Cerca

Vatican News
 Påven talar under fredsmötet i Abu Dhabi Påven talar under fredsmötet i Abu Dhabi  (Vatican Media)

Påven i Abu Dhabi ”Jag törstar efter fred”

På måndagen deltog påven Franciskus i det interreligiösa mötet som var den främsta anledningen till hans resa till Abu Dhabi. Global Conference on Human Fraternity hade samlat deltagare från hela världen, och efter att Al-Azhars storimam , Al-Tayyib hade talat var det påvens tur.

Charlotta Smeds – Vatikanstaten

Mötet ägde rum i Founder’s Memorial, ett nationalmonument i Abu Dhabi, byggt till minnet av Sheikh Zayed bin Sultan Al Nahyan, som grundade Förenade Arabemiraten och var landets första president, fram till sin död 2004.

Påven höll ett 10 sidor långt tal om mänskligt broderskap, under vilket han flera gånger återkom till det han sa under sitt besök på Al-Azhar i Kairo 2017, då han även där deltog vid en fredskonferens. Han talade om hur broderskap är behov av identitet och samtidigt erkännande och acceptans av den andra och dennes frihet. Han sa att broderskapets fiende är individualismen och utvecklingens fiende är likgiltigheten.

Broderskapets ark

Påven började sitt tal med att uttrycka sin tacksamhet över att delta i mötet, på 800-årsjubileet av mötet mellan den helige Franciskus av Assisi och Sultanen Al-Kamil, och att han törstar efter fred och har kommit som en bror som söker fred med sina bröder.

Han hänvisade till resans logo, duvan med olivkvisten, som påminner om hur Gud ber Noa kliva in i arken för att skydda sin familj - en berättelse som många religiösa traditioner delar:

”Som en familj behöver vi idag gå in i arken, i Guds namn, för att skydda freden genom att komma samman som en familj i en ark som kan segla på världens stormiga hav: broderskapets ark.”

Broderskap är Guds plan

-Utgångspunkten för denna ark är att erkänna att Gud har skapat den enda mänskliga familjen, sa påven. Han, som är Skaparen av allt och alla, vill att vi ska leva som bröder och systrar, som lever i den gemensamma skapelsens hem som Han har gett oss. På detta grundar sig mänsklighetens gemensamma rötter, broderskapet, en kallelse i Guds skapelseplan. Guds plan berättar för oss att vi alla har lika värdighet och att ingen kan vara en mästare över andra eller en slav.

Gud blick utesluter inte, den omsluter

Påven förklarade att därför kan man inte hedra Skaparen utan att slå vakt om varje persons och varje mänskligt livs helighet. -Alla är lika värdefulla i Guds ögon eftersom han inte ser på den mänskliga familjen med en blick som har preferenser som utesluter, utan med en välvillig blick som omsluter.

Att erkänna varje människas lika rättigheter är därför att förhärliga Guds namn på jorden. I Gud Skaparens namn fördöms utan tvekan därför alla former av våld, för det är en allvarlig profanation av Guds namn att använda det för att rättfärdiga hat och våld mot bröder och systrar. Inget våld kan vara religiöst motiverat, underströk påven.

Rena religionen från individualism

-Broderskapets fiende är individualism, fortsatte påven, i viljan att bekräfta sig själv och sin grupp över andra. Det är en fälla som hotar alla aspekter av livet, även människans högsta och medfödda privilegium, det vill säga öppenhet för transcendens och religiositet.

Sann religiositet består i att älska Gud med hela vårt hjärta och vår nästa som oss själva. Religiöst beteende måste därför ständigt renas av den återkommande frestelsen att döma andra som fiender och motståndare. Varje trosbekännelse kallas att övervinna klyftan mellan vänner och fiender, för att kunna anta himlens perspektiv, som omsluter människor utan privilegier och diskriminering.

Broderskap i mångfald

Men visst finns det skillnader bröder och systrar emellan och påven påpekade att broderskap även är ett uttryck för mångfald och skillnader, även om man från födseln har samma natur och samma värdighet. -Religiöst mångfald är ett uttryck för det sa påven och varnade för både tvångsenhetlighet, och för försonande synkretism.

-De troende är kallade att försvara allas lika värde, i den Barmhärtiges namn, som har skapat oss och i vars namn broderskapet i mångfald måste sökas. Här skulle jag vilja upprepa den katolska kyrkans tro: "Vi kan inte be till allas Gud Fader, om vi vägrar att bete oss som bröder mot någon människa, som är skapad till Guds avbild.", sa påven och citerade Nostra Aetate.

Dialog och frihet

Påven frågade sig här hur religioner kan vara kanaler för broderskap istället för splittringens barriärer, och han svarade med ett ord: dialog.

-Dialog förutsätter att man har en egen identitet, som man inte får avstå ifrån för att behaga den andra. Men samtidigt krävs modet att fullständigt erkänna den andra och dennes frihet, och därmed åtagandet att försvara dennes grundläggande rättigheter.

Påven varnade för frihetsberövande, som gör en till slav och inte längre ett barn i den mänskliga familjen. Han betonade religionsfriheten, och inte bara till friheten i utövandet av en kult, utan erkännandet av den frihet som Gud ger sina barn.

Bön renar hjärtats intentioner

Påven tog Dostojevskij till hjälp för att förklara vad som hotar en sann dialog: kompromisser med inbillning och lögner: ”den som ljuger för sig själv och lyssnar på sina egna lögner, kan till slut inte urskilja sanningen, varken inom sig själv eller runt omkring, och så slutar man respektera, både sig själv eller andra”.

-Bönen är oumbärlig, noterade påven, i bönen återuppbyggs broderskapet, och hjärtat renas från att fly in i sig själv. Han menade att därför måste vi be, för att den interreligiösa dialogen ska ha en framtid. Be för varandra, var och en enligt sin tradition - be enligt Guds vilja att vi ska vara och leva som bröder och systrar, i mångfaldens harmoni.

Religioner måste bygga broar

-Det finns inget alternativ, fortsatte påven. Antingen bygger vi framtiden tillsammans eller så får vi ingen framtid. Religioner kan inte avstå från den brådskande uppgiften att bygga broar mellan folk och kulturer. Tiden har kommit när religioner bör hjälpa mänskligheten mer aktivt, med mod och djärvhet, utan förevändning, att mogna förmågan att försonas, att hoppas och att välja konkreta vägar till fred.

Fredens vingar - utveckling och rättvisa

Påven Franciskus återvände till fredsduvan, och sa att för att kunna flyga behöver den utbildningens och rättvisans vingar.

-Utbildning, sa påven, betyder att lyfta fram själens värdefulla resurser. Något som sker i ett förhållande, i ömsesidighet. Till ”lär känna dig själv” bör man tillägga ”lär känna din bror”. Som bröder och systrar måste vi komma ihåg att inget mänskligt bör förbli främmande för oss. Det är viktigt för framtiden att forma identiteter som är öppna och som kan övervinna frestelsen att i stelhet falla tillbaka på sig själva.

Utbildning är svaret på våld

Påven påpekade att om man investerar i kultur främjar man en tillväxt av civilisation och välstånd. Utbildning och våld är omvänt proportionella. -Katolska institutioner främjar en utbildning för fred och ömsesidig förståelse för att förhindra våld, sa påven.

Efter att nyligen ha mött världens unga i panama, talade påven om risken att unga utsätts för ”fake news”. – De unga måste lära sig att inte falla för frestelser som  materialism, hat och fördomar, utan att lära sig att reagera på orättvisor och att försvara andras rättigheter med samma kraft som de försvarar sina egna rättigheter.

Rättvisan haltar

Rättvisa är fredens andra vinge, som ofta äventyras av orättvisans cancer, sa påven. Fred och rättvisa är oskiljaktiga! Profeten Jesaja säger: "Att utöva rättvisa ger fred" (32,17). Freden dör när den skiljer sig från rättvisa, men rättvisa är falsk om den inte är universell. En rättvisa som endast gäller för familjemedlemmar, landsmän eller troende av samma tro är en haltande rättvisa, en förtäckt orättvisa!

Likgiltighet hotar varaktiga framsteg

Efter att ha talat om broderskapets ark använde sig påven Franciskus av en annan bild, öknen som blommar, för att tala om vad sann utveckling är.

-Om broderskapets fiende är individualism är utvecklingens fiende likgiltighet. Faktum är att en rent utilitaristisk utveckling inte ger verkliga och varaktiga framsteg. Endast en integrerad och sammanhängande utveckling har en framtida värdig människan, sa påven. Likgiltigheten hindrar oss att se gemenskapen bortom vinsten, och brodern bortom det arbete som han utför. Likgiltigheten bryr sig inte om skapelsens framtid, främlingens värdighet eller barnens framtid.

Nedrusta hjärtat

Påven uppmanade till att nedrusta människans hjärta. -En aggressiv politik till nackdel för andra kommer aldrig att ge stabilitet. Krig kan inte skapa annat än elände, vapen bara död!, sa påven.

Det mänskliga broderskapet kräver av oss, företrädare för religioner, plikten att förbjuda varje nyans av godkännande av ordet krig. Låt oss lämna tillbaka ordet till sin eländiga råhet. Under våra ögon ser vi krigets förödande konsekvenser. Jag tänker särskilt på Jemen, Syrien, Irak och Libyen, sa påven avslutningsvis.

Gud välsignar fredsmäklare

-Låt oss tillsammans, bröder i den enda mänskliga familjen Gud vill se, gå emot den väpnade maktens logik, mot beväpnade gränser och byggandet av murar. Låt vårt möte vara ett budskap om förtroende och en uppmuntran till alla människa av god vilja, att inte ge upp i våldets översvämningar och en altruismen uttorkning. Gud är med människorna som söker fred. Och från himlen välsignar Han varje steg på denna väg.

04 februari 2019, 17:12