Angelus: Inför vårt slutliga möte med Herren har vi bara med oss det vi har gett
Katarina Agorelius - Vatikanstaten
Jesus säger: «Men i de dagarna, efter all denna nöd, skall solen förmörkas och månen inte ge något ljus. Stjärnorna skall falla från skyn och himlens makter skakas.» (verserna 24-25). Dessa ord får oss att tänka på första sidan i Moseboken och skapelseberättelsen: solen, månen, stjärnorna” sa påven som här går in i mörker och kaos. “Men det ljus som lyser denna sista dag blir unikt och nytt”… “I det mötet ser vi äntligen Hans ansikte i Treenighetens fulla ljus – ett ansikte som strålar av kärlek, inför vilket även varje människa uppenbaras i total sanning.”
Som Herren säger vet «inte ens änglarna i himlen, inte ens Sonen, ingen utom Fadern» (Vers 32) allt om Herrens mysterium, sa påven men att vi känner till den grundläggande principen att: «Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall inte förgå» (v. 31). Ingen kan undgå detta sa påven, inte ens genom list eller pengar. ”Vi har inte med oss något annat än det som vi har gjort i detta livet … Vi har bara det med oss som vi har skänkt, det som vi har gett”.
Påven avslutade sitt tal innan den gemensamma Angelusbönen: “Vi ber om Jungfru Marias förbön för att konstaterandet om vårt provisorium på jorden och våra begränsningar inte sänker ned oss i ångest, utan kallar oss till att ansvara för oss själva, för vår nästa och för hela världen".