Påven vid Angelus: Många döpta lever som om Gud inte fanns

Katarina Agorelius - Vatikanstaten

Dagens evangelieläsning ur Matteusevangeliet 6:1-6 berättar om Jesus som har kommit tillbaka till sin by Nasaret och går in i synagogan och börjar undervisa.

Fördomar

Folket i Nasaret muttrar och är förbryllade och chockerade över hans ord. Jesus var bara son till en snickare och Maria. “Hur kommer det sig att byborna går från förundran till otro" och "istället för att öppna sig för verkligheten, blir chockerade?" frågade sig påven.

Enligt Nasaretborna är Gud alltför stor för att sänka sig och tala genom en så enkel man! Han är inkarnationens skandal: förvirrande med en förkroppsligad Gud som tänker som en människa, arbetar och agerar med en människas händer, älskar med en människas hjärta, en Gud som tröttar ut sig, äter och sover som en av oss. Guds son vänder upp och ner på alla mänskliga system: det är inte lärjungarna som har tvättat Herrens fötter utan det är Herren som har tvättat lärjungarnas. Detta är anledning till skandal och misstro inte bara vid den tiden utan i alla tider och även idag.

Gud förvånar alltid

Påven talade om att Jesus omstörtande mentalitet förbinder hans lärjungar förr och nu att bekräfta sin tro och att det även idag finns många fördomar som hindrar oss att se sanningen som den är. De sätt på vilka Guds nåd kommer till oss är inte dem vi förväntar oss. Påven tog Moder Teresa som exempel:

En liten syster – ingen skulle ha gett tio öre för henne – som gick ut på gatorna för att ta med sig döende personer så att de skulle få en värdig död. Denna lilla syster gjorde underverk genom sin bön och sina handlingar. En kvinnas litenhet har revolutionerat kyrkans välgörenhet. Hon är en förebild idag.

Tron och förbundet med Jesus och hans evangelium

Påven sa att vi därför måste ”öppna hjärtat och sinnet” för att ta emot den gudomlige som kommer oss till mötes:

Det handlar om att ha tro: avsaknaden av tron är ett hinder för Guds nåd. Många döpta lever som om Kristus inte fanns: de upprepar trons gester men de överensstämmer inte med ett sant förbund till personen Jesus och hans evangelium. Varje kristen – alla vi och var och en av oss är kallade att fördjupa denna grundläggande tillhörighet och försöka vittna om den genom en konsekvent livsstil där den röda tråden alltid förblir välgörenheten.

Påven uppmanar oss därför att be om Jungfru Marias förböner för att Herren ska hjälpa oss att ”lösa upp hjärtanas hårdhet och sinnenas begränsning” och öppna oss för hans nåd.

Dagen i Bari

Efter Angelusbönen talade påven om sin ekumeniska bönedag i Bari tillsammans med patriarkerna för kyrkorna i Mellanöstern.
Jag tackar Gud för detta möte, som har varit ett klart tecken på kristen enhet med Guds folks entusiastiska deltagande. Återigen tackar jag bröderna kyrkoledarna och dem som har representerat dem; jag har verkligen blivit uppbyggd av deras sätt och vittnesbörd. Jag tackar ärkebiskopen av Bari, en ödmjuk och tjänande broder, medarbetarna och alla troende som har medföljt och stött oss i bönen och glädjen.

Tanken till sjöfolk

Påven påminde slutligen om dagens firande av Havets söndag som ägnas sjöfolk och fiskare och försäkrade dem och deras familjer sina böner. Hans tanke går även till dem som ”engagerar sig i att rena haven från föroreningar”.

Påven såg ut över folkhavet av pilgrimer på Petersplatsen där man även viftade med Brasiliens flagga och sa som den fotbollsintresserade man han är: ”Och jag ser brasilianska flaggor … En trösthälsning till brasilianarna! Det blir av en annan gång!”