PÅVEN

Påven ber om en “generositetskultur” i sitt budskap inför Världsdagen för de sjuka

I sitt budskap inför den 27:e Världsdagen för de sjuka 11 februari, ber påven Franciskus de troende att främja en kultur av generositet och noterar att glädjen över att generöst ge är en hälsobarometer för en kristen

Katarina Agorelius - Vatikanstaten

Världsdagen för de sjuka firas på festdagen tillägnat Vår Fru i Lourdes sedan 1993 – den instiftades av helige Johannes Paulus II den 13 maj 1992. Påven Franciskus skriver i årets budskap inför denna dag att det är "en särskild tid för bön och för att dela med sig och offra sitt lidande”.

I sitt budskap fokuserar påven på Jesu ord till apostlarna: ”Bota sjuka, väck upp döda, gör spetälska rena och driv ut demoner; ge som gåva vad ni har fått som gåva (Matt 10:8) och skriver att de som bryr sig om de sjuka och med rättfram kärlek ger generöst av sig själva – liksom heliga moder Teresa av Kalkutta – är bland Kyrkans mest trovärdiga evangelister.

Guds gåva

Precis som livet är Guds gåva, skriver påven, och inte kan förminskas till en personlig ägodel, “kräver omhändertagandet av de sjuka professionalitet, ömhet, rättframhet och enkla generösa gester, som en smekning som gör att andra känner sig älskade”. ”Mitt bland dagens skräp- och likgiltighetskultur” sa påven att ”gåvan” det som mest passar för att utmana dagens individualism och sociala splittring och för att främja nya relationer och samarbetssätt mellan folk och kulturer. Påven förklarar att en ”gåva” betyder mycket mer än att bara ge presenter och handlar om att ge av sig själv och medför viljan att bygga relationer. “En gåva är en reflektion av Guds kärlek som kulminerar i Sonens inkarnation och utgjutandet av den Helige Anden”. Påven nämner även dialogen, även den en gåva, som skapar möjligheter till mänsklig utveckling och som kan bryta igenom etablerad samhällsmakt.

Alla behöver vård

Påven skriver att vi alla “är fattiga, behövande och utblottade” då vi behöver våra föräldrars hjälp för att överleva när vi föds och av andra i alla livets senare skeenden. Att erkänna våra begränsningar “håller oss ödmjuka och sporrar oss att vara solidariska och se det som en grundläggande dygd i livet”.

“Endast om vi ser oss själva i en broderlig relation med varandra, och inte i en värld för sig, kan vi utveckla en social praxis av solidaritet som riktas mot det gemensamma bästa”. Samtidigt, skriver påven, ska ingen vara rädd för att se sig själv som behövande eller beroende av varandra, för att ensamma kan vi inte klara av svårigheter. Var inte rädda för att erkänna våra begränsningar ”för att Gud själv, i Jesus, har ödmjukt nedstigit till oss och fortsätter att göra det - i vår fattigdom skyndar han till vår hjälp och ger oss gåvor vi inte kan föreställa oss”.

Heliga moder Teresa av Kalkutta

Då helige Johannes Paulus II instiftade den 1993 beslutades det att en stad varje år skulle stå som värd för Världsdagen för de sjuka. I år är värdsstaden Kalkutta i Indien och påven Franciskus belyser heliga moder Teresa från Kalkutta som en förebild för välgörenhet då hon gjorde Guds kärlek för de fattiga och sjuka synlig.

“Heliga moder Teresa hjälper oss att förstå att vårt enda handlingskriterium måste vara osjälvisk kärlek till varje människa, utan åtskillnad mellan språk, kultur, etnicitet eller religion”

“I alla hennes livsfaser var hon en generös givare av den gudomliga barmhärtigheten genom att vara tillgänglig för alla genom sitt välkomnande och försvar av mänskligt liv, de ofödda och de övergivna och förkastade… Hon böjde sig ned för dem som var slut och lämnade att dö på vägkanten och såg i dem deras Gudsgivna värdighet”. Påven skriver vidare om detta helgon: ”Hon gjorde sin röst hörd inför denna världs makter, så att de kan erkänna sin skuld i fattigdomen de skapar”. Han förklarar hennes mission i de existentiella utkanterna som ett vältaligt vittne för närheten till de fattigaste av de fattiga: ”Heliga moder Teresa hjälper oss att förstå att vårt enda handlingskriterium måste vara osjälvisk kärlek till varje människa, utan åtskillnad mellan språk, kultur, etnicitet eller religion”.

Volontärer

Påven Franciskus budskap hyllar även volonärers generositet, som han skriver är så viktiga för sjukvården och som vältaligt förkroppsligar den barmhärtige samaritens andlighet. Han tackar de många föreningar som drivs av volontärer som engagerar sig i hälsovård och talar för de sjukas rättigheter och skapar medvetenhet och uppmuntrar förebyggande insatser. Han ber dessa att vara ett tecken på Kyrkans närhet i en sekulariserad värld: "Volonärarbeten överför värderingar, beteenden och livsstilar genom en djup önskan om generositet. Det betyder också att göra hälsovården mer human”.

Katolska hälsovårdsinstitut

Påven tackar även Katolska hälsovårdsinstitut för sin tjänst och skriver att de är kallade “att vara en förebild för självutgivelse, generositet och solidaritet och han varnade dem för fällan att ”bara driva ett företag”.

"Hälsa, skriver påven i sitt budskap, innebär ett beroendeförhållande med andra och kräver tillit, vänskap och solidaritet. Det är en gåva som man kan glädjas åt fullt ut om den delas. Glädjen över att generöst ge är en hälsobarometer för en kristen”.

Slutligen ber påven alla ”att på alla nivåer främja en "generositets"- och "gåvokultur", som är oumbärlig för att övervinna en "vinst"- och "slit och slängkultur"”.