Beta Version

Cerca

Vatican News
Påven under mässan i Aglona Påven under mässan i Aglona   (AFP or licensors)

Påven i Aglona "Maria står stadigt vid vår sida"

Påvens sista etapp på måndagen var en helig mässa i Mariasanktuariet Guds Moders helgedom, i Aglona. Aglona ligger i den sydöstra delen av Lettland. En liten men välbesökt stad.

Charlotta Smeds - Vatikanstaten 

Trots att det rör sig om en mycket liten stad, är det en av landets mest besökta städer, tack vare basilikan Marie Upptagning till himlen, som dominikanerna grundade på 1700-talet. Sanktuariet Guds Moder ligger i anknytning till klostret och var från början ett träkapell vid en källa. Dominikanklostret bredvid kyrkan har använts till diverse saker, som fängelse för präster under tsarregimen 1840; militärkvarter under första världskriget; sjukhus och stall under sovjettiden – men hängivenheten till Jungfru Maria har inte minskat i den lettiska folksjälen, och man har fortsatt att vallfärda till sanktuariet.

Även påven Franciskus anlände som pilgrim på måndagseftermiddagen – ett besök med mottot ”Visa dig Moder”, för att där fira mässan på latin och lettiska.

Maria står fast vid Jesu sida

Påven började med att tala om två moment vid vilka Maria står bredvid sin Sons sida: under bröllopet i Kana och vid kostsfästelsen. Två motsatta situationer under vilka båda Maria ”står fast vid sin Sons sida”.

Att stå fast är inte vare sig lätt, flyktigt eller uppgivet, sa påven. Hon stod beslutsamt, fastspikat, vid korsets fot. Påven påminde om hur Maria alltid står vid de lidandes, förtrycktas sida – de utsatta, fördömda och utnyttjade.

Maria stannar hos de lidande

Han beskrev vidare hur Guds Moder inte bara står fast, men står kvar. Hon gör ingen snabbvisit vid korset av solidaritet. Hon lär oss vikten av att ge en fast och stabil närvaro hos de som lider. Att röra vid andras lidande, ”ta på det”, trösta och vägleda.

Vidare noterade påven att Jesus välkomnar Maria att se Johannes som sin son. Det räcker inte att välja att vara tillsammans med Maria, man måste vara hennes barn:

”Maria tror på Jesus och välkomnar lärjungen eftersom de relationer som helar och befriar oss är de som öppnar oss för att mötas och leva i broderskap med andra.”

Maria välkomnar alla

Påven hänvisade till msgr. Sloskans, som ligger begravd i sanktuariet och som skrev från fångenskapen till sina föräldrar och vädjade dem att inte låta hämnd eller uppgivenhet få utrymme i hjärtat: ”Om vi ​​tillåter det, skulle vi inte vara sanna kristna, utan fanatiker.”

I tider då åter en mentalitet som manar oss till misstro mot andra, uppmanar Maria och lärjungarna oss till att välkomna och satsa på broderskapet, det universella broderskapet.

Maria låter sig ödmjukt välkomnas

Men Maria visar sig också som kvinnan som låter sig välkomnas, som ödmjukt accepterar att bli en del av lärjungens liv.

”När vi med tro lyssnar till uppmaningen att välkomna och välkomnas, är det möjligt att bygga enheten i mångfald, eftersom vi inte bromsar eller låter skillnader dela oss, utan ser bortom dem, och så ser de andra i deras djupaste värdighet, barn till samma Fader (jfr Evangelii gaudium, n. 228).”

Påven Franciskus avslutade sin predikan med att säga att Jungfru Maria påminner oss vid Korsets fot om glädjen av att erkännas som Guds barn, och Jesus inbjuder oss att låta henne komma till våra hem, som Moder, och placera henne i centrum för våra liv: ”Hon vill ge oss sitt mod att stå fast; och hennes ödmjukhet, att välkomna så att alla i Lettland vet att vi är beredda att välkomna utan diskriminering.”

24 september 2018, 17:41