Vatican News
Barn på flykt Barn på flykt  Ledare

Att se andra som bröder och systrar för att rädda oss och världen

Budskapet i påven Franciskus nya sociala encyklika: ingen kan rädda sig på egen hand. Påvens förslag är ett broderligt samhälle för att inte överväldigas av krig, hat, våld, likgiltighet och nya murar.

Andrea Tornielli - Vatikanstaten

Vi är omgivna av ”skuggorna av en sluten värld", men det finns de som inte ger upp inför mörkret som närmar sig, utan fortsätter att drömma, hoppas och smutsa ner sina händer i engagemanget att skapa broderskap och social vänskap. Tredje världskriget i bitar har redan börjat, marknaden som bygger på vinst verkar segra över den goda politiken, slit-och-släng kulturen råder, ingen hör de hungrande folkens rop, men det finns de som visar på ett konkret sätt att bygga en annan och mer mänsklig värld.

För fem år sedan publicerade påven Franciskus encyklikan Laudato Si', i vilken sambanden mellan miljökrisen, den sociala krisen, krig, migration, fattigdom blir uppenbara. Den visar även på målen som måste uppnås: ett ekonomiskt och socialt system med ett mer rättvist och respektfullt förhållande till skapelsen, med människans som moder jords väktare i centrum, och inte pengar upphöjda till absolut gudomlighet.

Med den nya sociala encyklikan Fratelli tutti, visar idag Petri efterträdare, på det konkreta sättet att nå målet: att se sig som bröder och systrar, syskon för att vi är barn, varandras väktare, alla i samma båt, något som pandemin har gjorde ännu tydligare. Den visar vägen för att inte ge efter för frestelsen att vara homo homini lupus, att bygga nya murar och isolera oss, utan istället ser på den barmhärtige samaritanens evangeliska ikon, så aktuell och okonventionell.

Vägen som påven Franciskus visar på baserar sig på budskapet om hur Jesus får allt främlingskap att falla. Den kristne är kallad att "se Kristus i varje människa, att se honom ångestfull korsfäst i världens övergivna och bortglömda och se honom uppstå i varje bror som reser sig upp". Broderskap är ett budskap som kan accepteras, förstås och delas både av troende män och kvinnor med andra trosbekännelser, liksom av många icke-troende kvinnor och män.

Den nya encyklikan presenteras som en sammanfattning av påven Franciskus sociallära och samlar systematiskt de idéer som man hittar i hans uttalanden, budskap och tal under de första sju åren av hans pontifikat. En källa och inspiration till den finns i "Dokumentet om mänskligt broderskap för världsfred och samexistens", undertecknat den 4 februari 2019 i Abu Dhabi tillsammans med Al-Azhars storimam, Ahmad Al-Tayyib. Med utgångspunkt från den gemensamma förklaringen, som är en hörnsten för dialog mellan religioner, uppmanar påven till dialogen som väg, det gemensamma samarbete som uppförande och den ömsesidiga kännedomen om varandra som metod och kriterium.

Det vore emellertid att reducera encyklikan att placera den i kategorin för den interreligiösa dialogen. Faktum är att budskapet om broderskap berör var och en av oss. Den innehåller även upplysande sidor om socialt och politiskt engagemang. Det kan tyckas paradoxalt att det är Roms biskop, en röst i öknen, som idag lanserar projektet för en god politik. En politik som kan axla sin roll, som alltför länge har överlåtits till ekonomin och marknadens saga om att ge välfärd till alla utan att behöva styras.

Det finns ett helt kapitel tillägnat politiken – att politisk handling är att tjäna och vittna om välgörenhet; en politik som får sin näring av stora ideal och långsiktiga planer och som inte fokuserar på små valresultat utan på det gemensamma bästa och på de kommande generationernas framtid. I en tid när många länder sluter sig, är det påven själv som formulerar inbjudan att inte förlora tilliten till internationella organisationer, även om det även där behövs reformer så att det inte bara är de starkaste som räknas.

Bland encyklikans mest kraftfulla sidor är de där påven fördömer krig och dödsstraff. I kölvattnet av Johannes XXIII:s Pacem i terris, och med utgångspunkt från ett realistiskt perspektiv på de katastrofala konflikterna under de senaste decennierna och följderna på miljontals oskyldiga människors liv, påminner påven Franciskus om att det idag är mycket svårt att stödja förra århundradets rationella kriterier om ett möjligt "rättvist krig". På samma sätt är användningen av dödsstraff oberättigat och otillåtet och måste avskaffas över hela världen.

Det är sant, påpekar påven, "i dagens värld är känslorna av att tillhöra samma mänsklighet försvagade, medan drömmen om att bygga rättvisa och fred tillsammans verkar vara en utopi från gångna tider". Det finns ett behov av att återvända till att drömma och framför allt att förverkliga den drömmen tillsammans. Innan det är försent.

04 oktober 2020, 12:15