Cerca

Vatican News
Påven vid botgöringsceremonin Påven vid botgöringsceremonin  (Vatican Media)

Påven vid botgöringceremoni: Bikten är vägen från lidande till barmhärtighet

Påven Franciskus firade en botgöringsgudstjänst i Peterskyrkan på fredag eftermiddag 29 mars och inledde så initiativet “24 timmar för Herren”. Även i år firade påven botgöringsceremonin i Peterskyrkan som inledning på ”24 timmar för Herren”. I centrum stod botgöringen och påven själv knäböjde i biktstolen innan han biktade 11 troende. Påven talade i sin predikan om just Guds förlåtelse, som är tecknet på en kärlek som är så mycket större än varje synd som människan har gjort sig skyldig till.

Katarina Agorelius - Vatikanstaten

Påven inledde sin predikan med helige Augustinus ord, som kommentar på evangelieläsningen Joh 8:1-11: ”Endast de två blev kvar: fattigdom och barmhärtighet”. ”Jesus är kvar därför att det som är värdefullt för honom är kvar: denna kvinna och person” sa påven. ”För Honom går syndaren före synden … Vi ber om nåden om en blick som liknar den Jesus hade” och som ramar in den kristnes synsätt, att först och främst se personen och inte dennes synder eller fel.

Guds ord skrivet i hjärtat

Påven talade om hur Jesus ritade på marken med fingret och att detta får honom att tänka på hur Gud skrev buden på stentavlorna med sitt finger (jfr 2 Mos 31:18) men sedan lovade att i fortsättningen skriva sitt ord direkt i våra hjärtan (jfr Jer 31:33 och 2 Kor 3:3).

Påven sa: Med Jesus, Guds förkroppsligade barmhärtighet, kom stunden för att skriva i människans hjärta och ge ett säkert hopp i det mänskliga lidandet. Att inte bara ge lagar utanför oss, som många gånger distanserar Gud från människan, utan den Helige Andens lagar som går in i hjärtat och gör det fritt. Så blev det för kvinnan som mötte Jesus och återupptog sitt liv.

Endast Gud kan med sin kärlek frånta oss synderna så att vi kan återgå till att leva, som henne, och därför, sa påven, ska vi ge Herren som förlåter och läker oss plats och detta gör vi framför allt i bikten.
Bikten är vägen från lidande till barmhärtighet och den är Guds skrift i hjärtat. Där läser vi varje gång att vi är värdefulla i Guds ögon, att Han är Fader och att Han älskar oss mer än vi älskar oss själva.

Hoppet pånyttföds

Genom bikten pånyttföds alltså vårt hopp.

Guds förlåtelse är inte en fotokopia som reproducerar sig likadant i alla biktens faser. Att ta emot syndernas förlåtelse genom prästen är en allt nyare, ursprunglig och oefterhärmlig erfarenhet. Det får oss att gå från ensamhet i vårt lidande och våra anklagare, som kvinnan i evangeliet, till att vara lättade och uppmuntrade av Herren som får oss att börja om igen.

Påven sa att det är bra att efter bikten vara i stillhet och tystnad för att känna in hela ömheten, friden och friheten. Målet med bikten är kärleken som vi har fått och inte synden som vi har talat om.

Vi kan ändå bli tveksamma: ”att bikta sig behövs inte, jag gör alltid om samma synder”. Men Herren känner oss och vet att den inre kampen är svår och att vi är svaga och benägna att falla och ofta återkommer i att göra ont. Och han föreslår för oss att börja återkomma att göra gott och be om barmhärtighet. Det är Han som kommer att lyfta upp oss igen och att göra oss till nya skapelser. Vi börjar alltså om från bikten och återger detta sakrament den plats som den förtjänar i livet och i den pastorala tjänsten!


 

30 mars 2019, 09:04