Påven om kyrkliga tillgångar: Sälj om det behövs för att hjälpa fattiga
Katarina Agorelius - Vatikanstaten
Kyrkan ska inte vara orolig för att kultplatser avfolkas i stad och landsbygd utan ta emot förändringarna “som ett tidens tecken som inbjuder oss att reflektera och kräver en anpassning” – detta understryker påven Franciskus i ett budskap till deltagarna i konferensen “Bor inte Gud här längre? Dimission av kultplatser och integrerad förvaltning av kyrkliga kulturella tillgångar” som pågår 29-30 november i det påvliga universitetet Gregoriana. Kardinal Gianfranco Ravasi, ordförande för det Påvliga kulturrådet läste upp budskapet för mötesdeltagarna.
Ägor har inte ett absolut värde
Påven skriver vidare att “dimissionen inte ska vara den första och enda lösningen att ta till och får heller inte skapa ilska bland de troende” men att man samtidigt ska minnas den ständiga kyrkliga läran att ägor i sig inte har ett absolut värde. Påven skriver att man kan sälja kyrkligt kulturarv om det behövs för mänsklighetens bästa och för att hjälpa fattiga.
Påven betonar att man nästan kan “föra ett teologiskt anförande om kulturarven, då de har del i den heliga liturgin, i evangelisationen och i välgörenhet”. ”Kyrkans kulturella tillgångar är vittnen om församlingens tro, som den har skapat genom århundradena och är därför på sitt sätt verktyg för evangelisationen" vid sidan av "förkunnelse, predikan och katekes”. Dessa har en vältalighet som ”även kan bevaras när de inte längre används i det kyrkliga livet av Guds folk och särskilt genom att utställas på ett korrekt sätt i muséer där man inte bara ser dem som konsthistoriska dokument utan nästan också återger dem nytt liv, så att de kan fortsätta att utföra en kyrklig mission”.
Påven la till att denna konferens säkert kommer att ta fram riktlinjer för dessa frågor även om de slutliga valen tas av biskoparna och avslutade:
"Byggandet av en kyrka eller dess nya destination är inte processer som endast kan behandlas tekniskt eller ekonomiskt utan måste utvärderas enligt profetisk anda: genom dem går just vittnesbördet om kyrkans tro, som tar emot och värderar Herrens närvaro i historien”.
