kärleken visar sig i sättet att ta emot, ta till sig och omfamna. Den andra aspekten: godhet och mänsklighet, förmågan att skapa vänskap, band som bygger på broderskap, som barn till en Fader som vill att vi ska vara bröder. Och för det tredje, ett modigt temperament som fader Congar beskrev som "envist tålamod".”

Påven Franciskus talade vidare om det motstånd som kardinal Bea mötte i sitt arbete för dialogen: ”Trots att han anklagades och förtalades fortsatte han med uthållighet”, sa påven. ”När någon sa att tiden inte är mogen, svarade han att ”Då får vi se till att den mognar”. Varken optimistisk eller pessimistisk, han var realistiskt om enhetens framtid, medveten om svårigheterna, och övertygad om behovet av att besvara Herrens djupa önskan att hans egna ska vara "ett" (Joh 17:21).

Dialog bortom akademiska samtal

Påven uppmuntrade därför de samlade att i kardinal Beas anda fortsätta arbetet, och talade särskilt till de judiska lärarna, vid det hebreiska universitetet i Jerusalem: ”Hur kan man leda en autentisk dialog utan att ha kunskap om varandra? Dialogen bör utföras i två stämmor och vittnesmål från judiska och katolska lärare som undervisar tillsammans. Det är mycket mer värdefullt än många tal.”

Påven Franciskus avslutade sitt tal med att påminna om att den  judisk-kristna dialogen hitintills ofta har letts av specialister på området men att han hoppas på en annan bredare väg, så att fler ska ta del av frukterna:

”Dialogen bör inte gagna endast ett fåtal, utan vara en möjlighet för många. Vänskapen och dialogen mellan judar och kristna kallas att gå bortom de akademiska gränserna. Det vore till exempel fint att se kyrkoherdar och rabbiner engagerade, tillsammans med sina respektive församlingar, för att leda mänskligheten och främja skapandet av fred och dialog med alla.”

01 mars 2019, 12:02