Cerca

Vatican News
Påven vid Panamas katedral Påven vid Panamas katedral  (AFP or licensors)

Påvens mässa med präster, gudsvigda och lekmannarörelser

På lördagsmorgonen firade påven Franciskus mässan i katedralen S. Maria la Antigua med konsekration av altaret i närvaro av präster, gudsvigda och lekmannaröresler och bad dem i sin predikan att fortsätta att göra frälsningshistorien vacker och profetisk i dessa länder.

Katarina Agorelius - Vatikanstaten

Påven inledde sin predikan att läsa evangelietexten: « Där fanns Jakobs källa. Jesus, som var trött efter vandringen, satte sig ner vid källan. Det var mitt på dagen. En samarisk kvinna kom för att hämta vatten. Jesus sade till henne: ”Ge mig något att dricka.”» (Joh 4:6-7).

”Evangeliet som vi har lyssnat på tvekar inte att presentera för oss hur Jesus var trött av att vandra … Han behövde släcka och mätta törsten, förnya sina steg och återuppta krafterna för att fortsätta missionen.”

Påven talade om att vi inte alltid kontemplerar “Herrens mödor, som om detta inte hade med Gud att göra”. Men att orsakerna och anledningarna till utmattning hos präster, gudsvigda och medlemmar i lekmannarörelser är många - ”Alla bönfaller, som ett tyst skri, om en brunn att starta om från”.

Hoppets trötthet

Påven talade om att vi kan kalla den tröttheten, som inte har något med Herrens trötthet att göra, för hoppets trötthet. ”Det är en förlamande trötthet. Den uppstår av att se framåt och inte veta hur man ska reagera inför intensiteten och osäkerheten i förändringar som samhället genomgår. Dessa förändringar ifrågasätter inte bara uttryckssätt och engagemang, våra vanor och vår attityd inför verkligheten, utan inger i många fall tvivel om själva genomförandet av det religiösa livet i dagens värld. Och även snabbheten i dessa förändringar kan leda till att förlama varje val och åsikt och det som kunde vara betydelsefullt i andra tider verkar inte längre ha något utrymme.”

”Hoppets trötthet uppkommer av att konstatera att Kyrkan är skadad av sin synd och många gånger inte har vetat att lyssna på de många ropen som gömdes i Mästarens rop: «Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?» (Matt 27:46). Så kan vi vänja oss vid att leva med ett trött hopp inför en osäker och okänd framtid och detta gör att en grå pragmatism tar plats i våra kommuniteters hjärtan. Allt verkar gå vidare på ett normalt sätt men i verkligheten förbrukas och förstörs tron.

Nedslagna av en verklighet som inte förstår eller i vilken vi inte tror att det längre finns plats för vårt förslag, kan vi ge ’medborgarskap’ åt en av de allra värsta irrlärorna i vår tid: att tänka att Herren och våra kommuniteter vare sig har något att säga eller ge i denna nya värld (jfr Evangeliets glädje, 83).”

Ge mig något att dricka

”Resans mödor kommer och kommer att ge sig till känna vare sig man tycker om det eller ej och det är bra att ha samma mod som Mästaren hade för att säga: «Ge mig något att dricka». Som skedde med den samariska kvinnan, vill vi inte släcka törsten med vilket vatten som helst, utan det från «ett flöde som ger evigt liv» (Joh 4:14).”

Påven sa att det är just detta som Herrens ber oss om att säga: Ge mig något att dricka: ”Och gå tillbaka där vi var, i kreativ tro” och se hur den Helige Anden ”har gett liv och luft i ett givet historiskt sammanhang som verkade kväva och trycka ned varje hopp och värdighet”

”’Ge mig något att dricka’ betyder att ha modet att låta sig renas och återuppta det mest äkta i våra ursprungliga karismor – som inte endast begränsar sig i det religiösa livet, utan till hela Kyrkan – och se på vilket sätt man kan uttrycka nutiden”.
”’Ge mig något att dricka’ betyder att se oss som behövande” sa påven vidare: ”Idag fortsätter Kristus att söka oss, kalla oss och inbjuda oss till missionen”.

“ Våra rötter ska hållas levande och fortsätta att göra frälsningshistorien vacker och profetisk i dessa länder ”

Påven talade om hur katedralen S. Maria la Antigua, som är detta folks vittnesbörd, just har återöppnats efter renovering och att historien som den bär med spanska, indiska och afroamerikanska rötter blir just den panamanska katedral den är. ”Den tillhör inte längre bara de förgångna utan är nutidens skönhet”. - ”Så verkar Herren” sa påven och avslutade sin predikan med att be de troende att inte låta någon ta ifrån dem skönheten som vi har ärvt av våra fäder och att våra rötter ska hållas levande och ”fortsätta att göra frälsningshistorien vacker och profetisk i dessa länder”.

 

26 januari 2019, 16:00