Beta Version

Cerca

Vatican News
Påven Franciskus under den allmänna audiensen Påven Franciskus under den allmänna audiensen   (Vatican Media)

Hela påvens katekes - Dopet 5: Pånyttfödelsen

I dopets vatten föder den jungfruliga modern Kyrkan de barn som hon undfår genom Guds ande. Det säger en fornkristen inskrift i Rom, som citerades av påven Franciskus på den allmänna audiensen i Vatikanen den 9 maj. Katekesen presenteras av Olle Brandt.

Olle Brandt - Vatikanstaten 

Lyssna på påvens katekes

 Katekeserna om dopet leder oss idag till att tala om det heliga reningsbadet som åtföljs av bön till den heliga treenigheten, alltså den centrala riten som “döper” – dvs “nedsänker” – i Kristi påskmysterium (jfr Katolska kyrkans katekes, 1239). Innebörden i denna gest förklaras av aposteln Paulus i hans brev till de kristna i Rom, där han börjar med att fråga: “ Vet ni då inte att alla vi som har döpts in i Kristus Jesus också har blivit döpta in i hans död?” och sedan svarar: “ Genom dopet har vi alltså dött och blivit begravda med honom för att också vi skall leva i ett nytt liv, så som Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet” (Rom 6:4). Dopet öppnar porten till ett liv av uppståndelse, inte till ett värdsligt liv. Ett liv enligt Jesus.

Dopfunten är den plats där man firar påsk med Kristus! Den gamla människan begravs, med sina bedrägliga lidelser (jfr Ef 4:22), för att en ny skapelse skall återfödas; det gamla är verkligen förbi och något nytt har kommit (jfr 2 Kor 5:17). I de katekeser som tillskrivs kyrkofadern Kyrillos av Jerusalem förklaras för de nydöpta vad som har hänt dem i dopets vatten. Kyrillos ger en intressant förklaring: ”I samma ögonblick dog ni och återföddes, och samma frälsande våg blev för er både grav och moder” (n. 20, Dopkatekeser 2, 4-6: PG 33, 1079-1082). Den nya människans återfödelse förutsätter att den gamla människan som skadats av synden skall förintas. Bilden av dopfunten som en grav och som ett moderssköte visar tydligt det stora som sker genom dopets enkla gester. Jag citerar gärna inskriften i det forntida lateranbaptisteriet, där man på latin kan läsa följande mening som tillskrivs påven Sixtus III: ”Den jungfruliga modern Kyrkan föder i vattnet de barn som hon undfår genom Guds ande. Ni som återföds i denna dopfunt, hoppas på himmelriket.” Det är kyrkan som föder oss, kyrkan är ett moderssköte, hon är vår moder genom dopet.

Våra föräldrar föder oss till jordelivet, kyrkan återföder oss till det eviga livet i dopet. Vi har blivit söner i hans son Jesus (jfr Rom 8:15; Gal 4:5-7). Också över var och en av oss, som återfötts av vatten och av helig ande, säger den himmelske fadern med gränslös kärlek: ” Detta är min älskade son, han är min utvalde” (jfr Matt 3:17). Denna faderliga röst, som örat inte kan höra men som hörs tydligt av hjärtat hos den som tror, åtföljer oss under hela livet och överger oss aldrig. Under hela vårt liv säger Fadern till oss: ”Du är min älskade son, du är min älskade dotter”. Gud älskar oss, som en fader, och lämnar oss aldrig ensamma. Ända från dopet. Vi har fötts på nytt som Guds barn, och vi är det för evigt! Dopet upprepas ju inte, för det tecknar oss med ett outplånligt andligt insegel: ” Detta insegel kan inte utplånas av någon synd, även om synden hindrar dopet att bära frälsningens frukter” (Katolska kyrkans katekes, 1272). Dopets insegel sitter alltid kvar! ”Men om någon blir en skurk, en berömd skurk, som mördar folk och begår orättvisor, försvinner inseglet?” Nej. Den man som gör detta är Guds son och skall skämmas, men inseglet sitter kvar. Och han fortsätter att vara Guds son, han handlar mot Gud men Gud förnekar aldrig sina barn.

De döpta blir en del av Kristus genom dopet, de formas efter honom, “den förstfödde bland många bröder” (Rom 8:29). Genom den Heliga Andens verkan renar, helgar, rättfärdiggör dopet, för att göra av många en enda kropp i Kristus (jfr 1 Kor 6:11; 12:13). Det uttrycks av smörjelsen med krisma, ”som är ett tecken på den döptes kungliga prästerskap och på hans gemenskap med Guds folk” (Ordning för barndop, inledning, nr. 18, 3). Därför smörjer prästen med helig krisma huvudet på varje döpt efter att ha uttalat följande ord som förklarar dess innebörd: “Gud själv smörjer dig med frälsningens krisma, så att du hör till hans folk och evigt förblir en lem i Kristus, han som är präst, profet och konung” (ibid., nr. 71).

Bröder och systrar, detta är det kristna kallet: att leva förenade med Kristus i den heliga kyrkan, att ha del i samma vigning för att utföra samma uppdrag, i denna världen, och bära frukter som varar för evigt. Hela Guds folk får liv av den ende Anden och har del i Jesu Kristi uppdrag, han som är “präst, kung och profet,” och bär på det ansvar för mission och tjänande som följer därav (jfr Katolska kyrkans katekes, 783-786). Vad innebär det att ha del i Kristi kungliga och profetiska prästerskap? Det innebär att vara en offergåva som behagar Gud (jfr Rom 12:1) och att vittna om honom genom ett liv i tro och nästankärlek (jfr Lumen gentium, 12), i andras tjänst, enligt Herren Jesu förebild (jfr Matt 20:25-28; Joh 13:13-17).

23 maj 2018, 12:41