Kardinal Onaiyekan ser tecken på framsteg och livskraft i kyrkan i Afrika

Festus Tarawalie och Christopher Wells översättning Katarina Agorelius

Afrikas historia under de senaste fyrtio åren har varit "en berättelse om lidande", enligt kardinal John Olorunfemi Onaiyekan. "I många länder har det faktiskt blivit värre och värre, inklusive i mitt eget land, Nigeria." Men när man tittar på kyrkans liv i Afrika under samma tid, fortsätter ärkebiskopen emeritus i Abuja, "finns det tecken på utveckling. Livskraft. Man kan se en kyrka, en afrikansk kyrka, som verkligen gör avtryck."

Kardinal Onaiyekan, som var i Rom för sin 80-årsdag i måndags den 29 januari, berättade för Vatican News om sitt långa liv, som omfattar fyrtio år som biskop, samt om kyrkans situation i Nigeria och Afrika som helhet.

Kyrkans sociallära: en underbar gåva från Gud

I intervjun lyfter kardinal Onaiyekan fram enigheten inom kyrkan i Afrika, särskilt bland biskoparna. I den katolska kyrkan, säger han, "har vi en underbar gåva från Gud, som vi ofta underskattar. Vi har ett vackert knippe idéer och värderingar" - kyrkans sociala undervisning - "som vi ofta tenderar att undervärdera."

Trots detta ger det de afrikanska biskoparna möjlighet att ha "en sammanhängande röst när vi jämför oss med andra kyrkogrupper. Även om denna röst inte alltid uppmärksammas är den alltid efterlängtad, även av icke-katoliker, och alltid mottagen."

Kyrkan, säger kardinal Onaiyekan, "talar om och betonar värderingar" i en värld som ofta vägrar att ta dessa på allvar. Han beklagar att politiska ledare "bara spelar spel" och "inte har tid att ens börja fundera på hur de ska lösa de fattiga människornas problem".

Varje liv är viktigt

På tal om den våldsvåg som sveper över Nigeria uttrycker kardinal Onaiyekan sin tacksamhet till Vatikanradion - Vatican News och andra nyhetsbyråer för att de lyfter fram de frågor som påverkar nationen. Samtidigt uttrycker han sin oro över att nyhetsrapporteringen bara fokuserar på högprofilerade fall, ofta sådana som involverar präster, medan man ignorerar det vardagliga våld som berör vanliga människors liv.

"Sanningen måste fram", säger han. "Nigeria håller på att bli mycket osäkert för alla", inte bara kristna, och inte bara av religiösa skäl. Kardinalen insisterar på behovet av ett "minimum av god samhällsstyrning" som skyddar medborgare, kristna och muslimer i lika hög grad. "Jag tycker att vi borde göra bättre ifrån oss för att sammanföra den fasa som vi alla borde känna över att livet blir ... så billigt." Tvärtom, "varje liv är viktigt."

En "boom" av kallelser

På frågan om den kraftiga ökningen av kallelser i Afrika säger kardinal Onaiyekan: "Det är Guds verk, och vi tycker att det är underbart... Det viktiga är att vi inser att den heliga Anden är i rörelse, och vi bör göra allt vi kan för att vandra tillsammans" med helig Ande.

"Jag är övertygad om att detta, som jag kallar 'kallelseboom'... att det inte är för inte, att Gud har sina planer", säger han. Samtidigt är det viktigt att förbereda nya präster "så att de kan ta itu med de mängder av problem" som de möter i Nigeria och i hela Afrika.

Viktigast av allt är behovet av fred, "för utan fred kan ingenting hända." Kardinalen är övertygad om att fred inte kan byggas på att en grupp "erövrar" en annan utan måste ta hänsyn till alla. "Vi kan inte uppnå fred i Afrika utifrån vem som ska besegra vem. Vi måste hitta ett sätt att erkänna våra gemensamma grunder och våra gemensamma intressen."

Livets slutfas

Kardinalens besök i Rom var planerat så att det skulle sammanfalla med hans 80-årsdag. "Vad jag än har kunnat göra, eller vilka tjänster kyrkan än har gjort det möjligt för mig att utföra, så har jag nu nått livets slut."

Han berättar att han, vid ett möte med påven Franciskus före hans besök i Vatican News, tackade påven och genom honom hans föregångare, "som har gjort det möjligt för mig att vara delaktig i kyrkans liv på olika nivåer och inom olika områden."

Fortsätta med ödmjukhet och trofasthet

Kardinal Onaiyekan berättar om ett brev han gav till påven: "Jag sammanfattade mycket av vad jag har gått igenom som en kyrkans man, och hur jag har njutit av varje ögonblick av det, samt hur jag ser de uppgifter eller befattningar som tilldelats mig som en nåd från Gud, vilket jag verkligen tackar Gud för."

Nu, säger han, "ska jag återvända hem för att fortsätta mitt liv i all ödmjukhet och trofasthet mot Gud och mitt stifts biskop. "Och allt jag ännu kan göra, kommer jag att utföra tills Herren Jesus kallar mig hem."