Sök

Vatican News
Påven välkomnas till Irak Påven välkomnas till Irak  (AFP or licensors)

Påven Franciskus möter storayatollan al-Sistani på lördag

Påven Franciskus blir den första påven någonsin att besöka Irak. Många beskriver den 33:e apostoliska resan som hans viktigaste och svåraste resa, och naturligtvis gör både pandemin och säkerhetsriskerna resan svår att organisera. Men påven har länge uttryckt sin önskan att resa dit, och på fredagen inleds de fyra dagarna i landet. En viktig etapp är mötet med storayatollan Ali al-Husseini al-Sistani.

Charlotta Smeds – Vatikanstaten

Motivet till resan ser man i dess motto ”Ni är alla bröder och systrar” inspirerat av Matteusevangeliet (23,8). Det broderskap, som på svenska är bättre att översätta syskonskap, som påven har talat extra mycket om sedan sin resa till Abu Dhabi för två år sedan, är resans kärna. Påven säger det själv i videoklippet dagen innan resan. ”Tillsammans. Bröder och systrar av alla religiösa traditioner. Hos er, för tusentals år sedan, inledde Abraham sin vandring. Idag är det upp till oss att fortsätta den, i samma anda, och tillsammans gå på fredens vägar!”

Den 4 februari 2019 undertecknade påven Franciskus Dokumentet om mänskligt broderskap för fred i världen och samlevnad, i Abu Dhabi, tillsammans med storimamen av Al-Azhar, Al-Tayyeb. Efter det har han skrivit encyklikan ”Fratelli tutti” som även den är en påminnelse och en uppmaning till mänskligheten att svaret på vår tids utmaningar ligger i att se på sin nästa som sin bror eller syster.

Lördagen i den interreligiösa dialogens tecken

Lördagen den 6 mars går i den interreligiösa dialogens tecken då påven Franciskus beger sig från Bagdad till Nassirya i södra Irak för att leda ett  interreligiöst möte på Ur-slätten.

På vägen till Ur stannar påven till i Najaf för att möta storayatolla Ali al-Husseini al-Sistani, den högsta andliga auktoriteten för shiiterna i Irak. Idag är shiiterna 15 % av den muslimska världen, 180 miljoner i ett hundratal länder, varav i stort sett hela Iran, och majoriteten muslimer i Irak, med sina centra i Najaf och Karbala.

Mötet med storayatollan

Ali al-Husseini al-Sistani föddes för 90 år sedan i Iran. Fem år gammal kunde han koranen utantill, och 11 år gammal trädde han in i seminariet. Han stödjer samma vision som sin lärare Khoeni och föregångarna de senaste två århundradena: en "fridfullare" islam, som undervisar teologi, lag och moral, och kräver att principerna för islam respekteras i det offentliga livet, men inte gör anspråk på den politiska makten eller kontrollen av den. Denna inställning har alltid varit den rådande i Najaf. Iranske Ayatolla Khomeini, som bodde i staden mellan 1965 till 1978 hade den motsatta uppfattningen, men var ett isolerat fall.

Khomeinis drev sin ställning att "bara ett bra samhälle kan skapa goda troende", vilket 1979 ledde till den teokratiska revolutionen i Iran. Han gav de religiösa ledarna den politiska makt som var nödvändig för att upprätta det perfekta samhället.

Tvärtom hävdade Khoei och al-Sistani att "bara goda medborgare kan skapa ett gott samhälle". De förkastade alla idéer om teokrati. Den shiitiska läran som undervisades i Najaf under de senaste två århundradena har alltid skiljt mellan politik och religion. Om man ska tala om traditionsöverträdare är det snarare Khomeini och hans anhängare i Iran.

Idag lever storayatollan ett tillbakadraget liv och talar sällan i stadens moské, men på hans uppmaning hälsade imamen påven välkommen å de shiitiska irakiernas vägnar, i ett tal den 29:e januari. Längst vägarna i Irak hänger affischer med en bild på påven och en på storayatollan och texten: "Du är en del av oss, och vi är en del av dig".

Splittringen mellan shiiter och sunniter

Splittringen mellan shiiter och sunniter går tillbaka till islams ursprung. När Muhammad dog uppstod tvisten om vem som skulle ta över ledningen för den muslimska gemenskapen. Vissa ansåg att makten skulle överlåtas till en ättling till profeten: till Ali, Mohammeds dotter, Fatimas make. Andra ansåg att man skulle välja en kalif. Maktkampen eskalerade efter Alis död. Enligt hans anhängare, som kallas Shī'at Ali ("Alis anhängare") skulle Ali efterträdas av sin son, men ståthållaren Muawiya I i Syrien vägrade erkänna Alis legitimitet och gjorde uppror.

De som vann, även på slagfältet, var de senare, kallade sunniter, från "sunna" traditionen. Shiiterna har sedan dess alltid betraktat kalifmakten som olaglig. I Najaf finns Alis grav och de mest respekterade ayatollorna har studerat och undervisat i århundraden, fram till Khomeinis teokratiska regim då det stora shiitiska utbildningscentret förflyttades till Qom i Iran. Men sedan början av 2000-talet har projektet för att återställa Najafs primat fått nytt liv, mycket tack vare just storayatollan as-Sistani.

As-Sistani uppskattade Benedictus XVI

Många minns fortfarande det Benedictus XVI 2006 sa i sitt tal i Regensburg som en störtskur på dialogen mellan kristna och muslimer. Men få minns att representanter för al-Sistani samma år, i september 2006 besökte den dåvarande sekreteraren för Heliga Stolens nuntiatur i Bagdad, Thomas Hlim Sbib, för att uttrycka sin uppskattning och vänskap till Benedictus XVI och önskan att möta honom i Rom.

Regensburg resulterade även i "Brevet från de 138" lärda muslimer, som skrev till påven Joseph Ratzinger, 2007 för att starta samtal inte bara mellan islam och kristendomen utan även inom den muslimska världen.

Den dåvarande påven hade vågat säga det ingen påve tidigare hade sagt – att muslimerna hade samma brådskande utmaning framför sig som kristendomen hade bemött under upplysningstiden, efter blodiga religionskrig mellan protestanter och katoliker. Nämligen att samtidigt som man motverkar den positivistiska tankediktaturen som utesluter Gud från samhällslivet, välkomnar upplysningens verkliga erövringar: mänskliga rättigheter och framför allt religionsfriheten.

04 mars 2021, 19:59