Vatican News
Påven Franciskus hälsar på påven emeritus Benedictus XVI Påven Franciskus hälsar på påven emeritus Benedictus XVI   (Vatican Media)

Påven emeritus Benedictus XVI: Återvänd till Gud för att besegra övergreppskrisen

Påven emeritus bemöter övergreppsskandaler inom Kyrkan i en text där han skriver att krisen har blivit möjlig genom en gradvis förmörkelse av tron på Gud.

Katarina Agorelius - Vatikanstaten

“Det ondas styrka föds ur vår vägran att ta emot Guds kärlek (…) Att lära sig att älska Gud är alltså vägen till människornas frälsning.” Detta skriver påven emeritus Benedictus XVI i en lång text, för publicering i den tyska tidskriften “Klerusblatt” och som har offentliggjorts av nyhetsbyrån Catholic News Agency och där han bemöter skandalen vad gäller övergrepp av minderåriga från prästerskapets sida.

Benedictus XVI utgår från mötet om övergrepp mot minderåriga som hölls i Vatikanen i februari 2019 på påven Franciskus vilja för att ge en tydlig signal och på nytt göra Kyrkan trovärdig som folkets ljus och styrka i kampen mot destruktiva krafter. Han skriver att han vill ge sitt bidrag i denna mission trots att han som emeritus inte längre har något direkt ansvar och han tackar påven Franciskus för allt som han gör för att fortsatt visa oss Guds ljus som inte har försvunnit.

“ Motgiftet till det onda som hotar oss och hela världen, säger han, kan inte handla om annat än att vi överlämnar oss till Guds kärlek. En värld utan Gud kan inte vara annat än en värld utan betydelse. ”

Texten är uppdelad i tre delar. I den första talar påven emeritus om den sociala kontexten och 60-talets sexuella revolution. Det är under denna period, skriver han, som pedofilin ses som tillåten. Under denna period ser man även ett fall i prästkallelser och att ett stort antal präster lämnar sina ämbeten. Detta tillsammans med att man börjar ge efter för relativistiska frestelser och den katolska moralteologin kollapsar. Enligt viss teologi, skriver han, kunde det inte finnas något absolut gott och inte heller något helt ont, utan allt var relativt.

Påven emeritus citerar Köldeklarationen från 1989 som undertecknades av 15 katolska teologer och som blev ett protestrop mot Kyrkans läroämbete och mot Johannes Paulus II. Som följd skrevs encyklikan Veritatis splendor, som publicerades 1993 och som klargör att det finns handlingar som aldrig kan anses goda. Men på många håll utvecklas en moralteologisk tes att Kyrkan inte kan ha en egen moral och driver den till tystnad då man står i gränslandet mellan sanning och lögn.
I den andra delen skriver påven emeritus om konsekvenserna av detta i prästutbildningen och prästernas liv, som mer eller mindre öppna homosexuella grupperingar. Han berättar att Heliga Stolen kände till dessa problem men utan detaljerad information.

Han understryker att vad han minns blev frågan om pedofili het först från mitten av 80-talet och bemöttes till en början milt och långsamt och med särskilda rättigheter för de anklagade så att domar nästan blev omöjliga. Här tillförde man en avdelning inom Troskongregationen som behandlar övergreppskandaler för att få rätten att ge maximalt straff i en riktig rättsprocess. Men det blev förseningar som skulle ha undvikits skriver han och att påven Franciskus därför har inlett ytterligare reformer.

I den tredje delen frågar sig påven emeritus vilka svar som är de rätta för Kyrkan. Motgiftet till det onda som hotar oss och hela världen, säger han, kan inte handla om annat än att vi överlämnar oss till Guds kärlek. En värld utan Gud kan inte vara annat än en värld utan betydelse. Kriterierna gott och ont finns inte längre utan bara den starkes lag och sanningen inte räknas. Påven emeritus anklagar västvärlden där Gud inte finns eller har någon talan i offentligheten och förklarar att den mänskliga faktorn därför förloras. Det som är ont blir självklart och det förstör människan, som i fallet med pedofili. Svaret på allt detta, skriver han, är att på nytt lära oss att känna igen Gud, som det grundläggande i vårt liv.

Han skriver om vikten av att förnya tron i eukaristin för att komma tillbaka till Gud. Eukaristin nedgraderas ofta till en ceremoniell gest som förstör storheten i Kristi död och uppståndelse. Vi måste skydda oss från detta skriver han.
Nu ses Kyrkan till stor del som en slags politisk apparat, skriver påven emeritus. Krisen som har uppkommit genom många fall av övergrepp från prästers håll gör att Kyrkan till och med ses som något misslyckat som vi själva måste ta i egna händer och omforma. Men en kyrka som vi skapar kan inte bära hopp.

“ Ja, synden och det onda finns i Kyrkan, men även den heliga Kyrkan finns idag och den är oförstörbar. Kyrkan idag är mer än någonsin en martyrernas Kyrka och vittnar på det sättet om en levande Gud. ”

Benedictus XVI skriver om den onde, djävulen som säger oss att det inte finns rättfärdiga människor och på det sättet även nedvärderar Gud. Men Guds Kyrka finns och även idag är den verktyget genom vilken Gud frälser oss. Det är mycket viktigt att med hela sanningen motsätta sig den ondes lögner och halvsanningar. Ja, synden och det onda finns i Kyrkan, men även den heliga Kyrkan finns idag och den är oförstörbar. Kyrkan idag är mer än någonsin en martyrernas Kyrka och vittnar på det sättet om en levande Gud.

I slutet av sin text skriver påven emeritus att det att se och finna Kyrkan levande är underbart och att detta stärker oss själva och alltid får oss att på nytt vara lyckliga i tron. Han avslutar med att tacka och uttrycka sin uppskattning till påven Franciskus för det som han gör för att visa alla att Guds ljus inte har försvunnit.

“ Han avslutar med att tacka och uttrycka sin uppskattning till påven Franciskus för det som han gör för att visa alla att Guds ljus inte har försvunnit ”

11 april 2019, 14:20