Påven i Sankta Marta ”Guds närvaro gör samhället mer mänskligt”
Charlotta Smeds – Vatikanstaten
Dagens första läsning var ur åttonde kapitlet i profeten Sakarjas bok, där det står skrivet: ”Så säger Herren Sebaot: Stark är min lidelse för Sion, jag ivrar för henne i mäktig vrede. Så säger Herren: Jag vänder åter till Sion, jag vill bo i Jerusalem.” Tack vare Guds kärlek kommer Jerusalem alltså att återupplivas.
Barn och äldre tecken på Guds närvaro
Påven Franciskus konstaterade att i denna läsning är det även tydligt att ”ett tecken på Herrens närvaro bland sitt folk, är att hans närvaro gör oss mer mänskliga, mer mogna".
”Man ser det på livet, på respekten för livet, på kärleken till livet. Detta är tecknet på Guds närvaro i våra samhällen. Detta är vacker”, fortsatte påven och citerade vidare: " Åter skall gamla män och kvinnor sitta på torgen i Jerusalem, alla med käpp i handen, så gamla är de. Stadens gator och torg skall fyllas av lekande barn” (Sak 8,4-5)
"Detta är tecknet på Guds närvaro, när man ser äldre och lekande barn – ett överflöd av ålderdom och barndom, när ett folk tar hand om de gamla och barnen, och behandlar dem som en skatt. Då finns Guds närvaro i samhället, och löftet om en framtid."
Tradition är framtidens garanti
”Det är tragiskt när ett land åldras och det saknas barn. När du hör att det finns fler pensionerade än arbetare. Många länder upplever idag den demografiska vintern. Samtidigt försummas de äldre skamlöst, och då förlorar man traditionen”, sa påven vidare. ”Tradition är inte museiobjekt, är framtiden garanti. Traditionen är saften i rötterna som får trädet att växa och ge blommor och frukt. Utan äldre och barn är samhället sterilt, och då slutar det dåligt.”
"Det är sant", tillade han, "att man kan köpa ungdomlighet: idag finns det många företag som enkla knep, plastikkirurgi och ansiktslyftningar, men det blir alltid löjligt.”
Hur behandlar vi barn och äldre?
Vilket är då hjärtat i Guds budskap? Påven kallade det en "hoppets kultur, som representeras av gamla och unga – garantin på ett lands, och kyrkans överlevnad". Han avslutade sin predikan med att påminna om hur han under sina resor möter samhällen där de äldre och barnen anses vara skatter, som i ett möte i Rumänien:
”Jag glömmer aldrig den gamla kvinnan på torget i Iași, i Rumänien, hon var en rumänsk mormor, med schalett. När hon såg mig lyfte hon upp sitt barnbarn och visade det för mig, som att säga: " Detta är min seger, detta är min triumf. Den bilden säger mer än denna predikan. När man accepterar Guds kärlek får det alltid folket att växa. Fråga er varje kväll i er samvetsrannsakan hur ni har betett er mot barn och mot de gamla människorna ni har mött under dagen? Det kommer att hjälpa oss."
