Cerca

Vatican News

Påven till journalisterna: ”Jag förstod abortens drama i biktstolen"

Under hemresan från Panama höll en trött påve Franciskus en presskonferens med journalisterna som reste med honom. ”Resultatet av VUD är efter förväntan, jag är jättetrött”. Denna gång var huvudpunkterna för journalisternas frågor bland annat abort, övergrepp, prästens celibat, sexualkunskap i skolan, flyktingar och krisen i Venezuela.

Charlotta Smeds – Vatikanstaten

För att förstå abortens drama måste man ha suttit i en biktstol. Där kan man hjälpa kvinnor att förenas med det ofödda barnet, sa påven då han fick frågan om abort.

Abort – ett fruktansvärt drama

Under Via Cruxis på fredagen läste en ung man starka ord om abort på en av de 14 stationerna: "Det finns en grav som gråter till himlen och fördömer mänsklighetens fruktansvärda grymhet, det är när graven är mammans livmoder ... Må Gud försvara livet och göra så att de lagar som tar livet försvinner för alltid.”

"Barmhärtighetens budskap är för alla”, sa påven, men underströk att problemet inte är att barmhärtigt förlåta mödrar som har gjort abort, utan snarare hjälpa dem komma över det. ”När en kvinna tänker på det hon har gjort… Mötet måste ske i biktstolen. Det är därför som jag har gett alla präster fakulteten att ge förlåtelse för abort. Men man måste hjälpa modern att möta barnet. Ibland när de gråter i ångest uppmuntrar jag dem att prata med barnet i himlen, och sjunga vaggvisor för det. Det är ett sätt att försona mamman med sitt barn. Gud förlåter alltid, men mamman måste fördjupa det som hände. I biktstolen kan man förstå abortens drama väl. Ett fruktansvärt drama.”

Övergrepp – möte om bot och handling

Under lunchen med några ungdomar hade en amerikansk flicka frågat påven om övergreppsskandalerna, och en av journalisterna tog upp den känsla av att ha blivit förrådda som många amerikaner upplever. Påven fick frågan om vilka förväntningar han har på mötet i februari. Kan kyrkan återuppbygga förtroendet?

Påven förklarade att tanken på mötet hade väckts i insikten att några biskopar inte förstod hur de skulle göra, och att det behövdes en "katekes" om detta problem för biskopskonferenserna. ”Att det ska finnas tydliga protokoll - detta är huvudmålet.” Men påven sa även att han upplever att det finns för höga förväntningar på mötet. Kyrkan vill dock arbeta med att bekämpa problemet både i kyrkan och i samhället.

Prästens celibat – en gåva till kyrkan

På frågan om gifta präster svarade påven att i några av kyrkans östliga riter tillåts gifta präster, medan vad gäller den latiska riten citerade påven Paulus VI: "Jag föredrar att ge mitt liv än att ändra lagen om celibatet". Detta var en modig mening, när han uttalade den 1968-1970, sa påven.

”Personligen tror jag att celibatet är en gåva till kyrkan och jag håller inte med om att tillåta valfri celibat”, sa han. ”Nej. Bara några få möjligheter på avlägsna platser, på grund av pastorala behov. Mitt beslut är: inget valfritt celibat före diakonatet. Men teologer diskuterar och studerar det."

Sexualkunskap – ja, men fri från ideologi

Et vanligt problem i hela Centralamerika, inklusive Panama är tidiga graviditeter. Motståndare till kyrkan skyller på att kyrkan motsätter sig sexualundervisning i skolan. Om dett bad en journalist påven uttala sig.

"Jag tror att skolor ska ge sexualkunskap, sa påven. Sexualitet är en gåva från Gud och inte ett monster. Det är Guds gåva, och om någon använder den fel är det ett annat problem. Vi behöver en objektiv sexualkunskap i skolan, inte en ideologisk kolonisering, som förstör personen”, sa påven och berättade att han har sett olika typer av skolmaterial, en del bra, andra förödande. ”Det bästa är om undervisningen först och främst sker i hemmet, i familjen, med föräldrarna. Skolan kan fylla på där det fattas, annars finns det ett tomrum som fylls på av någon ideologi.”

Venezuela – våld skrämmer mig

Påven fick frågan vad han menar med att han för Venezuela önskar en rättvis och fredlig lösning som respekterar allas mänskliga rättigheter.

Påven sa att det vore oförsiktigt av honom att ta ställning för den ena eller andra delen av befolkningen: "Jag stöder hela Venezuelas folk just nu, eftersom de lider på båda sidor.”

Jag lider mycket över det som händer i Venezuela och därför ber jag om en rättvis lösning. Blodsutgjutelse och våld skrämmer mig, och det löser inga problem. Jag tycker inte om ordet balanserad, men jag vill vara en herde och jag vill att de ska be om hjälp om de behöver det för att komma överens.”

Flyktingar – solidaritet med försiktighet

På flyktingfrågan upprepade påven sitt exempel på Sverige som han nämnde på hemresan från Irland i somras, när han uppmanade till solidaritet, generositet men även till försiktighet.

”De styrande måste använda försiktighet, för försiktighet är de styrandes främsta dygd."

Det är en svår ekvation”, sa påven. ”Svenskarna har stannat upp mottagandet lite av integrationsskäl. Italien har varit mycket generöst i sitt mottagande. Man måste vara realistisk.” Påven nämnde Libanon och Syrien som underbart generösa i mottagandet av miljoner syrier.

Han reflekterade vidare över att det finns ett annat sätt att ”lösa migrationsproblemet på genom att hjälpa de länder där invandrare kommer ifrån. Europa kan göra det, och det är ett sätt att hjälpa dessa länder att växa. Det är ett komplext problem som man måste våga tala om utan förutfattade meningar.”

Europa – demografisk vinter

Påven avslutade med att uppmärksamma journalisterna på alla de föräldrar han har mött under dagarna i Panama som lyfter sina barn mot honom som att vilja säga ”det här är min seger, det här är min stolthet, min framtid”.

I den demografiska vintern som vi lever i här i Europa - och i Italien -  under noll - måste det få oss att tänka efter. Vilken är min stolthet? Turism, semester, villan, hunden? Eller barnen? "

28 januari 2019, 15:16