Vatican News

Sant och falskt om Pius XII:s agerande under kriget

I och med öppnandet av de arkiv i Vatikanen som omfattar dokument från Pius XII:s närmare 20 år långa pontifikat mellan 1939-1958, har frågan återigen blommat upp gällande påven Pacellis agerande under det Andra Världskriget.

Charlotta Smeds - Vatikanstaten

Vanligtvis låter man det gå 70 år innan ett arkiv öppnas med påven Franciskus meddelade för ett år sedan att han ämnade öppna Pius XII:s arkiv redan 60 år efter Pius XII bortgång. ”Kyrkan är inte rädd för historien”, sa han då. Och historien om Pius XII:s agerande under det andra världskriget är värd att omprövas efter årtionden av falska legender om att han innerst inne skulle ha varit på nazisternas sida under Förintelsen.

Franciskus om Pius XII

Vid flera tillfällen har påven Franciskus uttryckt sin irritation över just detta. Bland annat i en predikan under morgonmässan i Sankta Marta i juni  2017:

”Mitt i kriget: fanns det de som riskerade, och först och främst påven Pius XII, för att gömma judar så att de inte skulle dödas, så att de inte skulle deporterades! De riskerade sina liv! Det var ett barmhärtighetens verk för att rädda livet på dem! Man måste vara beredd att riskera sina liv.”

Men det var inte första gången. Även vid andra tillfällen har han försvarat påven Pacelli.

Legenden föddes på 60-talet

Trots att Pius XII efter krigets slut lovordades, även från judiskt håll, för sitt hjältemod, moraliska ledarskap, sin starka opposition mot nazismen och sina insatser som räddade tusentals förföljda judar, förändrades tonerna i samband med det kalla kriget och påven Pius XII anklagades istället för att ha varit tyst och likgiltig inför judarnas öde och vän med nazisterna. 1963 gav den tyska dramatikern Rolf Hochhuth ut teaterarbetet ”Ställföreträdaren”, som stödde den sovjetiska propagandan att smutskasta bilden av påven, som hade avlidit 1958, och den katolska kyrkan i ett känsligt ögonblick i historien. Legenden om påven Pacellis tystnad föddes det året. Denna bild fortsatte att växa under årtiondena, och nådde toppen med publiceringen av John Cornwells bok ”Hitlers Pope”, 1999.

När påven Franciskus besökte Auschwitz i juli 2017, under sin resa till Polen, sa en BBC-journalist i sändning att ”tystnad var den katolska kyrkans svar när Nazityskland demoniserade och försökte utrota judarna från Europa”.

Kyrkans tystnad?

Men den katolska kyrkan var inte tyst under Förintelsen. Påvens radio, Vatikanradion var bland de första stora rösterna att offentligt fördöma nazisternas grymheter mot judar och katoliker i Polen. Under sitt pontifikat använde sig påven personligen av Vatikanradion 191 gånger. Hitlers propagandaminister Goebbels sa i april 1941 att Vatikanradion var ”för obekväm och måste nedtystas”, vilket ledde till att påven utökade antalet sändningar. I sin julhälsning 1942, fördömde Pius XII utrotningen av människor baserat på deras "ras eller härkomst”, vilket ledde till att nazisterna kallade påven för ett "språkrör för de judiska krigsförbrytarna".

Innan Pius XII blev påve

Heliga Stolen var kritisk mot nazismen redan i slutet av 1920-talet och under 1930-talet. Kardinal Pacelli, senare Pius XII, hade tjänat som diplomat i Tyskland före kriget och som statssekreterare under Pius XI. Han hjälpte sin företrädare att skriva  den antinazistiska encyklikan Mit brennender Sorge 1937. När kardinal Eugenio Pacelli valdes till påve 1939, visade Tyskland sitt ogillande genom att inte sända en representant till invigningen. Pius XII gav sedan riktlinjerna för sitt pontifikat i encyklikan ”Summi Pontificatus” i vilken han fördömer antisemitism, krig, totalitarism och den nazistiska förföljelsen. Katoliker överallt uppmanades till medlidande och hjälpinsatser för krigets offer.

Påvens ingripanden

Enligt de senaste rekonstruktionerna beräknas att nästan två tredjedelar av Roms tio tusen judar som levde i staden under den nazistiska ockupationen, fick direkt eller indirekt hjälp av påven Pius XII. Över 4000 judar gömdes i klostren i huvudstaden, 160 gömdes i Vatikanen och i dess extraterritoriella byggnader.

På eftermiddagen den 16 oktober, 1943, dagen då 1259 judar deporterades från det judiska kvarteret i Rom, frigavs 245 av dem genom ett avgörande ingripande av påven Pius XII. Redan innan razzian finns det bevis på att 714 judar var ute ur sina hem och gömda före SS-razzian. För 500 av dem öppnades dörrarna till 49 romerska kloster omedelbart. På klosterportarna spikade man upp skylten "extraterritoriellt område", vilket markerade att det inte var italiensk mark utan tillhörande Vatikanstaten, för att hålla nazisterna borta.

Judar gömdes hos Birgittasystrarna

Även heliga Elisabeth Hesselblad svarade modigt på påven Pius XII uppmaning att gömma judar. Det var i december 1943 som Moder Elisabeth Hesselblad öppnade Birgittaklostrets dörrar på Piazza Farnese för att gömma tre judiska familjer, allt som allt 13 personer, som riskerade att deporteras. År 2004 gav Yad Vashem henne utmärkelsen ”rättfärdig bland folken”, efter sin död, ett erkännande för hennes insatser att rädda judar under Förintelsen.

Tyskarna ville kidnappa påven

Under den tyska ockupationen i Rom vintern 1943-44 fick msgr. Montini genom underrättelsetjänsten, reda på att det tyska överkommandot planerade att kidnappa och deportera påven. Mitt i natten sökte msgr. Montini upp Vatikanmuseernas chef Nogara, för att få hjälp att hitta en lämplig plats att gömma påven på. I de anteckningar som museichefen lämnade efter sig finns en detaljerad beskrivning över rädslan den natten.

Smutskastningskampanj

I juni 2014 intervjuade den spanska tidningen "La Vanguardia", påven Franciskus som då sa att han var mycket ledsen över smutskastningskampanjen mot Pius XII. Dessa var hans reflektion då:

"Man har anklagat den stackars Pius XII för allt. Men man bör komma ihåg att han innan detta började, sågs som judarnas stora försvarare. Han gömde många judar i kloster i Rom och i andra italienska städer, och på sitt sommarresidens i Castel Gandolfo. Där, i påvens eget sovrum, på hans säng, föddes 42 barn, barn till judar och andra förföljda som hade tagit sin tillflykt dit. Jag vill inte säga att påven Pius XII aldrig har gjort något fel, men hans roll måste tolkas i samband med tiden. Hade det varit bättre att tala mer, eller var det bättre att vara tyst, för att så få judar som möjligt skulle riskera att dödas? Jag måste medge att det ibland retar mig när alla naggar på kyrkan och på Pius XII och glömmer bort stormakterna. Alla kände mycket väl till det nätverk av järnvägar som nazisterna använde för att deportera judar till koncentrationsläger. De hade bilder. Men ingen bombarderade de spåren. Varför? Det kanske vore bra om vi pratade om allt.”

Överrabbinen gömdes i Vatikanen

Även Vatikanen och påvens sommarresidens i Castelgandolfo blev en tillflyktsplats för Roms judar, bland andra för stadens översterabbin Israel Zolli, som var god vän med påven. Efter kriget konverterade han och valde namnet Eugenio för att hedra påven Pius XII, var dopnamn var Eugenio.

När en judisk rabbin efter att kriget var slut, hösten 1945, tackade påven Pius XII för allt han gjort för dem svarade han:  "Jag sörjer bara att jag inte kunde rädda fler judar.”

Sakigförklaringsprocessen

Påven Paulus VI påbörjade saligförklaringsprocessen av påven Pius XII, Eugenio Pacelli. Och år 2009 erkände påven Benedictus XVI hans heroiska dygder, och förkunnade honom  Guds vördnadsvärde tjänare. 

03 mars 2020, 13:19