Påven: En ny allians mellan unga och gamla i samhället och kyrkan

Katarina Agorelius – Vatikanstaten

Ordförande för det påvliga rådet för främjandet av ny evangelisering,  msgr Rino Fisichella, förrättade förmiddagens mässa i Peterskyrkan denna världsdag för far- och morföräldrar och de äldre. Han inledde med att försäkra alla samlade och dem som följde den strömmade mässan om påven Franciskus närhet även om han inte var närvarande i kyrkan, men som hälsar på dem efter mässan vid Angelus. För honom är det här dagar av konvalescens, sa msgr Fisichella, och vi vill inte att han ska bli för trött.

Se, dela och bevara

Påven Franciskus utgår från de tre verben se, dela och bevara i sin predikan för denna första världsdag som han instiftade för några månader sedan. Predikan, som lästes upp av msgr Fisichella, beskriver relationerna mellan generationerna och uttrycker hopp om en ny allians för att "dela livets gemensamma skatt”, för att “drömma tillsammans” och “förbereda framtiden för alla” och övervinna själviskhet och ensamhet. Påven kommenterar läsningen i Johannesevangeliet (Joh 6:1–15) som berättar om ett av Jesus mirakel då han drevs av medkänsla med folket som följde honom. »Var skall vi köpa bröd så att alla dessa får något att äta?«
frågar Jesus Filippos och påven understryker att Jesus här tar till sig hungern i folkets liv då han omvandlar de fem kornbröden och de två fiskarna. Jesus ser hungern och delar brödet och tar vara på de bitar som blivit över.

En uppmärksam blick

Påven kommenterar; Jesus blick är inte likgiltig eller upptagen:

Han oroar sig för oss, bryr sig om oss och vill mätta vår hunger efter liv, kärlek och lycka. I Jesus ögon ser vi Guds blick: det är en uppmärksam blick som märker oss och granskar de förväntningar vi bär i våra hjärtan och som ser ansträngningar, trötthet och hopp som vi bär med oss. En blick som vet att förstå behoven hos var och en: i Guds ögon finns det ingen anonym skara, utan varje person med sin hunger.

Även far- och morföräldrarna har haft denna blick för oss, noterar påven, och i vår barndom tog de hand om oss:

De har haft en uppmärksam blick, fylld av ömhet. När vi växte upp och kände oss missförstådda eller rädda för livets utmaningar märkte de oss och det som förändrades i våra hjärtan, i våra dolda tårar och drömmarna vi bar inom oss. Vi har alla suttit i far- och morföräldrarnas knän då de höll oss i sina armar. Det är tack vare denna kärlek som vi har blivit vuxna.

Ett samhälle som har bråttom är likgiltigt

Påven inbjuder alla att fråga sig vilket förhållande vi har till våra äldre och om vi kommer ihåg dem och ger dem sällskap.

Jag lider när jag ser samhällen som stressar, är upptagna med sitt och är likgiltiga och upptagna av alltför många saker och oförmögna att stanna upp för att se, hälsa eller visa ömhet. Jag är rädd för samhällen där vi alla är en anonym folksamling och inte längre kan höja blicken och känna igen varandra.

Far- och morföräldrarna, fortsätter påven, behöver vår uppmärksamhet och känna att vi står vid deras sida.

Dela det vi är och har

Bespisningsundret, förklarar påven, sker på grund av att en pojke var beredd att ge bort allt han hade. Han fortsätter:

Idag finns det ett behov av en ny allians mellan unga och gamla, att man delar livets gemensamma skatt, drömmer tillsammans, övervinner konflikter mellan generationer för att förbereda allas framtid. Utan denna allians av liv, drömmar och framtid riskerar vi att dö av hunger, eftersom trasiga band, ensamhet, själviskhet och sönderdelande krafter ökar. I våra samhällen har vi ofta gett liv åt idén att ’var och en tar hand om sig själv’. Men detta dödar! Evangeliet uppmanar oss att dela med oss av det vi är och det vi har: endast så kan vi bli mätta.

Endast genom att ena profetia och erfarenhet, tradition och det nya, säger påven, kan vi gå framåt. Hans uppmaning är att göra detta tillsammans såväl i samhället och i kyrkan.

Bevara: inget och ingen får slängas bort

Om Jesus oroar sig för att samla ihop brödresterna måste vi än med bevara personerna. Påven säger: “ingen får slängas bort”:

Mor-och farföräldrar och äldre är inte rester av livet och skräp som ska kastas bort. De är de värdefulla brödbitar som finns kvar på vårt livs bord, som fortfarande kan ge oss näring med en doft som vi har tappat bort, "minnets doft". Låt oss inte förlora minnen som äldre är bärare av, för vi är barn av den historien och utan rötter vissnar vi. De har tagit hand om oss på under uppväxten och nu är det vår tur att bevara deras liv, lätta på deras svårigheter, lyssna på deras behov, skapa förutsättningar så att de kan underlättas i sina dagliga uppgifter och inte känna sig ensamma.

Upprätta en allians med våra äldre

Återigen inbjuder påven alla till självrannsakan vad gäller den uppmärksamhet vi ägnar åt far-och morföräldrar och även de äldre i våra kvarter och att komma ihåg det goda vi själva har tagit emot:

Var snälla, låt oss inte glömma bort dem. Låt oss alliera oss med dem. Låt oss lära oss att stanna upp, uppskatta dem och lyssna på dem. Vi får aldrig kasta bort dem. Låt oss bevara dem i kärlek och lära oss att dela tiden med dem. Vi blir bättre människor på det sättet.