Påven under Angelus "Synodens frukter mognar redan"

Bénédicte Cedergren - Vatikanstaten

“Den första läsningen, ur Jeremiahs bok, är särkilt passande för denna stund” sade påven, “eftersom Gud ger sitt folk ord av hopp”, ord av tröst som öppnar nya vyer och horisonter för dem, en genomförbar och ändamålsenlig väg som alla kan vandra.

“Guds hopp är ingen synvilla (...) men ett löfte för riktiga människor, med deras kvaliter och brister, med deras potential och bräckligheter” sade påven.

Påven Franciskus sade att läsningen beskrev synodens händelseförlopp väl. “Det var en tid som gav hopp och tröst trots det krävande och ibland tröttsamma arbetet” sade han, “tack vare de unga människornas livliga och stimulerande närvaro”.

Synoden var en tid att lyssna

Synoden, sade påven, var primärt en tid för att lyssna, något som kräver “tid, uppmärksamhet och  sinnets och hjärtats öppenhet”. Det var just genom att lyssna som synodens deltagare kunde urskilja tidernas tecken. Det var “en hel kommunitets urskiljning”, sade påven, “som möjliggjordes tack vare Guds och Andens ljus”. Detta, påpekade påven, “är en av de vackraste gåvorna som Herren ger  den katolska kyrkan”, möjligheten att kunna “samla röster och ansikten från olika realiteter, och försöka göra en tolkning som tar hänsyn till fenomenens rikedom och komplexitet".

Urskilja pastorala val

Den Helige Fadern sade att synodens “frukter redan håller på att mogna. Biskopssynoden var en bra skörd, och den lovar gott vin.”

Påven Franciskus betonade att “den synodala stilen” inte främst handlar om att utarbeta dokument, även om det är värdefullt och användbart. “Viktigare”, sade han, “är spridningen av ett sätt att leva och samarbeta, så att både unga och äldre, kan lyssna på varandra och urskilja för att komma fram till de pastorala val som motsvarar verkligheten.”