Påven i Sankta Marta ”Hoppet är konkret, att leva för att möta Jesus"

Charlotta Smeds - Vatikanstaten

Påven noterade att hopp inte är något abstrakt. Det kristna hoppet är att leva i väntan på det konkreta mötet med Jesus. Det finns en stor visdom i att glädjas över de små mötena med Herren under livets gång.

Vilken är vår identitet?

Påvens predikan återspeglade två ord i dagens liturgi: medborgarskap och arv. I Paulus brev till Efesierna (Ef 2: 12-22) beskrivs medborgarskapet som en gåva från Gud - Han har gett oss en identitet, sa påven och beskrev hur Jesus återupprättade förbundet, skingrade fiendskapen. Han förenade oss i de heligas medborgarskap i Jesus. Vår identitet är att vara läkta av Herren, förenade i en gemenskap och ha den Helige Ande inombords.

Vandra mot vårt arv

Gud låter oss vandra mot vårt arv, med denna säkerhet att vara medborgare och att Gud är med oss. Arvet – förklarade påven Franciskus, är det vi söker under vår resa. Vi får ta emot det vid slutet. Vi måste söka det varje dag. Det som driver vår identitets vandring mot arvet är just hoppet. Hoppet är kanske den minsta dygden, och den svåraste att förstå.

Om du hoppas kommer du aldrig att bli besviken

Tro, hopp och kärlek är gåvor. Tro är lätt att förstå, liksom kärlek. Men vad är hopp? Det är en liten, ödmjuk dygd. Med hoppet kan du aldrig bli besviken. Och det är en konkret dygd. Trots att vi inte känner till den glädje, den himmel, som vi hoppas på, driver hoppet oss mot arvet som vi väntar på. Hoppet är ett möte. Jesus betonar alltid denna del av hoppet, att det innebär att vänta, att möta.