Syrien: Brev från påven till franciskanerna

Katarina Agorelius - Vatikanstaten

“Sådant lidande, sådan fattigdom och sådan smärta hos Jesus som lider, som är fattig och som är bortjagad från sitt hemland. Det är Jesus! Detta är ett mysterium. Detta är vårt kristna mysterium. I er och i det älskade Syriens invånare ser vi lidande Jesus.

Vem kan då skilja oss från Kristi kärlek? 

Inget mer än martyriet kan markera den kristnas sätt att delta i mänsklighetens frälsningshistoria. Martyrerna för vidare Guds rike, sår kristna för framtiden och är kyrkans sanna ära och vårt hopp. Ett sådant vittnesbörd är också en varning att inte gå vilse i mitt i stormen. Ofta stormar livets hav, men från de existentiella vågorna kommer oväntade frälsningstecken till oss: Maria Guds moder ser tyst och stum sin oskyldiga son korsfästas, som fyller upp livets mening och folkets frälsning.

Jag försäkrar er att ständigt minnas er i eukaristins gemenskap, för att den outsägliga smärtan omvandlas i det gudomliga hoppet som aposteln Paulus befäster i Romarbrevet «Vem kan då skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller svält, nakenhet, fara eller svärd? Det står ju skrivet: För din skull lider vi dödens kval dagen lång, vi har räknats som slaktfår. Nej, över allt detta triumferar vi genom honom som har visat oss sin kärlek».

Jag ber för att Jungfru Maria skyddar er under sin nåds mantel och att hon ber förböner om uthållighetens gåva för er. Av hjärtat välsignar jag er och alla kristna familjer som anförtros i er modiga vårdnad.”