Påven till Litauens ungdomar: Var inte rädda för att lita på Gud

Bénédicte Cedergren - Vatikanstaten

Under eftermiddagen träffade påven Litauens myndigheter, ledare för civilsamhället samt den diplomatiska kåren i huvudstadens presidentpalats och besökte sedan helgedomen Mater Misericoridae. Han avslutade dagen med att träffa landets ungdomar, till vilka han höll ett tal efter att ha lyssnat på några av ungdomarnas vittnesbörd.

Guds nåd hjälper oss att resa oss när vi faller

”Precis som den här katedralen har ni erfarit situationer som har fått er falla sönder, bränder som ni trodde att ni inte skulle kunna resa er från. Flera gånger har denna katedral brunnit och rasat, men det har alltid funnits människor som bestämt sig för att bygga om den, som inte låtit sig besegras av svårigheterna som uppstått eller gett upp.” sade påven.

Den Heliga Fadern sade att olyckorna som drabbat Monique och Jonas, två av ungdomarna som delat med sig av sina vittnesbörd, hade kunnat knäcka dem, men att de trots livets svårigheter stod här framför alla och delade med sig av deras berättelser, genom vilka vi alla kan få upptäcka Guds nåd för att resa oss när vi faller och fortsätta gå på Guds väg.

Nåd genom gemenskapen med andra människor

Påven förklarade att Guds nåd väller fram ”genom möten med människor som korsat era liv, goda människor vars vittnesbörd och trosbekännelser berikar er egen tro.” Han uppmanade ungdomarna att inte låta världen lura de att tro att det är bättre att vandra ensam. Det är genom gemenskapen med andra människor som Guds kärlek och nåd når fram till oss, förklarade påven.

”Ge inte vika för frestelsen att bara tänka på er själva, bli inte självcentrerade eller ytliga gentemot andras lidande och svårigheter. Låt oss försäkra varandra ännu en gång att ’det som händer den andra, händer också mig.’ och låt oss motarbeta den existerande strömmen av isolerande individualism som gör oss egocentriska och högmodiga.”

Påven menar att vår tillhörighet till andra människor definierar vår sanna identitet, att vi inte är människor utan rötter utan att vi alla tillhör samma folk som Gud sände sin son för att frälsa.

Körsång och bön till urskiljningens tjänst

Påven återberättade att Jonas och Monique nämnt deras passion för körsång och bön, och menade att dessa är vapen och verktyg som Herren gett oss, inte bara för att bekämpa ondskan, men för att kunna urskilja Guds röst och kallelse.

”Genom att skapa musik öppnar ni er själva för att kunna lyssna, inte minst på Herrens röst, och låta er beröras, vilket alltid är en god förutsättning för att urskilja. Sannerligen kan bönen vara en erfarenhet av ”andlig kamp” men det är också genom bönen som vi lär oss att lyssna på den Helige Anden, kan urskilja och finna styrka att fortsätta sprida evangeliet.” berättade påven och förklarade att det inte spelar någon roll hur stark motståndaren än om vi har Gud med oss.

Kallade till att delta i ömhetsrevolutionen

Påven återberättade även att erfarenheterna att hjälpa andra varit till stor hjälp för bland annat Jonas och Monique och menar att, att se andra sårbarhet och bräcklighet tar oss tillbaka till verkligheten där det inte hjälper att bara blåsa på såret. Jesus inbjuder oss att gå ut ur oss själva och möta den andra.

”Det är sant att tro och lita på Jesus ibland betyder att göra ett steg av tro i blindo, vilket kan verka läskigt. Ibland kan det även leda oss till att ifrågasätta, till att lida och även få oss att känna missmod. Men var inte rädda! Att följa Jesus är ett spännande äventyr som ger vårt liv en ny mening, som får oss att känna att vi tillhör en gemenskap som uppmuntrar och åtföljer oss, ett äventyr som inspirerar oss till att tjäna. Kära ungdomar, det är värt att följa Kristus. Vi bör inte vara rädda att delta i revolutionen till vilken han kallar oss: Ömhetsrevolutionen.”

”Var aldrig rädda för att lita på Gud”

Om livet vore en teaterpjäs eller ett tv-spel vore det tidsbegränsat, med en början och ett slut och sluta när ridån faller eller någon vinner spelet. Men tiden i våra liv mäts annorlunda, menar påven, den följer Guds hjärtslag. Ibland går den fort, ibland långsammare. Ibland utmanas vi att vandra på nya vägar, att göra nya val. Ofta ändrar vi på oss och saker förändras. Påven förklarar att han tror att obeslutsamheten kommer ifrån rädslan för att ridån plötsligt ska falla eller att stoppuret ska stanna och hindra oss från att fortsätta vara med i spelet.

”I livet är det alltid menat att vi ska fortsätta framåt, söka efter den rätta vägen utan att vara rädda för att behöva vända om vi begår något misstag. Det farligaste är att förväxla den rätta vägen med en labyrint där vi går runt i cirklar utan att göra några framsteg. Kära ungdomar, fastna inte i labyrinten utan följ vägen som leder till framtiden.”

”Var aldrig rädda för att lita på Gud” uppmanade slutligen påven alla ungdomar och sade att Jesus aldrig kommer att hoppa av skeppet som är vårt liv, utan att han alltid kommer att stå och vänta på oss runt hörnet.

”Även när våra liv står i lågor, är Jesus alltid där för att släcka elden och bygga om dem. (…) Det finns många människor som vill ta era hjärtan till fånga. De vill så ogräs i era jordar, men om vi lägger våra liv i Herrens händer, kommer den goda säden alltid att segra.