Sök

Vatican News
Bibeln Bibeln 

Modet att tala med Guds Ord

Ord är viktiga. Jesus säger att vi kommer att dömas av varje ogrundat ord. Kanske vi kristna borde lyssna mer på vad Guds ord säger om våra.

Sergio Centofanti fri översättning Katarina Agorelius – Vatikanstaten

Om vi kristna bättre följde Guds Ord skulle tonen i våra debatter ändras avsevärt. Hur skulle våra kommentarer och reflektioner se ut om vi följde Paulus exempel?

“Öppna inte munnen för ofruktbart prat, utan säg bara sådant som tjänar till att bygga upp där det behövs, så att det blir till välsignelse för dem som hör på. Gör inte Guds heliga ande bedrövad, den är sigillet som utlovar frihetens dag åt er. Gör er av med all elakhet, vrede och häftighet, med skymford och förolämpningar och all annan ondska. Var goda mot varandra, visa medkänsla och förlåt varandra, liksom Gud har förlåtit er i Kristus.” (Ef 4:29-32).

"Om ni biter och sliter i varandra är det fara värt att ni gör slut på varandra"

Men om vi ser på de gamla och nya sociala medierna, sajter och bloggar är det inte vackert att se vad vi kristna skriver. Hur många gånger ser vi inte, bortom berättigade uttalanden, rättvis kritik eller sympatisk ironi, illvilliga och opropotionerliga påståenden, hån, gyckel, elak sarkasm och oändligt upprepade förtal (för även om de inte är sanna förblir smutskastningen). Hur skulle detta ändras om vi lyssnade på tillrättavisningen från Hedningarnas apostel?

“Hela lagen sammanfattas i detta enda bud: Du skall älska din nästa som dig själv. Men om ni biter och sliter i varandra är det fara värt att ni gör slut på varandra. Nej, säger jag, låt er ande leda er, så ger ni aldrig efter för köttets begär.” (Gal 5:14-16).

Säljer det onda bättre än det goda?

Om vi kristna omsätter Guds Ord i praktiken, hur skulle vår kommunikationsvärld se ut? Kanske skulle vi sälja mindre, för att det onda får publik och säljer bättre? I ett sportprogram grälade motståndarsidorna och förolämpade grovt varandra, allt i överenskommelse med programregin för att få tittarsiffror. De intresserade sig inte alls för lagens fans. Intresserar sig verkligen kyrkan för oss kristna, detta syndiga folk som Gud vill frälsa?

Fåfänga ord

Vi kristna är inte heller utan synder som självbelåtenhet, narcissism, egoism och fåfänga (den Ondes favoritsynd). I våra kommentarer utgår vi ofta från oss själva och inte från Ordet – vi växer och Jesus förminskas. Vi förstorar oss som Paulus som kallar Petrus hycklare, gör oss till helgon som Katarina av Siena som skrev eldiga brev till påven och vi gör oss till domare i enlighet med vetenskapen, kompetens och prestige, för att anklaga och fördöma kyrkans herdar. Vi gör oss till uttolkare av visioner och profetior och tyder mystiska visioners mysterium och vi gör oss till Herrens särskilda utsända för att återlösa kyrkan från sin vanära. Vi gör oss stora och kanske förtjänar vi Jesus utbrott då han ber oss att inte slösa på ord:

”Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig” (Matt 15:8)

Ömsesidig uppskattning

Hur skulle tonen i våra reflektioner ändras om vi på allvar tog till oss Paulus kända uppmaning som verkligen handlar om att tävla i ömsesidig uppskattning.

"Er kärlek skall vara uppriktig. Avsky det onda, håll fast vid det goda. Visa varandra tillgivenhet och broderlig kärlek, överträffa varandra i ömsesidig aktning. … Välsigna dem som förföljer er, välsigna dem och förbanna dem inte. … Löna inte ont med ont” (Rom12:9-17).

Parresi utan kärlek

Det är parresi och en uppriktigt tal, säger vi. Ja, med kärlek saknas:

“Om jag talar både människors och änglars språk, men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal. 2Och om jag har profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting … Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen (1 Kor 13:1-7).

Respektfullt tal

Många krig har förts och mycket våld har utförts i sanningens namn. Det räcker inte för oss utan vi fortsätter med vårt verbala våld. Hur skulle inte bli ändring på detta om vi lyssnade på Petrus?

“Men Herren, Kristus, skall ni hålla helig i era hjärtan. Var alltid beredda att svara var och en som kräver besked om ert hopp. Men gör det ödmjukt och respektfullt i medvetande om er goda sak” (1 Pet 3:15).

Ord som sårar som svärd och ord som läker

Uppmärksamhet på språket är återkommande i bibelns båda testament. Det finns en gruva av fingervisningar:

Från ordspråksboken: För ”den som pratar strunt går det illa” (10,8); “Den talträngde undgår inte synd, klok den som tyglar sin tunga (10,19); “Tanklösa ord kan såra som svärd, men den vises tal ger läkedom.” (12,18); “Den som vaktar sin tunga räddar livet, den lösmynte råkar i fördärvet.” (13,3); “Mjukt svar stillar vrede, hårda ord väcker harm. (15,1); “Läkande ord är ett livets träd men svekfulla knäcker lusten att leva.” (15,4); “Tungan har makt över liv och död, de som kan tygla den får njuta dess frukt.” (18:21); “Svara inte dåren på hans eget dumma sätt, då kan du själv bli likadan.”(26:4).

Från Syraks vishet: “Sök inte strid med den grälsjuke, lägg inte ved på hans brasa” (8:3); “Den grälsjuke är en skräck för sin stad, den som inte styr sin tunga gör sig avskydd” (9:18); “Pröva dig själv innan domen faller” (18:20); “Dårens tanke styrs av tungan, den vises tunga tyglas av tanken” (21:26); “När den gudlöse förbannar Satan, förbannar han sitt eget begär” (21:27); “Ryktesspridaren fläckar ner sig själv, och han blir avskydd bland sina grannar” (21:28); “Vänj inte din mun vid grovt och lastbart tal” (23:13); “En människa som vänjer sig vid oförskämt tal förblir utan fostran så länge hon lever” (23:15). Efter att vi har läst dessa texter säger vi alltid : Så lyder Herrens ord.

Vi kommer att dömas för varje ogrundat ord

Ord är viktiga. De avslöjar hjärtat säger Jesus. Vi kommer att dömas av varje ord:

“En god människa tar fram det som är gott ur sitt goda förråd, och en ond människa tar fram det som är ont ur sitt onda förråd. Men jag säger er att varje onyttigt ord som människorna yttrar skall de få svara för på domens dag. Efter dina ord skall du frias, och efter dina ord skall du fällas.” (Matt 12:35-37).

Anklagelser mot Jesus

När vi alltför lätt dömer, får vi tänka på Jesus som anklagades för hädelse, för att omstörta traditionen, för att överträda de gudomliga lagarna och till och med för att vara besatt. Hur skulle inte våra ord ändras om vi lyssnade på Hans Ord?

“Döm inte, så blir ni inte dömda. Ty med den dom som ni dömer med skall ni dömas, och med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er. Varför ser du flisan i din broders öga när du inte märker bjälken i ditt eget? Och hur kan du säga till din broder: Låt mig ta bort flisan ur ditt öga – du som har en bjälke i ditt öga? (…) Inte alla som säger ’Herre, herre’ till mig skall komma in i himmelriket, utan bara de som gör min himmelske faders vilja. På den dagen skall många säga till mig: ’Herre, herre, har vi inte profeterat i ditt namn och drivit ut demoner i ditt namn och gjort många underverk i ditt namn?’ Då skall jag säga dem som det är: ’Jag känner er inte. Försvinn härifrån, ni ondskans hantlangare!’” (Matt 7:1-23).

Endast i tystnad kan man höra Guds röst

Risken är att vi kristna läser, lyssnar, skriver och säger mycket (och även mycket onödigt) utan att lyssna till Guds Ord. Utan den tystnad som får oss att lyssna på det enda viktiga Ordet, uttalar vi ord som kanske försvarar Gud, Jesus, Maria, påvarna, kyrkan och trosläran, men utan att orden är kristna. Utan denna tystnad, fortsätter den som vill se det onda att se detta även inför det allra vackraste i världen - även där hittar denne en detalj, en liten defekt eller en liten fläck, för att säga att allt är ruttet. Och denne övertygar sedan många om att det är så. Vi tillbringar så mycket tid i detta prat och vi förlorar Ordets kraft:

“Ty Guds Ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger så djupt att det skiljer själ och ande, led och märg och blottlägger hjärtats uppsåt och tankar” (Heb 4:12).

Frågan kvarstår: När vi kristna talar, vågar vi omsätta Guds Ord i praktiken?


 

04 januari 2020, 13:06